Blueberrys utlandsmässa den 16 februari

Kom på vår mässa!

Det kan inte vara många som följer oss via blueberry.nu, Facebook, Twitter eller Instagram som möjligtvis kan ha missat att vår årliga mässa om studier och jobb utomlands går av stapeln på lördag. Jag lovar att jag inte ska tjata en massa om det, men jag tänkte att det kanske kan vara intressant för er att veta lite om hur vi arbetar ”bakom kulisserna” som man brukar säga.

Själva arbetet med mässan börjar egentligen redan under sommaren. I år har vi bytt lokal till IVAs Konferenscenter och det i sig har varit ett stort projekt. Trots att det blir mycket jobb att tänka om så var flytten helt nödvändig – vi hade helt enkelt växt ur den gamla kostymen. Det innebär såklart att mässan är större än någonsin i år vilket är jätteroligt!

Jag var med på min första Blueberrymässa 2006. Då kallades den ”minimässan” och jag var inte anställd på Blueberry utan hjälpte till som tidigare student för att göra reklam för språkresor efter min tid i Edinburgh.

Då höll vi till på ett hotell i centrala Stockholm och det är verkligen roligt att se hur mycket vi har vuxit på bara de här sju åren. Jag kan lova att det inte är något mini med den här mässan längre!

När vi så hade hittat rätt lokal för 2013 var det dags att börja bjuda in utställare. Sedan rullar allting på med planering av marknadsföring och koordinering av alla händelser på mässan. Det gäller att lägga scheman för de olika seminarierna, planera eventuella aktiviteter, göra en bordsplacering så att rätt skolor hamnar nära varandra och så vidare.

Jag och Stina testar rekvisitan till fototävlingen.

I år ska vi dessutom ha en tävling på plats. Vi har nämligen anlitat ett så kallat ”photo booth” där alla besökare kan fotograferas, ensamma eller ihop med vänner, tillsammans med rolig rekvisita. De 10 mest kreativa bilderna vinner biobiljetter!

Det kanske inte låter som så mycket jobb att få ihop det här men tro mig – det är det. Men jag klagar absolut inte. Tvärt om. Det här är min tjänsts absoluta höjdpunkt – det är det här jag älskar att göra. Och jag vet att alla på Blueberry ser fram emot mässan något enormt.

Det är trots allt den bästa delen av vårt jobb – att få träffa nyfikna, intresserade ungdomar som är redo att ta klivet ut i världen via studier, jobb eller volontärarbete.

Självklart ser vi gärna att även du kommer förbi och säger hej. Vi bjuder som vanligt på fika (självklart blåbärsmuffins) och utlovar intressanta seminarier, trevliga möten, tävlingar och rabattcheckar. Du föranmäler dig här.

Vi ses på lördag!

Volontärarbeta på barnhem

Årskurs 4 på skolan.

Hej!

Jag heter Annika och är den nya praktikanten här på Blueberry! När jag inte är på praktik pluggar jag till Resekonsult på Frans Schartau Handelsinstiut i Stockholm.

Jag och några av barnen.

Mitt intresse för resor och möten av andra kulturer har alltid legat mig varmt om hjärtat. Efter studenten packade jag väskorna för att prova på att arbeta i Australien. Att kombinera arbete samtidigt som jag fick resa runt och utforska det häftiga landet var en fantastisk möjlighet där jag fick växa som person.

Jag hade länge varit intresserad av att resa som volontär, speciellt nyfiken var jag på Thailand då jag rest runt mycket i landet. Våren 2012 bestämde mig därför för att resa dit för att den här gången ge en hjälpande hand genom att arbeta som volontär.

Under mina fyra veckor som volontär bodde jag på ett barnhem i Samut Songkhramprovinsen med 80 föräldralösa barn. På veckodagarna undervisade jag i engelska på en fattig skola som projektet har adopterat. Barnen hade en otrolig vilja att lära sig och engagemanget var enormt stort, vilket var fantastisk roligt att få ta del av. Under min vistelse insåg jag att det engelska språket kan vara direkt avgörande för dessa barns framtid. Kan de engelska öppnas så många fler dörrar för dem i livet.

I väntan på skolbussen.

På barnhemmet var alla som en enda stor familj. De äldre barnen hjälpte de yngre med det som behövs, såsom tvättning och tandborstning. Även jag som volontär kände mig som en i den stora familjen. På eftermiddagarna och på helgerna gjorde jag och barnen saker tillsammans, det var de bästa stunderna. Vi målade, spelade fotboll, hoppade hopprep och lekte lekar. Det jag förundrades över var att alla barnen var så otrolig glada. De flesta av barnen har varit med om tunga upplevelser och ändå är de så glada och tacksamma.

Mina veckor på barnhemmet var det största jag gjort, att få hjälpa barn samtidigt som man utmanar sig själv och växer som människa. Att få vara med och göra barnens tid på barnhemmet lite bättre känns verkligen värdefullt. Det är en ovärderlig resa som jag bär med mig resten av livet!

Att volontärarbeta är något jag rekommenderar alla! Det är en så oändligt resa som alltid kommer att ligga djupt i ditt hjärta.

Jag tillsammans med tre fantastiska barn på barnhemmet.

Volontärarbeta i USA

I morgon är det dags för Blueberrys stora mässa. En av våra utställare är ACE – vår samarbetspartner för volontärarbete i USA. Här kan ni läsa mer om hur ett sådant projekt kan fungera. Kom och träffa dem på mässan och missa inte seminariet klockan 14.30 i Sal 2.

Hannas berättelse om volontärarbete i USA.

För cirka ett år sedan reste jag till Arizona, USA för att arbeta som volontär. Jag hade ingen aning om vad jag egentligen gav mig in på, men vilken visade sig vara den mest underbara resan jag någonsin gjort.

Efter vad man närmast skulle kunna beskriva som en evighet av resande landade jag äntligen i Phoenix. Bakom lämnade jag mig ett ganska kallt Sverige mot ett desto varmare Arizona. Tillsammans med en mängd andra volontärer som anlänt samma dag skulle jag ta mig till Flagstaff där organisationen som vi skulle arbeta för de kommande månaderna var baserad.

Vänner för livet.

Omtumlande första dagar
De första dagarna var ganska omtumlande. Jag har aldrig haft något problem med tidsomställning. Men det här var ganska svårt. Jag var inte den enda som vaknade runt 06:00 de första dagarna och hade problem med att somna om. Under dessa dagar fick vi även tid att lära känna varandra och information om volontärarbetet. Vi fick även lära oss en massa ”regler” som man skulle förhålla sig till då man var ute på projekt. Regler som att man måste dricka 6-8 liter vatten om dagen (hjälp) och gå på toaletten var tredje timme (det finns inga toaletter, så – hjälp). Men även hur ACE arbetade.

A.C.E.

Volontärarbetet gick i stora drag ut på att genom olika typer av arbete förbättra den naturliga miljön i nationalparkerna runt om i sydvästra USA. Stora arbetsgivare var exempelvis US Forest Service och National Park Service. Många gånger – de allra flesta – arbetade man långt ifrån bebyggelse, vilket innebar att man levde och campade på arbetsplatsen. Man skickas ut på olika projekt som varade i cirka 10 dagar om gången, i grupper på cirka 10 personer. Där arbetet exempelvis gick ut på att bygga stängsel, skapa vandringsleder eller försöka skapa en bättre miljö genom exempelvis återinplantera växter.

Revegetation i Wupatki

Arizona

Mitt allra första projekt visade sig bli ”revegetation” i Wupatki, National Monument. Hade ingen aning om vad det innebar förrän en av killarna som varit med ett tag berättade att det i princip var att ”sitta och dra gräs”. Det lät ytterst avancerat… Sanningen var att det i princip handlade om att sitta och dra gräs. Eller rättare sagt plocka thumbleweed. Thumbleweed – i brist på svenskt namn – är det man ser komma rullande i alla gamla westernfilmer. Thumbleweed är ett torrt och stort ogräs som kommer från Asien. Den liknar även en rosenbuske med alla de små taggarna, minus alla fina rosor. Vilket innebar att då dagen var över så var man full i rivsår, trots handskarna. Efter en dags arbete var jag less. Det vill säga efter tio timmar ståendes efter en tom ödslig väg plockandes detta ogräs i 40 gradig värme. Det bästa av allt var att man utöver handskarna även var klädd i jeans, långärmad tröja och kängor. Det var varmt. Men jag tror jag vande mig. Visst, att plocka ogräs efter en väg kanske inte är det mest spännande man kan göra. Men med alla människor runtomkring så blev det roligt i alla fall. Det blir liksom vad man gör det till. Projektet varade endast i fyra dagar. Men det var fyra intensiva och roliga dagar.

Under de följande månaderna kom jag att arbeta i olika nationalparker runt om i Arizona, Utah och Nevada. Jag fick uppleva Grand Canyon på nära håll och arbeta i Zion, bland de vackraste platser jag har sett. Att campa tillsammans med en massa människor är en riktigt rolig upplevelse. Speciellt på kvällarna då man lagade middag tillsammans och satt framför elden och pratade en massa om allt och inget.

Fantastiska vyer.

Hårt arbete
Något som man bör ha i åtanke att man är där för att arbeta – det kommer att vara mycket arbete med riktigt långa dagar. Något som man bör förstå. Det är ett mycket krävande och fysiskt arbete i nya miljöer. Många gånger gällde det att bära tungt längre sträckor. Men det är värt det. Det är ett tufft arbete, men bara man vill så klarar man det.

Lediga dagar
Mellan projekten hade man oftast några dagar ledigt för att göra annat. Till exempel åka och besöka olika platser, eller bara hänga i Flagstaff. Flagstaff är en trevlig amerikansk småstad, vilken räcker till gott och väl. Där finns mycket att göra. Annars finns till exempel Phoenix i närheten. Fyra timmar till Las Vegas är inte fel det heller. Grand Canyon ligger endast en och en halv timme bort. Eller Los Angeles om man vill åka lite längre. Det finns alltid något att göra.

I Flagstaff delade jag ett hus med en mängd andra volontärer. Att bo i ett hus där det nästintill aldrig är tyst och att leva så pass nära inpå människor kan vara krävande. Men å andra sidan finns det alltid någon att prata med. Det är något som man vänjer sig med, den ständiga väntan på att få tvätta sina kläder. Eller den timlånga kön för att duscha de dagar man kommit hem från projekt.

Att arbeta i ett land – volontärarbete eller inte – är något som jag kan rekommendera för alla som vill uppleva något nytt. Mitt volontärarbete i Arizona tog mig till många platser som jag inte tror att man skulle besökt om man kommit dit som turist någon vecka. Något som jag upptäckte efter ett tag var att Grand Canyon inte imponerade på mig så mycket längre. Missuppfatta mig inte. Reser man till USA och är i närheten så bör man absolut besöka Grand Canyon. Men, det finns så många andra minst lika vackra platser att besöka och saker att uppleva.

Ett minne för livet.

Ett minne för livet
Jag har satt mig på en mängd kaktusar – vilket är lika obekvämt som det låter. Plockat frön vid Hooverdammen, arbetat vid Grand Canyon och med amerikanska ursprungsbefolkningen i Walnut Canyon. Spenderat dagar utan tillgång till varken dusch eller toalett – och kam för den delen. Jag har sett Las Vegas och Phoenix. Badat i Lake Mead och firat Thanksgiving.

Samtidigt känns det svårt att sammanfatta en så omfattande resa på en så liten text. Men jag hoppas att det här har gett er något. Men jag har lärt mig bra många saker på min resa. Antilopvänligt stängsel kanske jag inte kommer bygga igen. Men det är en erfarenhet. Så är även allt annat jag har gjort, även om det är mer eller mindre viktiga saker så är det erfarenheter som man tar med sig. Trots allt så var det en otrolig upplevelse och något som jag kommer att minnas för resten av livet. Jag hade otroligt roligt under min tid med ACE och det är något som jag kan rekommendera för alla som vill uppleva något nytt och samtidigt ha riktigt jäkla kul.

/Hanna

Blueberrys mässa om studier och jobb utomlands

Hej allihopa!

Det här är min bloggvecka och dessvärre har jag drabbats av lättare skrivkramp. Jag har funderat fram och tillbaka på vad jag ska ska skriva om, men med vår mässa som bara kommer närmre och närmre så har jag minst sagt känt mig lite stressad. Det var då jag kom på det, jag kan ju berätta lite om mitt jobb bakom kulisserna när jag organiserar Blueberrys största händelse under året!

Kartongförvaring

Som säkert många vet så organiserar vi en årlig mässa i Stockholm då vi bjuder in college, universitet, språkskolor och andra samarbetspartners att delta. Tanken är att blivande studenter ska kunna komma och träffa både representanter, tidigare studenter och så självklart oss. Mässan tar plats på Ambassadeur på Kungsgatan 18 i Stockholm. Vi har öppet mellan 12.00-16.00, det är fri entré och vi bjuder på fika.

Ni kan säkert föreställa er att det är ganska mycket jobb som ligger bakom ett större event som det här. Förutom att vi bjuder in de olika organisationerna så är det också mycket marknadsföring, koordinering och planering som behövs. Nu med bara en vecka kvar innan det smäller så börjar vårt kontor mer och mer påminna om en förvaringsplats för väldigt många kartonger. Nästa vecka är det full fart när besöken börjar dyka upp och vi ska ta med dem ut och besöka diverse skolor runt om i landet! Vi har också bett utställarna att skicka över material till oss som de kan dela ut till studenterna. Det är allt det materialet som just nu gör att kontoret känns mer som en förvaringsplats.

Streamers i hallen

Just nu har vi ett gäng marknadsföringsprojekt igång för att se till att så många som möjligt vet om att vår mässa finns. Ni som åker kollektivtrafik i Stockholm kanske har sett våra streamers som man kan hitta både i tunnelbanan, på bussar och på pendeltåg. Vi har 9 olika motiv på våra streamers. Min favorit är den gröna volontärtreamern, har ni en? Vi har satt upp alla lite snyggt i hallen så att alla som kommer på besök kan se hur de ser ut!

Nytt för i år är att vi gör ett experiment med QR-koder. En QR-kod kan man scanna om man har en smartphone, och så öppnas t ex en hemsida i telefonen. Perfekt om man vill ha fram mer information direkt i sin telefon. Man laddar ner en QR-scanner från sin appstore och sen är det bara att sätta igång och scanna!

Mitt röriga kontor

Annars är det mest planering som gäller. Det är mycket som ska klaffa, allt från att seminariescheman ska läggas så att alla får en tid som passar dem, ett rum som passar dem och viktigast av allt: att alla som vill hålla ett seminarium får den chansen. Och sen ska vi lägga schema för personalen som jobbar och se till att logistiken fungerar. Så rörigt som mitt kontor är just nu är det aldrig annars, och det är verkligen tur.

Nu närmar sig i alla fall mässan med stormsteg och vi ser fram emot det jättemycket. Vi har närmare ett 50-tal organisationer, skolor, college och universitet representerade och om ni vill se en fullständig lista så hittar ni den på vår dedikerade sida om utlandsstudiemässan. Även om det inte krävs någon föranmälan och entrén självklart är gratis så kan det vara bra att föranmäla sig till eventet på Facebook. Då får ni uppdaterade nyheter om det är någonting viktigt som ni behöver veta. Och ni har väl inte missat att vi bjuder på latte och muffins?

Ett äventyr på Seychellerna

Äventyr under vattnet

Utan ett moln på himlen flyger jag in över Seychellerna. Känslan är en oerhörd spänning och upprymdhet! Så vackert redan nu, vad väntas härnäst?

- Jo ett overkligt paradis, som jag kom till att leva i, i 10 veckor! Denna volontärresa kom att överstiga alla mina förväntningar. All information och lärdom som jag fick var så mycket mer än den jag trodde. Allt började intensivt redan från start. De första fem veckorna var det mycket kunskap som skulle intas medan de sista fem veckorna mer var av rutin, men även att lära ut den kunskap vi fått. Vi höll bland annat lektioner till lokala skolbarn.

Mycket tid spenderades under vattnet.

100 fiskarter att identifiera

Första veckan blev vi uppgraderade till avancerade dykare, veckan efter specialiserades vi till ”Coral reef research divers”. Vi genomgick även kurs till att bli certifierade i första hjälpen, vilket känns berikande för hela livet. Samtidigt hade vi dagliga lektioner om alla de 100 olika fiskarter som vi skulle lära oss att identifiera och storleksestimera under ytan. Vi var tvungna att passera olika tester på vår kunskap innan vi fick börja samla in forskningsdata under dykningssessionerna. Vi fick även lära oss hur att anpassa oss till havets natur samt de olika forskningsmetoderna vi använde oss av då vi samlade in data på fiskarna. Under hela expeditionen dök vi 1-2 gånger per dag (ej helger), vilket var alldeles fantastiskt! Att bara få möjligheten att känna sig ett med vår ”undre värld” som man knappt annars ser skymten av.

Seychellernas övärld

Var helg var man ledig och vi kunde åka ut på äventyr till andra öar och leka turist. Det finns två olika forskningsbaser på Seychellerna, Cap Turnay som är den största och belagd på huvudön, en bit ifrån havet. Hur det är att leva där kan jag tyvärr inte uttala mig om då vi bara var där på besök. Sen är det den bas som jag var på, den är bara hälften så stor (12 volontärer) samt mycket mer provisorisk utan rinnande vatten etc, men oj så mycket mer charmig! Ligger på en öde ö kallad Curiuse.

Sol, bad och härliga stränder.

Livet på en öde ö

Att leva på en strand på en öde ö i 10 veckor utan elektricitet (endast 3h var kväll), telefoner och internet tvingas man att umgås på gammalt vis. Det blev mycket kortspelande men främst många djupa diskussioner om livet. Det resulterar i att man snabbt kommer nära människor och slutade i att jag har fått många mycket fina vänner runt om i hela världen!

Nu några månader efter känns det hela som en dröm, men genom bilder och vänner som vunnits kommer jag aldrig glömma resan!

/Stina

Läs mer om Dyk- och forskningsexpeditionen på Seychellerna.  Vill du ha mer information är du välkommen på Blueberrys stora mässa om volontärarbete, jobb och studier utomlands den 18/2.

Träffa Blueberry i Göteborg kl 15-18 idag den 19/1

Nu är vi på plats på Espresso House, Vasagatan 22 i Göteborg. Vi kommer att finnas här fram till kl 18.00. Välkommen på gratis rådgivning om studier och arbete utomlands! Vi bjuder på latté och muffins.

Sofie och Stina på Espresso House i Göteborg

Klaras äventyr i Kenya

I början av året presenterade Blueberry i samband med AllaStudier.se en tävling där vinsten var en 2 veckor lång drömresa till Kenya för att studera delfiner.

Klara Andersson blev vår vinnare tack varje sin motivering som vi tidigare publicerat här i bloggen.

Nu finns hennes dagbok att läsa på AllaStudier.se, där man dag för dag kan följa hennes äventyr i Kenya. Gå in och kika på vad Klara skrivit om sitt äventyr på drömresan till Kenya.

Om delfiner inte är din grej så finns det massa andra äventyr som väntar runt om i världen på våra volontär- och äventyrsresor!

På volontärresa i Afrika

Vi har tagit emot en lång reseberättelse från Hanna Lindhe som har volontärarbetat med Blueberry i Afrika. Här är en nedkortad version där du kan läsa mer om hennes erfarenheter som volontär:

”Min resa till Afrika var perfekt och helt underbar! Jag kan verkligen rekommendera att göra något liknande. Det som gjorde resan så perfekt var att jag fick möjlighet att besöka tre olika länder med olika kulturer, att jag träffade så mycket människor, att jag fick hjälpa till och jobba med barn som inte hade råd att gå i skolan, och att jag fick göra så många andra häftiga saker. Jag har så många fina minnen och jag kommer aldrig att glömma vad jag gjorde hösten 2009.

Jag var ganska nervös inför min resa ner till Afrika, men nervositeten släppte och övergick till spänning så fort jag landat efter den 20 timmar långa flygresan och träffat Wawa – killen som skulle köra mig till lodgen jag skulle bo på de närmsta 6 veckorna. Vi körde genom ett otroligt vackert land och jag kände redan nu att jag skulle älska Swaziland.

Det var som väntat väldigt varmt och eftersom vi kommit fram så pass tidigt på dagen övertalades vi att åka till Royal Swazi Spa – ett lyxigt hotell med pool på eftermiddagen. Det kändes lite läskigt när personalen på lodgen förklarade för oss att vi tog oss dit genom att gå ner till vägen och hoppa in i första bästa vita minibuss och säga vart vi skulle! Smått förvirrade av allt nytt åkte vi i alla fall iväg och hade en skön och avkopplande eftermiddag vid poolen.

Jag hade nog inte tänkt mig ett så välutvecklat land som jag nu såg innan jag åkt iväg, i staden fanns en stor shoppinggalleria med klädaffärer, restauranger och stora mataffärer som hade allt man kunde tänkas behöva. Det som kändes mest afrikanskt var nog ”busshållplatsen” där vi klev av minibussen – ett enormt torg med hur mycket folk som helst och minibussar överallt!

Vi åkte iväg på förmiddagen nästa dag mot gränsen till Sydafrika och körde in i Krugerparken redan efter 3 timmar. Vi körde ganska direkt till det camp vi skulle bo på och satte upp våra tält.

En dag gick vi upp extra tidigt för att med 2 guider från Krugerparken åka ut i parken och gå på en morning bush walk, d.v.s. en promenad på savannen. Det var riktigt spännande! Jag kände verkligen att jag var i Afrika också den eftermiddagen när vi låg vid poolen och en hel flock elefanter plötsligt gick förbi några meter bort!

Jag var ganska nervös när jag på måndag morgon satte mig i bilen tillsammans med Heidi från All Out och körde till Lobamba NCP – det care center jag skulle jobba på i 4 veckor. Jag fick sitta med under deras morgonsamling då de sjöng, åt mat och lekte lekar, och jag märkte hur otroligt många 80 barn faktiskt är. Läraren Doris verkade dock ha ganska bra koll på dem och hon lyckades gå igenom alfabetet med dem alla inne i ett av klassrummen. Tanken var som sagt att jag skulle se på hur det gick till där, men helt plötsligt gick Doris ut ur klassrummet och bad mig ta över.  Oförberedd som jag var slutade det hela med kaos; barn som skrek, slogs och ville ha min uppmärksamhet. Situationen var däremot ganska komisk och jag lyckades skratta åt det hela innan jag lyckades rymma därifrån. 

Jag lärde mig dock att ingen dag är den andra lik på Lobamba NCP, och att planer ständigt förändrades i Afrika. Ena dagen åt barnen frukost kl 9 och lektionen började vid halv 10. Nästa dag var frukosten sen eller så fanns det inga lärare någonstans vilket resulterade i att jag fick leka med alla 80 barn innan lektionen kunde börja vid 11.

Min andra vecka som volontär var ganska lik den första.Nu kunde jag också börja känna igen barnen och lära känna dem. När den veckan var slut var jag fast – jag älskade mitt jobb som volontär och alla barnen på Lobamba NCP.

Då var det däremot dags för en veckas semester i Mozambique…

Vi kom fram tidigt på eftermiddagen till vår lodge som låg alldeles intill stranden! Vi bodde i en stor bungalow utan fönster och knappt någon dörr, och fladdermöss flög omkring i taket! Första och andra dagen spenderade vi med att gå på marknader, både på stranden en bit ifrån vår lodge. Vi badade ändå i havet som var mycket varmare än luften!

Den tredje dagen var det varmare och vi kunde åka ut på den valsafari som egentligen var planerad till dagen innan (men som blev inställd p.g.a. vädret). Vi flög över vågorna och det var riktigt roligt! När vi kommit en bit ut saktade vi in och började leta efter valhajar, delfiner och valar. Vi fick hoppa i och prova på att snorkla en gång så att vi var väl förberedda när valhajen faktiskt kom. På vägen in till land fick vi också se en stor val som dök upp ur vattnet precis bakom båten!

Vår sista dag i Mozambique kunde vi äntligen ligga och slappa på stranden, surfa eller bada i värmen. Vi åkte hem med många häftiga minnen och nya vänner från hela världen som vi lärt känna där.

För de flesta var resan slut nu och de åkte hem igen. Jag skulle däremot vara kvar i 2 veckor till och fortsätta jobba på Lobamba NCP.

Eftermiddagarna spenderades med att planera lektioner för nästa dag, gå på hantverksmarknader, ligga vid hotellets pool eller klättra upp för berg. Jag började få lite panik över att jag skulle åka hem till Sverige snart så jag valde att ändra mina flygbiljetter…

Min sista dag på Lobamba NCP var jätterolig och jättesorglig. Kag hade tagit med mig teckningar att färglägga, godis, såpbubblor (som gjorde dem helt galna!), klistermärken och andra leksaker. Barnen hade det jätteroligt så det blev en jätterolig dag för mig med. Samtidigt som jag lekte med alla barnen hade en av lärarna tagit med sig barnen i min klass och låtit dem skriva brev till mig som en avskedspresent och när det började bli dags för mig att gå därifrån samlades alla 80 och sjöng en sång till mig, gav mig breven och kramades. Då kändes det väldigt jobbigt att gå därifrån…

Jag följde med en pojke hem när deras skoldag var slut. Jag hade nämligen lärt känna honom lite bättre och beslutat mig för att sponsra hans skolgång tills hans fyller 18 år, så jag ville berätta det för honom och ge honom lite presenter innan jag åkte hem.

På lördagen sa jag hej då till Swaziland och alla jag lärt känna där och flög själv ner till Kapstaden.  Det var en otroligt häftig upplevelse och ett perfekt slut på en perfekt resa! Dagen efter åkte jag tillbaka hem till Sverige igen men ni ska veta att det tog emot att åka ifrån Afrika…”

Lockas du också av volontärarbete utomlands? Ta i sådana fall chansen att komma på Blueberrys infomöte om volontärresor den 26/11.