Ett äventyr på Seychellerna

Äventyr under vattnet

Utan ett moln på himlen flyger jag in över Seychellerna. Känslan är en oerhörd spänning och upprymdhet! Så vackert redan nu, vad väntas härnäst?

- Jo ett overkligt paradis, som jag kom till att leva i, i 10 veckor! Denna volontärresa kom att överstiga alla mina förväntningar. All information och lärdom som jag fick var så mycket mer än den jag trodde. Allt började intensivt redan från start. De första fem veckorna var det mycket kunskap som skulle intas medan de sista fem veckorna mer var av rutin, men även att lära ut den kunskap vi fått. Vi höll bland annat lektioner till lokala skolbarn.

Mycket tid spenderades under vattnet.

100 fiskarter att identifiera

Första veckan blev vi uppgraderade till avancerade dykare, veckan efter specialiserades vi till ”Coral reef research divers”. Vi genomgick även kurs till att bli certifierade i första hjälpen, vilket känns berikande för hela livet. Samtidigt hade vi dagliga lektioner om alla de 100 olika fiskarter som vi skulle lära oss att identifiera och storleksestimera under ytan. Vi var tvungna att passera olika tester på vår kunskap innan vi fick börja samla in forskningsdata under dykningssessionerna. Vi fick även lära oss hur att anpassa oss till havets natur samt de olika forskningsmetoderna vi använde oss av då vi samlade in data på fiskarna. Under hela expeditionen dök vi 1-2 gånger per dag (ej helger), vilket var alldeles fantastiskt! Att bara få möjligheten att känna sig ett med vår ”undre värld” som man knappt annars ser skymten av.

Seychellernas övärld

Var helg var man ledig och vi kunde åka ut på äventyr till andra öar och leka turist. Det finns två olika forskningsbaser på Seychellerna, Cap Turnay som är den största och belagd på huvudön, en bit ifrån havet. Hur det är att leva där kan jag tyvärr inte uttala mig om då vi bara var där på besök. Sen är det den bas som jag var på, den är bara hälften så stor (12 volontärer) samt mycket mer provisorisk utan rinnande vatten etc, men oj så mycket mer charmig! Ligger på en öde ö kallad Curiuse.

Sol, bad och härliga stränder.

Livet på en öde ö

Att leva på en strand på en öde ö i 10 veckor utan elektricitet (endast 3h var kväll), telefoner och internet tvingas man att umgås på gammalt vis. Det blev mycket kortspelande men främst många djupa diskussioner om livet. Det resulterar i att man snabbt kommer nära människor och slutade i att jag har fått många mycket fina vänner runt om i hela världen!

Nu några månader efter känns det hela som en dröm, men genom bilder och vänner som vunnits kommer jag aldrig glömma resan!

/Stina

Nyanställd minns dyk med hajar och drömmer om nya äventyr

Nu är det dags!

Igår hände det. Trots att solen tittat fram från och till de senaste dagarna så kände jag det klart och tydligt, klarheten i luften, ånger över klädvalet som resulterat i en somrig klänning, utandningsluften som plötsligt syntes tydligt från de människor jag mötte och ljudet av ofrivilligt skallrande tänder. Hösten är här.

Min pojkvän skyndade sig huttrande in genom dörren,
”Nu är det dags!”
”För vad?” kontrade jag.
”Att låsa in sig i sju månader, att bunkra upp med mat inför Sl-  haverier, snöstorm, minusgrader, slask, mörker från morgon till kväll, och allt annat som vintern innebär. ” Jag blev tyst, ställd. Hösten är vacker i Sverige liksom vintern från och
till, men för mig innebär den här tiden främst en sak, det är dags att boka. Boka delfinforskning i Kenya, boka volontärarbete i Indien, en äventyrsresa till Australien eller varför inte någon CSN-finansierad kurs på spännande ort.

Jag behöver veta runt precis den här tiden att när det blir som allra mörkast så kommer det att finnas ett lufthål lite längre fram. Att någonstans där när det börjar kännas kallt inombords liksom utomhus så kommer rutiner att brytas,
min miljö skifta radikalt, jobb lämnas hemma och hjärnan fyllas med nya sinnesintryck. Det viktiga är inte vad eller vart, mer att det blir av, om det så ska innebära jobb natt som dag en tid innan. En av mina bästa vintrar spenderade jag i ett naturreservat utanför Tulum, Mexiko. Omgiven av positiva, intressanta människor och exotiska djur fick jag ett så omvälvande äventyr med Blueberry att jag fortfarande kan leva på dessa minnen, nu tre år senare. Äventyret förpackas Marin dyk- och forskningsexpedition  och i min reseberättelse kan ni läsa om
hur jag lärde mig att älska hajar samt hantera skorpioner i sängen.

Sommaren tillbringade jag till viss del på Västbanken, Palestina, men vinterns äventyr är som sagt fortfarande ett oskrivet blad som skall formas under kommande uppesittarnätter.  Tur då att jag har fått supermöjligheten att ansluta mig till Blueberrys härliga gäng av filurer här på kontoret, med mer än otaliga tips om vad en utlandsupplevelse kan innehålla!

/Liv H Fordell, nyanställd på Blueberry

Examen avklarad, vad händer nu?

Nyaste tillskottet på kontoret, Frida heter jag. Jag tog min examen som resekonsult så nyligen som i fredags och sitter nu redan på mitt nya jobb på Blueberry där jag har blivit anställd som Sales Manager. I dessa examenstider med otaliga flak med studenter som susar runt staden kom jag att drömma mig tillbaka till ett par år sedan då jag själv stod där med mössan på huvudet och ett stort leende på läpparna. Äntligen var jag vuxen på riktigt och kunde göra precis vad jag ville. Men vad ville jag göra?

Valmöjligheterna var oändliga. Under gymnasiet hade jag läst en hel del franska och spanska så lotten föll på att vidareutveckla mina språkkunskaper en termin i Aix-en-Provence i södra Frankrike. En väldigt vacker stad med ett mysigt centrum med snirkliga gator där man lätt tappar bort sig de första dagarna. När man inte är upptagen med att studera språket bör man upptäcka det ljuvliga Provence som omger staden eller prova på storstadslivet i Marseille endast 30 minuter bort. Franska Rivieran ligger bara en busstur bort eller varför inte smaka lite tapas i Barcelona en helg. Aix, som staden heter i folkmun, är en riktig studentstad med många olika nationaliteter och mycket aktiviteter på gång hela tiden.

Efter att ha bott hemma i Norden i två år började jag sedan känna av resnerven igen. Denna gång bar det av utanför Europa, hela vägen till Afrika och kryddön Zanzibar. I fyra månader bodde jag på östkusten i den lilla byn Paje. Zanzibar är en gammal slavö med många indiska influenser som ännu inte har exploaterats för mycket. Många turister hittar hit, men du kan fortfarande vara relativt ensam på stranden och behöver inte trängas med soldyrkande utlänningar. Ett måste när man är där är att besöka en kryddplantage och smaka på kakaobönor direkt från trädet och köpa med sig zanzibariskt kaffe hem. Övrigt att upptäcka är regnskogen, mangrove, röda colobus-apor, dykning, slavgrottor etc. Zanzibar hör till Tanzania och om man tröttnar på ölivet är fastlandet ett stenkast bort där man kan uppleva ”the big five” på safari, möta masai-folket eller gå ut och vandra i skog och berg. Varför inte bestiga Afrikas högsta berg Kilimanjaro?

I höstas gjorde jag en tio veckors praktik i Asien via ett volontärföretag där jag blev att arbeta några veckor som engelskalärare för guider i en liten by i Laos ca två timmar öster om huvudstaden Vientiane. Resten av tiden var jag i en by i nordöstra Thailand där jag hade liknande uppgifter som engelskalärare. I båda byarna arbetade de med elefantturism. I Laos var bybornas engelskkunskaper rätt bristfälliga så vi kommunicerade med gester och att peka i ordboken. Mina elever kunde lite bättre engelska så det gick att hålla lektioner och de lärde sig något. Jag har själv aldrig arbetat som lärare tidigare så i början var det lite svårt att planera lektionerna när jag inte visste riktigt vilken nivå eleverna låg på, men det gick bra när jag väl kom in i det. Att sova lite hårdare än man är van vid, äta annorlunda mat och att ”duscha” med hjälp av en hink är tillsammans med de människor man möter på vägen minnen du tar med dig resten av livet.

Vad ska du göra efter examen? Hitta inspiration och testa vad som passar dig på GapYear.se