Sista rycket för sommaren…

Jag har läst någonstans att augusti egentligen är en sommarmånad men just nu känns sommaren väldigt avlägsen. Man kan ju alltid hoppas att den kan tvinga sig tillbaka i alla fall i ett par dagar innan hösten får fullt fäste, men tyvärr verkar det inte så troligt. En annan sak som kommer med sommarens slut är ju att man måste bestämma sig för vad man ska göra i höst.

Inte alla kommer in på de utbildningarna som de önskat, och då är ju studier i utlandet ett bra alternativ. Det finns faktiskt fortfarande vissa skolor som tar emot anmälningar inför höstterminen. Jag skulle till exempel inte ha någonting emot att spendera vintern i Australien, vad sägs om en designkurs på Billy Blue College of Design i Sydney till exempel? Helt klart är i alla fall att Australien är betydligt trevligare under vintern än vad Sverige är. En annan skola i Australien som fortfarande tar emot ansökningar är Commercial Arts Training College (CATC). Även det är en designskola med bra rykte, och förutom Sydney så har de även skolor i Surfers Paradise, Brisbane och Melbourne.

Har man ingen lust att åka riktigt så långt så kanske det är bättre att hålla sig i Europa. Min absoluta favorit när det gäller storstäder i Europa är helt klart London. Jag erkänner att det kanske inte riktigt är för vädrets skull som man flyttar dit, men där finns ju så mycket annat! West London College tar fortfarande emot ansökningar till vissa sina utbildningar, till exempel inom Hotel Management och Tourism Management, som båda har startdatum 6/10. Så även om vädret är ungefär det samma som här hemma så kan man i alla fall hitta på en massa saker att göra om man är i London!

Skulle man vilja göra någonting annat är plugga på college eller universitet så är ju fördelen att väldigt få av våra språkkurser och volontärresor har specifika startdatum. Det betyder att man i princip kan åka när man vill, bara man har någorlunda framförhållning. Det kan ju faktiskt vara skönt att slippa skolbänken och ge sig ut på ett äventyr också. Vill man utforska världen samtidigt som man vill tjäna pengar så är våra arbetsprogram en bra idé. Till exempel så har vi ett nytt spännande arbetsprogram i Japan, där kan man snacka om att prova på någonting nytt.

Hur som helst så hoppas jag att ni som läser det här har planer för hösten eller kanske till och med för den kommande våren. Vintern blir bra mycket lättare att stå ut med då. Är det så att ni är i valet och kvalet så kan ni ju passa på att komma förbi och fika med oss när vi ger oss ut på Sverigeturné. Vi besöker Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Örebro och Umeå i september, se exakta datum och tider på vår hemsida. Och om ni föranmäler er så bjuder vi dessutom på latte och muffins! Det är bara att komma förbi, ta en fika och så erbjuder vi gratis rådgivning när det gäller vad ni vill göra i framtiden.

Hoppas vi ses ute i landet!

PS! Ni glömmer väl inte vår fototävling? Sista rycket nu…

På japansk språkkurs i Tokyo

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Shibazakura festivalen

Min språkskola
Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E. 

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb. 

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna.  Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi
Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Toppen av Tokyo

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet
Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Toppen av Japan, Mount Fuji

Resandet runt
Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här.

Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen http://www.tokyotrip.blogg.se/. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände.  Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräkligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael Lagerman

Vill du också studera japanska på Manabi i Tokyo? Blueberry ger dig Tokyos bästa priser samtidigt som du får hjälp med visumansökan, CSN, boende och allt annat som måste fixas innan kursstart.

Lite bidrag från vår fototävling

Här utanför vräker regnet ned och det är inte så svårt att önska att man satt någon annan stans än i regniga Sverige. Fast det får man väl erkänna, sommaren har varit betydligt bättre i år än på mycket länge. Varmt, skönt och soligt. Men det betyder ju inte att det inte fortfarande är kul att resa!

Vår fototävling har pågått i över en månad och det ramlar in nya bidrag nästan varje dag. Det är jättekul att se var alla har varit och vilka fina kort vi har fått. Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig, men skicka in ditt bidrag så snart som möjligt om du vill vara med och tävla om presentkort till ett sammanlagt värde av 20 000 kr!

Vet du inte vad du ska fota? Här kommer lite bidrag som vi redan fått in – kanske de kan vara lite inspiration?

Kategori 1: Bästa ort- eller landsbild

Foto: Robin Karlsson

Foto: Amanda Hjärpe

Foto: Mikaela Nilsson

Kategori 2: Bästa Utlandsstudiebild

Foto: Sandra Rydh

Foto: Matilda Rizzo

Foto: Susanna Brunzell

Känner du dig mer inspirerad? För fullständiga tävlingsvillkor och för att ladda upp ditt bidrag så kan du besöka vår tävlingssida.

Lycka till!

Gör det mesta av dina utlandsstudier

I Metro Utbildning i måndags kunde man läsa om tips hur man maxar sina utlandsstudier. Artikeln i sig handlar om hur det blir mer och mer populärt att vara Erasmus-student. Allt fler elever på svenska högskolor och universitet väljer att lägga ett år eller en termin utomlands.

Naturligtvis är Erasmus ett fantastiskt alternativ för de som redan har påbörjat en utbildning här hemma. Men det finns också många som inte vet exakt vad de vill göra, eller de som vill åka och plugga utanför Europa. Ett bra alternativ är då ett GapYear. Det betyder att du kan åka ett år eller en termin för att prova på att plugga på college eller universitet. Om du inte känner dig redo för mer plugg så kan du alltid göra någonting annat som åka på en volontärresa eller kanske prova på att jobba utomlands.

Det finns lite saker som jag tycker att man ska tänka på när man är borta för att göra det mesta av sin vistelse utomlands:

• Prata med lokalbefolkningen! Det bästa sättet att lära sig ett språk eller komma in i ett nytt land är prata med de som redan bor där. Som språkstudent kan det vara knepigt eftersom att man går i en klass med bara studenter från andra länder. Men passa på när ni t ex är ute.
• Följ med på utflykter och aktiviteter! De flesta skolorna (både språk och college/universitet) har olika Social Programme för sina studenter. I början är det jättebra att följa med på det mesta, även om man inte är jätteintresserad av just det museet eller liknande. Då har du chans att träffa dina klasskompisar utanför klassrummet vilket oftast brukar göra det lite mer avslappnat.
• Upptäck staden och landet! Det är lätt att tänka ”jag ska ju vara här så länge, turistgrejerna kan jag göra senare”, men innan man vet ordet av så är det dags att åka hem och så har man inte hunnit med någonting alls. Upptäck så mycket du kan medan du är borta!
• Ha roligt! Att plugga utomlands handlar inte bara om att plugga. Det är så mycket annat. Tanken är att du ska få nya upplevelser. Även om studierna naturligtvis är viktigast, så tänk på att försöka komma ut också. Man kan t ex plugga på stranden, på ett café eller i en park istället för att sitta hemma. Plugga ihop med dina kompisar istället för att sitta själv. Sådana småsaker gör din vistelse utomlands mycket roligare.

Vi får också många frågor om stipendier. Naturligtvis slår jag alltid ett slag för Blueberrys egna stipendium men om det inte räcker till så kan du besöka Stipendielistan och söka efter stipendier för allt möjligt.

Lycka till!

Surfing i Europa

När man tänker på surfing så kanske det snarare är Australien, USA eller andra länder långt bort som man först kommer att tänka på. Men man behöver inte åka till andra sidan jorden för att hitta bra vågor. Oavsett om man är nybörjare eller van surfare så kan man hitta det man söker mycket närmre. I förra veckan, närmare bestämt den 24 maj, så hade Stockholm City (gratistidningen) en helsida dedikerad till var man kan hitta Europas bästa surfing.

Biarritz - stranden

Till exempel så nämns Biarritz som en riktig höjdare. Det är en ordentlig sommarstad som i princip fyrdubblar antalet invånare under sommarmånaderna. Det har alltid varit en populär stad, och sedan mitten av 50-talet så har det utvecklats till en riktig surfstad. Biarritz ligger i södra Frankrike, nästan på gränsen till Spanien.

Förutom surfing så finns det mycket annat att göra i staden, det kryllar av mysiga caféer, restauranger och trevliga uteställen. La Grande Plage är en fantastisk strand som ligger mitt i staden och erbjuder härliga bad. Många säger att Biarritz är Saint Tropez innan det blev Saint Tropez, alltså innan det exploaterats på samma sätt som det görs idag.

Men om man nu åker dit för att surfa så kan man samtidigt passa på att lära sig franska. Vår skola i Biarritz erbjuder en tvåveckorskurs där man har 20 lektioner i franska i veckan, och sedan 10 lektioner i veckan där man får lära sig surfa. Grupperna är relativt små, högst 8 personer, och all utrustning ingår. Om man föredrar att hålla sig på land, så kan man istället välja skolans golfkurs där man får träna golf med en kvalificerad instruktör på eftermiddagarna.

Vackra San Sebastián

Från Biarritz är det bara 20 minuter till spanska gränsen, och man kan enkelt göra utflykter till ett annat surfparadis – San Sebastián. Även här kan man kombinera att lära sig språket och surfa på skolan som vi samarbetar med. Man har en timmes surfing varje dag tillsammans med en instruktör. Även här ingår allt material som man kan behöva i kursavgiften.

Förutom surfing så är San Sebastián känt för att ha inte mindre än 6 Guide Michelin restauranger trots att de inte har mer ca 175 000 invånare i staden. Det är också enkelt att göra mindre utflykter till t ex Pamplona för att se tjurrusningen.

Edinburgh – en bortglömd pärla

En del av staden.

Min lillebror befinner sig just i Edinburgh på språkresa och förra veckan åkte jag dit dels för att besöka lite skolor, och dels för att hälsa på honom. Jag läste själv engelska där 2005, och har hela tiden haft tankar på att resa tillbaka. Av olika anledningar har det inte blivit av, men nu äntligen skulle jag göra slag i saken.

Innan jag kom iväg på tisdagen så var det lite osäkert om jag skulle kunna flyga alls, eftersom att askmolnet bestämt sig för att hänga runt omkring Skottland och Irland. Som tur var så ställde det inte till några stora problem, utan jag kunde enkelt ta mig från Arlanda till Edinburgh.

Min första tanke när jag kom tillbaka var att jag inte riktigt kan förstå hur det har tagit mig nästan fem år att återvända. Det andra som slår mig är att det ser ut nästan precis som det gjorde när jag åkte. Trots att hela staden var täckt i byggställningar (som heter scaffolding på engelska – det första nya ordet jag lärde mig när jag kom dit och som fortfarande är användbart!) så verkar de inte har kommit så mycket längre idag.

Det fantastiska slottet som blickar ut över hela staden.

Mitt på den stora shoppinggatan Princes Street så håller de nu på att bygga en spårvagn, vilket har resulterat i att man måste renovera alla hus längs med den gatan eftersom att de är för gamla för att kunna hantera skakningarna i marken som spårvagnen leder till. Fast i Edinburgh finns det alltid någonting som man måste renovera, men trots det så möts man av fantastiska syner vart man än går.

Jag är väldigt glad över att kunna berätta att mitt besök till Skottland även har lett till samarbete med två fantastiska skolor. Dels Edinburgh School of English som är samma skola som jag gick på för många år sedan, men som vi inte arbetat med på ett tag. Det är en otroligt bra skola med hög standard på lektionsplan och lärare och som passar perfekt om man redan är på en hög nivå men vill utvecklas ännu mer.

Den andra skolan ligger i Glasgow och heter Glasgow School of English. Det är en ny skola för oss, även om de har funnits väldigt länge. Det är också vår första skola i Glasgow, vilket känns jättestpännande. Glasgow är verkligen väldigt annorlunda mot Edinburgh, och känns mycket mer som en ”riktig” storstad. Det är höga hus, trafik, mycket affärer och har de senaste åren växt till en ordentlig studentstad. Trots att den känns stor så är den lätt att få ett grepp om, och man kommer snabbt till rätta. Skolan ligger mitt i staden, och de har väldigt fina residens med delade lägenheter.

Det kommer att komma upp information om de båda skolorna snarast på hemsidan, men om du vill ha mer information på en gång så får du gärna lämna en kommentar på den här bloggen så kontaktar jag dig så snart jag bara kan.

Vi hittade en hemlig trädgård.

Men det var ju faktiskt inte bara jobb, utan jag varit lite ledig också. Det var underbart att strosa runt och titta på alla vackra hus och intressanta människor. Som vanligt hinner man ta sig igenom alla årstider på en dag i Edinburgh så det är väldigt svårt att planera någonting i förtid. Ni kanske tror att jag överdriver? På tisdagen när jag vaknade så haglade det så att isen låg som ett vitt täcke över marken, lagom tills att jag duschat och ätit frukost och lämnade hotellet så ösregnade det. Efter någon timme slutade det och långsamt började det spricka upp. Vid lunch? Då satt jag på uteservering i solskenet utan jacka och njöt av våren. Lagom till att vi ätit klart började det om igen, men tack och lov slapp vi mer hagel.

Salisbury Crags från marken

Trots detta så var det så pass bra väder att vi lyckades ta oss upp till Salisbury Crags. Det är de höga klipporna mitt i Holyrood Park som ligger vid foten av the Royal Mile. Man kan promenera upp (även om det är brant) och utsikten är fantastisk. Jag rekommenderar det starkt om man vill ha otrolig utsikt utan att behöva klättra ända upp till toppen av Arthur’s Seat. Förutom vår lilla bergsbestigning så besökte vi slottet som ligger upphöjt och blickar ut över staden.

Jag uppe på Salisbury Crags med utsikt över Edinburgh

Edinburgh och Skottland har en fantastisk historia, och man blir påmind om den var man än går. Den gamla staden är fantastisk på många sätt, och bara man håller ögonen öppna och har en guidebok med sig så kan man hitta riktiga guldpärlor. Men trots att mycket i Edinburgh är sig likt så förändras det också ständigt. Ett område som jag finner otroligt intressant är de gamla arbetarkvarteren i Leith. Det som tidigare var en smutsigt och fattigt område genomgår just nu en ansiktslyftning och förvandlas sakta men säkert till en plats för studenter, artister, konstnärer och second-hand shoppare med trendiga fik, pubar och affärer. SVD skrev för några veckor sedan en artikel om just det här området som kan vara värt att läsa. Det är också i närheten av Leith som det bor mycket studenter. Bland annat har vår skola Kaplan Aspect sina studentlägenheter här, i nybyggda hus på gångavstånd till skolan.

Utsikt från slottet

Jag tröttnar aldrig på att vandra runt i Edinburgh och utforska nya pubar eller restauranger som jag inte tidigare upptäckt. Faktum är att jag och mina kurskamrater från 2005 planerar en återförening inom en någorlunda snar framtid. Trots att vi kommer från helt olika delar av världen så har vi Edinburgh gemensamt, och det är verkligen inte fy skam! Om du vill se fler av mina bilder från Edinburgh så kika in på vår Facebook grupp!

En nybörjarlektion i italienska

Jag önskar att jag pratar mer språk än vad jag egentligen gör. Jag pratar svenska och engelska, och kan försöka mig på spanska, men inte mer än så. Italienska pratar jag inte alls – och de gångerna jag försöker så blir det oftast med en spansk ”twist” som italienarna inte brukar uppskatta. Men förra veckan fick jag plötsligt chansen att lära mig!

Rollspel

Vi hade besök av IH Milano, en av våra språkskolor i Italien, och de erbjöd oss att få prova på en snabbversion av deras lektioner som de har med sina elever. Sagt och gjort, i torsdags dök jag upp för min allra första lektion i italienska – någonsin.

Jag hade sällskap av några kollegor och vi kände oss nog alla ganska upprymda och förväntansfulla. Som tur var så låg vi alla på samma nivå, det vill säga nybörjare. Vår lärare började med att förklara att vi bara skulle prata italienska från och med nu (fast just det sa han naturligtvis på engelska) och sedan satte vi gång.

Vi hade fruktansvärt roligt. Det är väl det som jag kommer ihåg allra mest. Med hjälp av bilder och gester så fick vi lära oss hur man beställer på restaurang. Efter en kort liten glosstund där vi fick lära oss olika ord, så fick vi öva på att både vara kund och kypare och spela lite rollspel tillsammans.

Glosträning

Det som jag tycker är så roligt med att lära sig språk på språkskola, till skillnad från när man lär sig språk i grundskolan här i Sverige, är att lektionerna har en så tydlig anknytning till verkligheten. Man lär sig saker som man har riktig användning för, och fokus ligger först på att få ett större ordförråd och sedan på grammatiken.

Målet är att du ska lära dig tillräckligt mycket ord under dina veckor för att du ska kunna föra i alla fall en enkel konversation. Naturligtvis så blir det mer grammatik ju mer avancerad kursen blir, men det är något uppfriskande i att få lära sig saker som man känner att man skulle ha nytta av nästa gång man besöker landet.

Det fascinerande var att trots att jag aldrig studerat italienska eller ens egentligen hört särskilt mycket av språket så förstod jag vad läraren sa – i alla fall lite! Nu är jag sugen på att lära mig ännu mer, och Milano verkar vara en så vacker stad!

Vill du ha lite hjälp på traven med din italienska? Här kommer en liten gloslista:

Un caffé – En kaffe

Un Cappuccino – En cappuccino

Un Panino (al formaggio) – En smörgås (med ost)

Un bicchiere di vino (blanco/rosso) – Ett glas med vin (vitt/rött)

Una Spremuta – Juice

Una coca cola – En coca-cola

Un brioche – En croissant

Una birra – En öl

Buongiorno – God dag

Cosa desidera? – Vad vill du ha att äta?

E da bere? – Och att dricka?

Ecco a lei – Här (varsågod)

Grazie, quanté? – Tack, hur mycket kostar det?

Arrivederci – Hej då.

Nytt blåbär med en reseberättelse

Jag kom i kontakt med Blueberry för första gången under mitt sista år på gymnasiet, någon gång slutet av 2004 eller början av 2005. Jag hade bestämt mig – var trött på Sverige och att allting bara rullade på i gamla hjulspår. Jag var redo för någonting nytt och spännande och med min förkärlek för det engelska språket och Storbritannien i stort så var valet solklart – språkresa!

Hösten 2005 anlände jag i Edinburgh och det tog inte lång tid för mig att bli förälskad. Staden, människorna, språket – allting tog mig med storm. Jag bodde i delad lägenhet och efter mycket om och men lyckades jag ta mig dit helt på egen hand – dock en tid på dygnet när receptionen till lägenhetshotellet där jag var inhyst inte hade öppet!

Trots den första missräkningen så flöt det hela på smidigt så snart jag fått nycklarna. Det visade sig snart att den tjej som jag delade lägenhet med också kom från Sverige – men hon skulle gå på en annan skola. Jag var anmäld till Edinburgh School of English – en otroligt vacker liten skola mitt i centrala Edinburgh. Den ligger på The Royal Mile; gatan som leder hela vägen upp till slottet och är omgiven av pubar och restauranger.

Edinburgh Castle

Jag hade bestämt mig för en CPE kurs (Certificate of Proficiency in English) som är en Cambridge-kurs. Min studiegrupp var liten men en rolig blandning av människor från Schweiz, Holland och så jag från Sverige. Jag var faktiskt den enda personen från Sverige på hela skolan vilket jag uppskattade.

Det visade sig snart att huset där jag borde hade en hel del svenskar i sig, folk som jag lärde känna tack vare min rumskompis. De gick allihop på den andra skolan i Edinburgh – Kaplan. Jag var otroligt nöjd med min skola, studietakten var hög men engagemanget från lärare och de andra studenterna var fantastiskt. Edinburgh School of English är något dyrare – men för mig var det värt det. Vi hade något fler lektionstimmar och dessutom ingick en utflykt på fredagseftermiddagarna. På grund av priset har tyvärr efterfrågan på just den skolan sjunkit – men jag rekommenderar fortfarande alla att åka dit! Om du skulle vara intresserad av just Edinburgh School of English så har vi fortfarande bra kontakter där, det är bara att du kommenterar, ringer eller skickar ett mail så hjälper vi dig gärna!

Förutom utflykterna som skolan anordnade så fanns det även två utflykter till där elever från alla de olika skolorna i Edinburgh kunde anmäla sig till. Den ena gick via Inverness till Loch Ness och den andra till Isle of Skye. Så tillsammans med utflykterna som skolan gjorde och de två extra resorna så fick jag se en hel del av Highlands också.

Loch Ness

De 13 veckorna som jag var där flög förbi och innan jag visste ordet av var jag tillbaka på Arlanda med massa nya vänner, härliga minnen och fantastiskt mycket mer kunskap i bagaget. Det enda jag egentligen var helt säker på var att jag inte var klar riktigt ännu.

Sagt och gjort, nästan ett år höll jag mig kvar i Sverige innan jag satt på flyget igen – även denna gång med riktning Storbritannien. Jag tillbringade ett år i Brighton och London med både plugg och praktik innan jag återvände hem över sommaren. Planen var att åka tillbaka till London så snart som möjligt.

Nu blir livet inte alltid riktigt som man tänkt sig, och jag hamnade istället på ett företag i Sverige, men med daglig kontakt och många resor till kollegor i framförallt London. Min dragning till allt som rör att studera utomlands har dock inte lämnat mig – även om jag inte kan åka själv så pratar jag gärna om det!

Några år senare bestämde sig min lillebror för att åka på språkresa och givetvis var det Blueberry som först dök upp i mina tankar. Jag hjälpte honom att hitta information och snubblade över en annons på Blueberrys hemsida där de sökte en Project Coordinator. Intressant, tänkte jag, och sökte.

Och på den vägen är det.

Nu sitter jag här i Blueberrys nya lokaler på Grev Turegatan 35 som ny Project Coordinator. Det är en fantastisk möjlighet att få arbeta med någonting som man verkligen brinner för, och jag ser fram emot att vara med och utveckla Blueberry ytterligare.

Jag hade inte en tanke på att det var här jag skulle hamna när jag först bestämde mig för att resa till Skottland – men där ser man hur det kan utvecklas till slut!