Sista dagen på praktiken – nu väntar nya äventyr!

Hej!

Idag är sista dagen för mig i team Blueberry, min praktik är över för denna gång men man vet aldrig, kanske ploppar jag upp och gästspelar här igen.

Praktiken på Blueberry har varit perfekt. Min handledare Jenny har sett till så jag har haft ett rullande schema under alla dessa veckor och att jag har fått många arbetsuppgifter inom olika områden. Det är så roligt att få inspirera och hjälpa andra att få lika häftiga och roliga upplevelser som jag själv har haft när jag varit ute och ”svirat” i världen. Att ta ett Gap Year är det bästa som finns och perfekt avsats när man ska ta steget från skola till jobb. Det kanske låter det lite klyschigt men min morfar brukar säga att den bästa CV är att ha haft hela världen som sitt universitet. Det stämmer riktigt bra.

Man var ju inte så kaxig första gången man åkte ut helt själv i vida världen. Jag åkte iväg till Sydostasien och Australien på mitt första ”gapyear”… (blev ju ett antal fler gapyear efter det ähum..) Men vad man växte i sig själv efter det halvåret. Livserfarenheter dundrade in som paintball skott och när man kom hem förstod man knappt vad man hade varit med om innan det hade hunnit sjunka in.

Jag har haft mycket nytta i livet av alla mina äventyr, att man vågar stå på sig, ta initativ och se saker från andra perspektiv och kulturer. Allt som är självklart i Sverige är kanske inte alls självklart i någon annan del av världen. Här i Sverige sätter vi oss ofta på ett helt tomt säte i bussen och hoppas att ingen annan ska sätta sig bredvid. Man lägger väskan på andra sätet och kollar nonchalant ut genom vindrutan för att demonstrera att sätt dig INTE här. Oj vad vi svenskar tycker det är obekvämt om någon sätter sig ner bredvid. Men åker du t.ex. till Latinamerika så är det tvärtom. Är det en hel tom buss med bara en ensam stackare så är det en självklarhet att man sätter sig bredvid personen. Det hade varit ohyfsat att inte göra det.

Det finns massvis med roliga olikheter och man blir verkligen förvånad ibland hur tokigt det kan bli.

Oftast är det inte själva resan/språkkurs/studier som är det svåra beslutet att ta, utan att våga ta steget här hemma och släppa vardagen för en tid. Det enda jag säger är do it!!!

Ha det bäst allihopa och tack för den här tiden!

/Veronica

Sydamerika versus Centralamerika

Kära läsare!

Denna kontinent av världen har en alldeles speciell charm. Första gången jag reste omkring i dessa länder blev jag så imponerad att jag var tvungen att åka tillbaka. Efter att ha spenderat över 1 år uppdelat på två resor så känner jag mig fortfarande inte helt klar med Sydamerika och Centralamerika. När jag första gången landade i Mexico City var man lite orolig och tveksam om hur det skulle vara att resa på denna kontinent. Men med facit i hand så funkade det alldeles utmärkt. Jag tog mig landvägen genom Mexiko, det var en häftig roadtrip som bjöd på flera olika världar. Mayakulturen och dess massiva tempel och stränder i världsklass till technopumpandes amerikaner i Cancun. Jag tog mig vidare till Belize och kom med båt till en ö som heter Caye Caulker. Här blev upptäckten ett dykparadis men även ett litet ”mini Jamaica” med rastafaris. Efter några dagar under palmerna var det landvägen genom Guatemala över till Honduras med ö-hoppning i sikte, även här fanns några av världens bästa och billigaste dyk.

Spanskan blev bara bättre och bättre och jag kunde nu skryta med att beställa in diverse maträtter och drycker på spanska. Jag stannade till i Nicaragua för att bestiga en vulkan och kände att jag måste vila ut lite och hamna i Costa Rica… I över 2 månader!! Det var ingen kort vila. Costa Rica blev en stor favorit, ett litet land där regnskog möter hav på ena sidan och på andra sidan vimlar det av bra surfspots. Här tog surfkarriären fart och Costa Rica har många bra nybörjar vågor. Efter att ha levt som en ”surf dudeinna” var det dags att lämna Centralen för sikte mot Sydamerika.

I Sydamerika spenderade jag mest tid andra omgången. Vi började då med karneval i Brasilien, och att se miljoners miljoner människor dansande på gatorna var häftigt och man började gunga rejält på höfterna själv och kände sig som en brasilianska minus de trådar som ska vara utstyrseln då. I Rio De Janeiro blev det cityliv och strandliv med Copacabana, vi surfade i mysiga strandbyar uppåt kusten som Itacare, dansade järnet i Salvador och en massa annat smaskigt. En häftig grej är att ta sig till en liten strandby i norra Brasilien som heter Jericoacoara. Det går bara att ta sig dit med fyrhjulsdrift och man åker några timmar genom sanddynor. Byn består av en lång strand (ett bra windsurf och kitesurfställe) och 4 små gator av sand. Traditionen är att man går upp på den högsta sanddynan och njuter av den sagolika solnedgången och spanar in folk som gör capoeira på strandkanten. Lite caperinha får man i sig under kvällen och sen är det dans natten lång.

Mellan Argentina, Brasilien och Paraguay dundrar de massiva underbara vattenfallen ned, Foz de Igazu . Ena gången jag var där tog jag en båt som åker mellan vattenfallen och tänkte att det kommer väl skvätta lite men hade inte tänkt mig att få tusentals liter vatten över mig, såg ut som en dränkt katt efter den sightseeingen, men det var det värt!

Buenos Aires i Argentina är en stad jag alltid fastnar i, förutom att staden är en av världens bästa städer enligt mig så blev det här jag studerade nybörjarspanska. Nu hade min spanska utvecklats så mycket att jag började lära mig klockan på spanska som jag skröt om, eller inte.
Vi tog oss ner till Bariloche som ligger i Anderna, en supermysig bergsby med natur att dö för. Efter downhill mountainbiking, kanot och bergs – utflykter var det dags att tassa vidare till Mendoza, ett stort vindistrikt för att sippa vin och äta massvis av tapas. Vi cyklade runt vingårdarna och provsmakade viner tills det gick lite vingligt på cykeln.

Nu får jag sluta drömma mig tillbaka och återgå till jobbet.  En vecka kvar som Blueberrys praktikant står på schemat och det ska bli tråkigt att lämna rodret vidare.

Vi hörs!

/ Veronica

Ett äkta collegeliv i USA

Tiden rinner iväg och nu är det bara två ynka veckor kvar på min praktikperiod här på Blueberry. Det går snabbt när man har kul!

Jag har gjort mycket research om olika universitet som vi här på Blueberry representerar och fick härom veckan uppgift att skriva om mitt gamla Universitet PLU som jag gick på. Jag kommer ihåg att man efter gymnasiet var lite vilsen och undrade vad som skulle hända i framtiden. Nyss hade man skålat och skrålat av glädje och sjungit om studentens lyckliga dagar och sprungit ut ur skolbyggnaden. Vad händer nu då tänkte man….

Jag hade alltid drömt om att flytta till USA och 1 år efter studenten tog jag tag i saken, vägde fram och tillbaka om CSN, boende, studier m.m. Allting klaffade, jag sökte till ett litet Universitet, Pacific Lutheran University som ligger alldeles utanför Seattle i Washington State. Jag hoppade på planet för att se vad det stora landet i väst hade att erbjuda. På planet hade jag grym tur och fick sitta i 1:a klass på grund av överbokning och det kan man ju inte tacka nej till. När jag landade beställde jag en shuttlebus från flygplatsen och när jag står där och väntar kommer en chaufför och skriker mitt namn. Jag följer med honom och där står en alldeles blank skinande vit limosine. Jag börjar harkla mig och säger på engelska att det måste ha blivit ett misstag. Jag hade ju beställt en shuttlebus, men chaffören skrattade och berättar att jag är den enda som ska åt det hållet och då är det onödigt att köra en hel buss dit. Jag slinker in i limon och vi kör mot det som ska bli min skola ett bra tag framöver. Jag glider fram till universitetet i klass och tänkte att det här med Amerika där alla drömmar kan uppfyllas, kanske stämmer riktigt bra!

Collegelivet var precis vad man hade tänkt sig, tjusiga cheerleaders, snygga idrottskillar och stora maffiga val om vem som skulle bli ”the president” för skolrådet. Jag bodde på campus i korridor, och hade en amerikansk tjej som hette Heidi som rumskamrat. Det var alltid mycket aktiviteter på campus och man fick kompisar snabbt. Vårt Universitet hade gym, pool, tennisbanor, danslektioner, data labb, restauranger och vårt favorithak, ett mysigt kafe/mötesställe som hette ”The Cave”. Studentlivet var häftigt och precis så man hade drömt om.

Det var hög klass på undervisningen och det engelska språket började flyta perfekt. På universiteten kan man i början på terminen välja de klasser man vill ha och på så sätt göra sitt egna schema.

Vi åkte ofta in till Seattle och levde lite storstadsliv. På loven åkte vi  upp till Whistler i Kanada för skidor och snowboarding och på springbreak gasade vi ner hela kusten med stopp i San Fransisco, Los Angeles, San Diego och sen vidare till Mexiko.

Jag upplevde galet mycket under min studietid i USA och är så tacksam att jag åkte för att lära känna det riktiga” College-Amerika”, som man oftast bara ser i collegefilmer.

Tills nästa gång…

Veronica

Going Down Under?

Hej!
Här poppar blåbäret upp igen som gästspelare på Utlandsbloggen. Praktiken på Blueberry rullar på i en rasande fart och jag har varit busy på kontoret och fungerar som en  ”allt i allo.”  Det pysslas, mailas och fixas. Jag börjar komma in i arbetet mer och mer och det känns kul att kunna bidra mitt lilla strå till stacken.

Minnena från mina resor kommer ofta upp under arbetet, Alla här på Blueberry är mycket beresta och delar med sig av sina erfarenheter från jordens alla hörn.
Work and travel i Australien var jag på för två år sen och det var så kul att jag faktiskt blev kvar där ett tag, närmare 2 år.  Jag började i Sydney för att jobba ihop pengar på en restaurang. Efter 3 månader hade jag lyckats sparat ihop lite slantar, Jag köpte en bil och det var nu äventyret började. Jag lade in en madrass, sydde gardiner och skaffade allt man behöver för att campa. Mitt rullande hem!! Jag började med att gasa upp till Byron bay, ett surf och backpacker mecka. Därefter jobbade jag mig sakta men säkert uppåt kusten. Att köra på vänster sida av vägen kan vara lite ovant men efter ett tag så var man proffs att köra vänster varv i rondellerna och växla med vänster hand. I Noosa parkerade jag bredvid två andra gäng som freecampade i sina bilar dvs att man bor i bilen/minibussen och campar i det fria, allt från parkeringar till stränder. Ingen hyra behövs betalas och man har pengar över till äventyr, perfekt! Vi hängde ihop i 3 månader och gjorde massa roliga saker som att snorkla på barriärrevet, bada i vattenfall, segla i whitsundays och köra 4WD jeepar på Fraser Island, världens största sandö.

Efter 3 månader ”on the road” var det dags att se över spargrisen. Jag hamnade i en liten by norr om Cairns som hette Port Douglas. En riktig idyll, regnskogen runt hörnet och stranden ett stenkast bort.  Människorna Down Under är underbara och livstilen är avslappnad.

Efter att ha slitit på en restaurang och ett hotell så hade jag nästa resa ihop sparad. Nu var det tid att köra över till västkusten. Jag krossade landet från Melbourne till Perth på 2 veckor. The Nullabor kallas den sträckan och är världens längsta raksträcka. Nullabor betyder treeless plain, vilket menas inga träd. Det var en massiv öken som fortsatte i oändlighet. Kängurus fanns det gott om och man fick hålla utkik så man inte råkade köra på en stackare. Därför körde jag bara under dagsljus, Kängurus har en tendens att komma fram i solnedgången och i mörker kan det vara svårt att se dom när de studsar ut på vägen. Vägen över i ingenmansland var häftigt, man kände sig inte så stor när man hoppade bak i sängen i bilen och sov när mänskligheten och städer var långt långt borta. Det fanns gott om fina utsiktspunkter längs denna 300 mil långa tripp till Perth.

När jag nådde Västkusten tackade jag gudarna för att bilen inte hade gett upp utan var pigg och kry.  Västkusten är något alldeles extra, här kändes det som man kom till ”det riktiga” Australien. Långa orörda stränder, laidback atmosfär och otroligt trevliga människor. Jag satte sprätt på mina sista dollar och hamnade till slut i Margaret River, en surfby söder från Perth. Jag fick jobb på ett vineri där jag ansvarade för Leeuwin  Estates restaurang. Att det var en äkta surfhåla var det inget tvivel om när man ibland skulle gå och handla. Då kunde allt vara stängt och det satt skyltar som ” Hey guys, the waves are pumping today, Be right back after the surf.”  De  njuter och tar verkligen tillvara på alla goa stunder!! Uttrycket No worries borde vi  lära oss från Australiensarna.

Som jag brukar säga, alla borde få uppleva ett work and travel år. Vi på Blueberry hjälper gärna till så att just du kan komma igång där nere!

/Veronica

På praktik hos Blueberry

Vi befinner oss på ett mysigt kontor i centrala Stockholm och här är det ett sammansvetsat, öppet och trevligt gäng som brinner för allt som har med resor, jobb, språk och studier att göra .  Jag blev varmt välkommen och pysslar och fixar med alla möjliga olika uppgifter.

På stranden i Los Roques, Venezuela

Morgonrutinerna för mig är att ta hand om förfrågningar om olika utbildningskataloger, svara på frågor över e-mail och göra research om olika destinationer/universitet.  Eftermiddagarna denna vecka har gått åt till att ha möte med en och en från Blueberrys personal för att lära mig så mycket som möjligt om just deras specialområde. Jag har även suttit med på flera studierådgivningar som har varit spännande och intressanta. Det var även jag som fick äran att välja ut finalisterna till stipendiet som Blueberry erbjuder och till Gap Year-tävlingen där man vinner en Ipod. Så det är mycket roliga arbetsuppgifter jag har här på Blueberry.

Denna praktik kommer att bli toppen, det är hur kul som helst att jobba med det man brinner för. Jag har själv varit ute i världen och tassat omkring. Jag har läst på Universitet i USA, backpackat runt halva jorden och bott i en minibuss och kört runt Australien. Många frågar mig vad som är mitt favoritställe i världen, men det är en tuff fråga. Jag älskar att surfa så Costa Rica är en favorit.  Att cykla runt i vindistriktet Mendoza i Argentina är en annan höjdpunkt. Safari i Sydafrika är också en häftig sak att göra. Jag hade inte direkt tänkt att man skulle vara rädd under en safari, men kan erkänna att man inte var så kaxig när man hade en stor elefant som trumpetade med snabeln och sprang efter jeepen.  Men mest av allt så tyckte jag om det lugna livet i Australien. Bo i en minibuss och känna friheten att du kan åka precis vart du vill, när du vill och göra vad du vill.

Längs Nullarbor, en av världens längsta raksträckor

Det var i allafall lite så jag hamnade här, jag kom underfund med att jag ville jobba med något som har att göra med allt det jag har pysslat med de senaste 8 åren.  Jag vill inspirera andra till att uppleva allt jag har fått uppleva.  Att leva lite ”on the edge” som jag brukar säga, våga ta steget ut i världen och få erfarenheter för livet!

Här på Blueberry jobbar vi just med massor av denna typ av upplevelser. Att jobba i Australien, åka iväg på äventyr i Sydamerika, studera språk i olika delar av världen och en massa mer roliga saker. Det är bara och kontakta oss så hjälper vi dig med att komma igång, att ta det där steget från dröm till verklighet!

Tataa,

Veronica Nordqvist

På safari i Sydafrika