På japansk språkkurs i Tokyo

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Shibazakura festivalen

Min språkskola
Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E. 

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb. 

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna.  Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi
Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Toppen av Tokyo

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet
Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Toppen av Japan, Mount Fuji

Resandet runt
Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här.

Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen http://www.tokyotrip.blogg.se/. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände.  Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräkligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael Lagerman

Vill du också studera japanska på Manabi i Tokyo? Blueberry ger dig Tokyos bästa priser samtidigt som du får hjälp med visumansökan, CSN, boende och allt annat som måste fixas innan kursstart.

Lite bidrag från vår fototävling

Här utanför vräker regnet ned och det är inte så svårt att önska att man satt någon annan stans än i regniga Sverige. Fast det får man väl erkänna, sommaren har varit betydligt bättre i år än på mycket länge. Varmt, skönt och soligt. Men det betyder ju inte att det inte fortfarande är kul att resa!

Vår fototävling har pågått i över en månad och det ramlar in nya bidrag nästan varje dag. Det är jättekul att se var alla har varit och vilka fina kort vi har fått. Det är fortfarande inte för sent att anmäla sig, men skicka in ditt bidrag så snart som möjligt om du vill vara med och tävla om presentkort till ett sammanlagt värde av 20 000 kr!

Vet du inte vad du ska fota? Här kommer lite bidrag som vi redan fått in – kanske de kan vara lite inspiration?

Kategori 1: Bästa ort- eller landsbild

Foto: Robin Karlsson

Foto: Amanda Hjärpe

Foto: Mikaela Nilsson

Kategori 2: Bästa Utlandsstudiebild

Foto: Sandra Rydh

Foto: Matilda Rizzo

Foto: Susanna Brunzell

Känner du dig mer inspirerad? För fullständiga tävlingsvillkor och för att ladda upp ditt bidrag så kan du besöka vår tävlingssida.

Lycka till!

Fototävling!

Rom.

Fotografier. Det bästa sättet att se till att man minns alla äventyr man varit med om under sin senaste resa. Det roligaste att samlas kring när man återser vänner som var med. Allt som kommer tillbaka, saker som man egentligen glömt bort, när minnet av resan börjar blekna.

Det finns många anledningar till varför man ska fotografera när man är ute och reser. Nu finns ännu ett!

Blueberrys fototävling!

Det här är den första av ett, förhoppningsvis, återkommande element. Vi har startat vår egna fototävling, där du kan vara med och tävla om presentkort till ett totalt värde av 20 000 kr. Har du tagit en bild som du är stolt över? Var då med och tävla! Tävlingen består av två olika kategorier:

Exempel på landsbild - Spanien.

Bästa orts- eller landsbild: Denna tävlingskategori är öppen för alla deltagare. Det gäller att ta en bild från någon av Blueberrys ca 150 olika studieorter eller volontärländer. Valet är fritt t.ex. en känd sevärdhet, en typisk gata i staden, en gryning vid stranden eller en närbild på en reskompis. Bilden ska på ett eller annat sätt föra tankarna till landet eller orten som avbildas.

Exempel på utlandsstudiebild Edinburgh.

Bästa utlandsstudiebild: Denna tävlingskategori är endast öppen för Blueberrys nuvarande och tidigare deltagare. Här söker vi en bild som direkt får betraktaren att tänka på studier utomlands. Det kan t.ex. vara en bild från en lektion men lika gärna när ni gör läxorna utomhus, dina skolböcker på stranden eller en student med skoltröjan på i en spännande miljö. Var kreativ!

För fullständiga regler och för att skicka in ditt bidrag så besök vår hemsida.

Vad väntar du på? Ut och fota!

Examen avklarad, vad händer nu?

Nyaste tillskottet på kontoret, Frida heter jag. Jag tog min examen som resekonsult så nyligen som i fredags och sitter nu redan på mitt nya jobb på Blueberry där jag har blivit anställd som Sales Manager. I dessa examenstider med otaliga flak med studenter som susar runt staden kom jag att drömma mig tillbaka till ett par år sedan då jag själv stod där med mössan på huvudet och ett stort leende på läpparna. Äntligen var jag vuxen på riktigt och kunde göra precis vad jag ville. Men vad ville jag göra?

Valmöjligheterna var oändliga. Under gymnasiet hade jag läst en hel del franska och spanska så lotten föll på att vidareutveckla mina språkkunskaper en termin i Aix-en-Provence i södra Frankrike. En väldigt vacker stad med ett mysigt centrum med snirkliga gator där man lätt tappar bort sig de första dagarna. När man inte är upptagen med att studera språket bör man upptäcka det ljuvliga Provence som omger staden eller prova på storstadslivet i Marseille endast 30 minuter bort. Franska Rivieran ligger bara en busstur bort eller varför inte smaka lite tapas i Barcelona en helg. Aix, som staden heter i folkmun, är en riktig studentstad med många olika nationaliteter och mycket aktiviteter på gång hela tiden.

Efter att ha bott hemma i Norden i två år började jag sedan känna av resnerven igen. Denna gång bar det av utanför Europa, hela vägen till Afrika och kryddön Zanzibar. I fyra månader bodde jag på östkusten i den lilla byn Paje. Zanzibar är en gammal slavö med många indiska influenser som ännu inte har exploaterats för mycket. Många turister hittar hit, men du kan fortfarande vara relativt ensam på stranden och behöver inte trängas med soldyrkande utlänningar. Ett måste när man är där är att besöka en kryddplantage och smaka på kakaobönor direkt från trädet och köpa med sig zanzibariskt kaffe hem. Övrigt att upptäcka är regnskogen, mangrove, röda colobus-apor, dykning, slavgrottor etc. Zanzibar hör till Tanzania och om man tröttnar på ölivet är fastlandet ett stenkast bort där man kan uppleva ”the big five” på safari, möta masai-folket eller gå ut och vandra i skog och berg. Varför inte bestiga Afrikas högsta berg Kilimanjaro?

I höstas gjorde jag en tio veckors praktik i Asien via ett volontärföretag där jag blev att arbeta några veckor som engelskalärare för guider i en liten by i Laos ca två timmar öster om huvudstaden Vientiane. Resten av tiden var jag i en by i nordöstra Thailand där jag hade liknande uppgifter som engelskalärare. I båda byarna arbetade de med elefantturism. I Laos var bybornas engelskkunskaper rätt bristfälliga så vi kommunicerade med gester och att peka i ordboken. Mina elever kunde lite bättre engelska så det gick att hålla lektioner och de lärde sig något. Jag har själv aldrig arbetat som lärare tidigare så i början var det lite svårt att planera lektionerna när jag inte visste riktigt vilken nivå eleverna låg på, men det gick bra när jag väl kom in i det. Att sova lite hårdare än man är van vid, äta annorlunda mat och att ”duscha” med hjälp av en hink är tillsammans med de människor man möter på vägen minnen du tar med dig resten av livet.

Vad ska du göra efter examen? Hitta inspiration och testa vad som passar dig på GapYear.se

En oförglömlig termin i San Diego

Ligga i solen och läsa läxor?

Jag bilade längs Kaliforniens västkust hösten 2008 och föll pladask för staden med kilometerlånga stränder, solnedgångar och pelikaner. Kombinationen av storstadsliv med surfparadis och att alltid ha havet vid min sida gjorde inte valet svårt. San Diego kom att bli platsen jag var tvungen att åka tillbaka till.

En spännande början

Efter två års studier i Stockholm blev en termin på San Diego State University ett välbehövligt avbrott från en regnig och kylig årstid i ett kallt hemland. Trots många månaders förberedelser kände jag mig rätt oförberedd när jag checkade in bagaget på Arlanda för att spendera ett halvår i värmen. Nu efteråt, med facit i handen, var det helt rätt. Man ska nog inte ha allt planerat innan avresa, för är det något som är säkert, så är det att allt löser sig.

Utan en aning om var jag skulle bo de närmaste månaderna landade jag bland skyskrapor och trafikerade vägar i ett soligt San Diego två veckor innan skolstart med tanken att lära känna stad och människor. Hoppade in i en taxi och tog in på ett hostel downtown några dagar under boendesökandet. Hyrde en bil och lät den styras mot havet. Kalifornialivet skulle spenderas på rätt sätt, nära surfare, delfiner och strandpromenader.

Kul på stranden

Efter någon timmes promenad längs gränderna vid Pacific Beach strandkant i jakt på ”For Rent”-skyltar hittades drömhuset. En övervåning i ett hus med altan, parkering, möbler, grill och bra hyra – och ännu bättre, en minuts avstånd mellan ytterdörr och strandkant. Jag delade lägenheten med 3 svenska killar de första två månaderna och lärde känna folket på gatan vi bodde på riktigt snabbt. Det var surfare från Spanien, utbytesstudenter, affärsmän som slängde av sig kostymen för våtdräkt och surfbräda så fort de kommit från kontoret och amerikanare som valde det lite enklare livet bland vågar och barfotaliv.

Vi träffades ofta och på Thanksgiving blev jag inbjuden till grannarna för traditionellt firande med släkt och vänner från hela landet. Jag kom att bli väldigt nära vän med en tjej på gatan som jag umgicks med i stort sätt varje dag. Jag började spela i hennes fotbollslag och på det sättet lärde jag känna mycket folk och uppleva den amerikanska vardagen på riktigt. Efter två månader i strandhuset flyttade jag några minuter bort till ett lägenhetskomplex där fler internationella studenter och amerikanare bodde. Här fanns biosalong, pool, jacuzzi, tennis- och basketplaner, datasal, grillar och bra rum att sitta och plugga i.

Annorlunda jämfört med Sverige

Cykeltur i solen

När jag ser tillbaka på tiden nu så kommer jag knappt ihåg de nervösa minuterna innan terminens första föreläsning eller stressiga dagar springandes mellan universitetssalar och föreläsningar för att få rätt kurser och ett bra schema. Efter en, två veckor kommer man in i campuslivet. Tar luncher med kurskamrater, letar böcker på biblioteket eller lägger sig på en av alla gräsmattor i skuggan under en palm i väntan på nästa lektion. Jag läste fyra kurser och anpassade mitt schema så att jag bara gick i skolan måndag-torsdag, ibland en timme om dagen.

Att läsa fyra kurser parallellt innebär en hel del egen inläsning på egen hand och på en termin hade jag tre tentaperioder varav en var sluttentorna i varje kurs. Systemet skiljer sig en del från svenska universitet men det gör att man alltid ligger i fas. Campusområdet är otroligt fint, gamla byggnader blandat med moderna, stora parkområden, gym och pool, restauranger och caféer och studenter från världens alla hörn.

Eftersom jag inte bodde vid campus och bussar och trolleyn som leder upp till universitetet tog rätt lång tid att åka med, köpte jag en bil som delades med tre andra studenter. Det var en enorm frihet att ha bil i ett land som inte direkt är känt för bra kommunaltrafik. Vid hemresa såldes bilen och vi förlorade inte så mycket med tanke på att busskort hade kostat varje månad. Kaliforniens kustremsa är otroligt vacker och att köra Highway 1 med bil är snudd på ett måste om du är här.

Utflykt till Las Vegas

Bortsett från en vacker kust ligger Mexico praktiskt taget runt hörnet och Las Vegas några timmar in i landet, Los Angeles ligger inte alls långt bort och San Diego i sig har otroligt mycket att bjuda på. Allt från uteliv, shoppingmalls och outlets, restauranger och fin natur. Det är den perfekta staden om man vill åt både storstadspuls och strandliv. Vädret i San Diego är så nära perfekt det går att komma, himlen var oftast klarblå och temperaturen varm. När lokalborna satte på sig vinterjacka var det fortfarande svensk sommarvärme i luften.

Det var tunga sista dagar när terminen tog slut. Slutproven var skrivna, betygen snart hemskickade och väskorna skulle packas. Det blev alldeles för många avsked och mycket tårar när det var dags för hemfärd och det går inte en dag utan att jag tänker på mina månader på andra sidan havet.

//Caroline Jansson

Nytt blåbär med en reseberättelse

Jag kom i kontakt med Blueberry för första gången under mitt sista år på gymnasiet, någon gång slutet av 2004 eller början av 2005. Jag hade bestämt mig – var trött på Sverige och att allting bara rullade på i gamla hjulspår. Jag var redo för någonting nytt och spännande och med min förkärlek för det engelska språket och Storbritannien i stort så var valet solklart – språkresa!

Hösten 2005 anlände jag i Edinburgh och det tog inte lång tid för mig att bli förälskad. Staden, människorna, språket – allting tog mig med storm. Jag bodde i delad lägenhet och efter mycket om och men lyckades jag ta mig dit helt på egen hand – dock en tid på dygnet när receptionen till lägenhetshotellet där jag var inhyst inte hade öppet!

Trots den första missräkningen så flöt det hela på smidigt så snart jag fått nycklarna. Det visade sig snart att den tjej som jag delade lägenhet med också kom från Sverige – men hon skulle gå på en annan skola. Jag var anmäld till Edinburgh School of English – en otroligt vacker liten skola mitt i centrala Edinburgh. Den ligger på The Royal Mile; gatan som leder hela vägen upp till slottet och är omgiven av pubar och restauranger.

Edinburgh Castle

Jag hade bestämt mig för en CPE kurs (Certificate of Proficiency in English) som är en Cambridge-kurs. Min studiegrupp var liten men en rolig blandning av människor från Schweiz, Holland och så jag från Sverige. Jag var faktiskt den enda personen från Sverige på hela skolan vilket jag uppskattade.

Det visade sig snart att huset där jag borde hade en hel del svenskar i sig, folk som jag lärde känna tack vare min rumskompis. De gick allihop på den andra skolan i Edinburgh – Kaplan. Jag var otroligt nöjd med min skola, studietakten var hög men engagemanget från lärare och de andra studenterna var fantastiskt. Edinburgh School of English är något dyrare – men för mig var det värt det. Vi hade något fler lektionstimmar och dessutom ingick en utflykt på fredagseftermiddagarna. På grund av priset har tyvärr efterfrågan på just den skolan sjunkit – men jag rekommenderar fortfarande alla att åka dit! Om du skulle vara intresserad av just Edinburgh School of English så har vi fortfarande bra kontakter där, det är bara att du kommenterar, ringer eller skickar ett mail så hjälper vi dig gärna!

Förutom utflykterna som skolan anordnade så fanns det även två utflykter till där elever från alla de olika skolorna i Edinburgh kunde anmäla sig till. Den ena gick via Inverness till Loch Ness och den andra till Isle of Skye. Så tillsammans med utflykterna som skolan gjorde och de två extra resorna så fick jag se en hel del av Highlands också.

Loch Ness

De 13 veckorna som jag var där flög förbi och innan jag visste ordet av var jag tillbaka på Arlanda med massa nya vänner, härliga minnen och fantastiskt mycket mer kunskap i bagaget. Det enda jag egentligen var helt säker på var att jag inte var klar riktigt ännu.

Sagt och gjort, nästan ett år höll jag mig kvar i Sverige innan jag satt på flyget igen – även denna gång med riktning Storbritannien. Jag tillbringade ett år i Brighton och London med både plugg och praktik innan jag återvände hem över sommaren. Planen var att åka tillbaka till London så snart som möjligt.

Nu blir livet inte alltid riktigt som man tänkt sig, och jag hamnade istället på ett företag i Sverige, men med daglig kontakt och många resor till kollegor i framförallt London. Min dragning till allt som rör att studera utomlands har dock inte lämnat mig – även om jag inte kan åka själv så pratar jag gärna om det!

Några år senare bestämde sig min lillebror för att åka på språkresa och givetvis var det Blueberry som först dök upp i mina tankar. Jag hjälpte honom att hitta information och snubblade över en annons på Blueberrys hemsida där de sökte en Project Coordinator. Intressant, tänkte jag, och sökte.

Och på den vägen är det.

Nu sitter jag här i Blueberrys nya lokaler på Grev Turegatan 35 som ny Project Coordinator. Det är en fantastisk möjlighet att få arbeta med någonting som man verkligen brinner för, och jag ser fram emot att vara med och utveckla Blueberry ytterligare.

Jag hade inte en tanke på att det var här jag skulle hamna när jag först bestämde mig för att resa till Skottland – men där ser man hur det kan utvecklas till slut!

Modedesignstudier på Sunshine Coast i Australien

Det började med att jag ville studera modedesign, försökte hitta något passande i Sverige men utan lycka. En kompis till mig rekommenderade Australien och det tyckte jag lät som en utmärkt ide så jag började kolla runt efter utbildningar. Hittade en utbildning på Blueberrys hemsida som verkade vara perfekt för mig. Modedesign på TAFE i Nambour som ligger i Sunshine Coast.

Jag började skolan februari 2009 och har nu varit i Australien i ett år. Utbildningen är på två år så jag har fortfarande ett år kvar. Det har varit ett fantastiskt år, utbildningen är jättebra med mycket hjälpsamma och kompetenta lärare.  Området skolan ligger i är väldigt vackert med mycket natur.

Sunshine Coast är som det låter soligt med många vackra stränder. Det bor ca 300 000 här som är utspridda efter kusten. Jag bor i Coolum Beach, en jättemysig liten by som ligger i mitten av Sunshine Coast. Har träffat många fina vänner, australiensarna är väldigt trevliga och positiva.

Modedesign och fashion photography

På utbildningen får vi lära oss allt från mönsterkonstruktion till att lära oss teckna både för hand och på dator. Det är mycket praktik vilket är jätteroligt. Första året låg den mesta koncentrationen på att få kunskap i olika tekniker för att kunna skapa ett plagg från en enkel skiss.  Första terminen gick vi fem dagar i veckan, den andra terminen fyra dagar. Jag åkte ofta in och jobbade i skolan på den dagen jag var ledig eftersom skolan har alla bra maskiner, papper, datorer allt som behövs för att göra klart examensuppgifter. Det är mycket att studera och kan vara stressigt ibland men det gör inget för allt är så kul. Det kan ta några veckor innan man kommer in i språket eftersom de har en ganska stark dialekt här i Queensland. I slutet av både första och andra året har vi en modeshow, andra året kommer vi att visa vår egen kollektion. Hur spännande som helst! Klassen består av ca 17 personer vilket gör att man får bra med uppmärksamhet av lärarna. De vill verkligen att det ska gå bra för oss och hjälper till så mycket dom bara kan. De har dock vissa regler men det är för att kläderna och datorarbetet måste se professionellt ut, vilket är bra så att vi blir förberedda för att kunna gå direkt ut och arbeta i industrin och branschen om man vill.

Skolan har två kaféer, en som serverar nyttig mat och en annan som serverar friterad mat och godis. Australiensarna älskar sina friterade korvar. Det finns en kyl och microvågsugnar ifall man vill ta med sin egen mat vilket är bra och mycket billigare.

Sunshine Coast, Australien

På Sunshine Coast finns det hur mycket aktiviteter som helst att göra: surfa, klättra, hoppa fallskärm, campa på stranden, festivaler, vandra i djungeln, bada i vattenfall, marknader, restauranger, fester, konserter och besöka bergsbyar. Ja, om man vill behöver man aldrig ha tråkigt. Musikkulturen är varierad och stor här i Australien, vilket gör att det finns många bra livekonserter att besöka.

Det är lätt att hitta boende här, det finns många kollektiv om man vill bo med andra. Australiensarna är mycket sociala och gillar att hänga. 

Jag älskar musikfestivaler och så fort jag har möjlighet besöker jag en festival. Det är en stor festival här i Sunhine Coast varje år, Woodford Folkfestival med ca 50 000 besökare och det finns underhållning för alla dess smaker. Det är en helt underbar festival. Jag jobbade som frivillig och fick då en biljett gratis vilket var jätte kul och man får träffa så många olika människor. 

Brisbane ligger bara en timme härifrån så om man har behov av skyskrapor är det bara att besöka storstaden.

Som svensk och student i Australien är det jättebra, vi får samma sjukvårdshjälp som Australiensarna. Man kan söka om ett sjukvårdskort som ger gratis sjukvård på utvalda ställen och det går att köra på sitt svenska körkort utan problem.

Jag ser fram emot mitt sista år som student, det kommer att bli spännande och kreativt då vi kommer få mer fria händer till att skapa vad vi vill. Det kommer också att bli lite flera mindre modeshower och tävlingar. 

Jag trivs verkligen här och ångar inte en sekund att jag åkte hit. Så mycket nya kunskaper, erfarenheter, vänner och upplevelser jag har fått här vill jag inte byta mot någonting.

/Christina Rand

På språkresa i Alicante

I våras tog jag första steget att förverkliga en av mina drömmar i livet; att lära mig ett nytt språk. Efter att ha bestämt mig för att det var spanska jag ville lära mig var det bara att bestämma vilket land jag ville till. Trots att Sydamerika lockade med sin kultur var det ändå Alicante i gamla hederliga Spanien som drog det längsta strået.

Att det blev just Alicante berodde till stor del på priset. Inte hade jag trott att det skulle vara så billigt! Jag visste just inte så mycket om Alicante utom att det låg vid kusten och alltså hade en strand vilket för mig alltid är ett plus!

Med en resväska i ena handen och en ordbok i den andra anlände jag alltså till Alicantes flygplats en vacker vårdag. Tog en taxi till min lägenhetsadress och hoppades att hyresvärdinnan Pilar skulle vara där som avtalat vilket hon var. Jag hade valt delad lägenhet och när jag flyttade in bodde redan två svenskor där. De var jättetrevliga och vi hittade varann på en gång. Senare samma dag fick vi tillskott i lägenheten, en tysk virrpanna vid namn Tom. Vi trivdes alla otroligt bra tillsammans vilket gjorde att jag kände mig som hemma redan första dagen. Lägenheten var rätt stor och mitt rum hade en stor säng, ett klädskåp och ett litet bord. Köket hade det mesta man kunde behöva och vi hade ett rätt stort vardagsrum med TV. Det bästa var dock balkongen. Det var väldigt skönt att kunna sitta där ute och äta eller plugga.

Lägenheten låg mindre än 5 minuter från skolan. Nästa dag gick vi alla dit tillsammans. Det var tryggt att ha några veteraner med sig! Dagen började med ett litet prov för att se vilken nivå alla nya elever låg på och sedan blev vi indelade i våra klasser. Skolan bör tilläggas, är mycket liten och spartansk, men helt underbar! Storleken gjorde att man lärde känna alla mycket fort, lärare och elever. Jag tror det fanns ca 5 lärare eller nåt liknande…

Alla mina farhågor och min nervositet försvann i princip med detsamma. Vi fick en massa information om staden, skolan och vad man kunde göra på fritiden. Eftersom jag aldrig läst spanska tidigare var jag rädd att jag skulle vara ”sämst” men det fanns flera andra som var på samma nivå vilket lättade mycket på trycket! Min klass bestod mestadels av svenskar, men vi hade även en tysk, en norska, två danskar och en belgiska i gruppen.

Lektionerna var uppdelade så att man började klockan 09.00 på morgonen, hade lektion tills 11.00 och sedan var det 30 minuters rast innan nästa lektion började och skolan slutade klockan 13.00. Varje dag gick vi igenom saker från alla områden: grammatik, läs- och hörförståelse, tal och skrift. Men lärarna var mycket trevliga och öppna för förslag från oss elever. Om vi ville diskutera kultur eller politik eller vad som helst annat var det aldrig något problem.

Upplägget var perfekt för när skolan var avklarad hade man ändå hela dagen på sig att göra roliga saker med sina nya vänner. När det blev varmt nog spenderade vi oftast hela dagen på stranden. Läxböckerna hade vi med oss såklart! Det var lättsamt och roligt att plugga tillsammans och de i de högre klasserna hjälpte nybörjarna så att alla blev klara med sitt.

Jag hade faktiskt inte en enda tråkig stund under mina månader i Alicante! Det fanns alltid något att göra. Skolan ordnade många intressanta utflykter på eftermiddagar och helger såsom att besöka museum, matlagningsklass, salsalektioner och besök till några av de kringliggande byarna, allt till en billig penning! Dessutom fanns mycket annat att se och göra i själva Alicante: bra shopping, gym, biografer och intressanta sevärdheter. Vad sägs t.ex. om ett tjurfäktningsmuseum?

Nattlivet är ett kapitel för sig. Jag kan säga som så, att om man gillar att gå ut och ha det trevligt på kvällarna finns där alla möjligheter! I El barrio finns många trevliga och bra uteställen. Alicante är mycket populärt bland studenter och det är alltid mycket folk ute. Men man ska ha i åtanke att folk i regel går ut senare än hemma, och att ställena är öppna hela natten! Gillar man att gå ut och äta finns många bra restauranger och ett antal riktigt bra tapasbarer som man bara måste pröva! Annars är paella riktigt gott och värt att prova. Inte får man heller missa sangrian eller all den goda seafood som erbjuds…

Det bästa med min resa var att jag kände att jag inte bara lärde mig spanska men att jag också levde spanskt! Om jag gick på bio såg jag det som en möjlighet att lära mig mer spanska, likaså om jag satt på ett café med en kaffe i hand. Att bara lyssna och ta in språket ger otroligt mycket.

Det som kan sägas om Alicante är att det är en hel del skandinaver där så om man vill bort från det kanske inte Ali är rätta stället. Men med det sagt finns det så många fördelar att jag inte fattar hur man ska kunna välja bort det! Men oavsett vilket språk man vill lära sig tror jag att språkresor är bästa och roligaste sättet att göra det på!  Min spanska blev avsevärt mycket bättre och jag har nu kompisar över hela världen som jag delar oförglömliga minnen med. Livet har så mycket att erbjuda och med ett till språk i baggaget har jag ökat mina chanser till ett intressant jobb i framtiden och möjlighet att kommunicera med så många fler människor. Så ta DIN chans- kasta dig ut i det!

/Torill Persson – som pluggade med Blueberry i Alicante 2009

Läs mer om språkresor till Alicante. Blueberry erbjuder också spanska språkresor till många andra orter världen över. Vill du läsa på en ort med färre svenskar kan vi rekommendera Salamanca, Madrid, Granada, Ronda eller Puerto de Santa Maria. Det finns också många spännande alternativ i Sydamerika.