Varför man ska plugga i Edinburgh, Skottland…

En majoritet av våra studenter som läser en språkkurs i engelska (i Storbritannien) gör det i London. Inget ont om London. Det är en fantastisk stad, helt underbar. Men, jag tycker ändå det är lite synd att inte fler tittar bortom huvudstadens gränser när de väljer var de ska plugga engelska. Det finns så många guldkorn på de brittiska öarna. För dig som har svårt att välja rekommenderar jag att du kontaktar vår expert Malin, som kan guida dig till precis rätt ställe för dig. För dig som vill ha mitt tips på det hetaste stället att läsa engelska i Storbritannien, läs vidare här:

EDINBURGH – studentparadiset på jorden.

Berget mitt i stan som är ett måste att "bestiga": Arthur's Seat.

Edinburgh är alltså Skottlands huvudstad, för den som inte visste det. Det är också mitt eget studentparadis på jorden. Här läste jag i tre år och tog min examen i lingvistik. Jag läste på universitetet, men universitetsstudent som språkskolestudent: Edinburgh är en fantastisk stad att studera i. Varför?

• Studentlivet: I Edinburgh finns tre universitet samt flera college och språkskolor. Med andra ord vimlar det av studenter här. Eftersom Edinburgh inte är så vansinnigt stort (cirka en halv miljon invånare) sätter studenterna sin prägel på nästan allting. Det är gott om studentrabatter på allt från biobiljetter till klädbutiker. Pubar och klubbar har studenterbjudanden och lockar överhuvudtaget till sig studenter i massor. Du stöter på studenter, både skotska, engelska och internationella, i alla sammanhang. Det är en skön stämning där du som studenter känner sig välkommen och delaktig. Tänk Uppsala, Lund eller Oxford. Fast större, och bättre!
• Lätt att ordna bostad och extrajobb: Okej, nu var det några år sedan jag lämnade Edinburgh, men jag tror inte att det kan ha ändrats så mycket. I Skottland råder marknadshyror, vilket kan vara både bra och dåligt. Det bra är att det är lätt att hitta en bostad att hyra. Och eftersom det är så många studenter i staden finns det alltid ett stort behov och ett stort utbud av lediga rum att hyra. Var beredd på att gå på intervju (audition) inför att få hyra ett rum. Ofta är det tre till fyra studenter som bor i lägenheten just då som söker en ny rumskamrat, och då vill de se till att de hittar någon som passar in. Detta gör att chansen att man trivs med de man bor med är mycket god.  Att hitta extrajobb utöver studierna var aldrig något problem för mig. Jag jobbade på hotell, på McD’s och på slottets restaurang under mina år i Edinburgh. Då var det lätt att jobba både få och många timmar per vecka. Dessutom är skatten mycket lägre än i Sverige, så det är ett välkommet tillskott till CSN-pengarna.
• Dialekten och skottarna: Jag tillhör dem som smälter bara jag hör skotsk engelska (eller irländsk för den delen). Jag tycker den är så läcker, och önskar att mer av den hade fastnat på mig. I början kan det vara lite knepigt att förstå den, inte minst när det gäller somliga väldigt skottiga skottar, men man vänjer sig snabbt. Jag tycker också att skottarna överlag är ett väldigt gulligt folk. Lätta att lära känna, charmiga och lättsamma. Utländska studenter tas väl emot i Edinburgh, vilket alltid är positivt och underlättar en hel del.
  

  Världens vackraste slott? Edinburgh Castle (här jobbade jag under mitt sista år)

• Utbudet av weekendresmål: Edinburgh i sig ligger väldigt vackert, vid Firth of Forth, viken för floden Forth mot Nordsjön. Det finns grönområden i själva staden, men dessutom är det läckert med alla resmål som finns på nära avstånd. Även om shoppingen är helt okej i Edinburgh så är den tio gånger bättre i Glasgow. Dit tar man sig på en dryg timme, med buss eller tåg. Så fort jag hade besök hemifrån tog vi en busstur (eller hyrde bil) uppåt till högländerna, där man kan vandra, skåda sjöodjur (i Loch Ness), besöka ett alla whiskeydestillerier, bo på slott och jag vet inte vad. Skottlands andra större städer, som Aberdeen, Stirling och St Andrews ligger inte heller långt bort. Det gör inte heller den engelska gränsen och t.ex. Newcastle, som också är en kul studentstad.

Det är du som gör valet. Men om du småfunderat lite på Edinburgh så kan jag bara varmt och helhjärtat rekommendera att du åker dit. Jag tror inte att du kommer att ångra dig. För dig som inte funderat i dessa banor alls, ta en liten funderare. Jag tror att du ganska snabbt kan komma underfund med att Edinburgh faktiskt erbjuder allt det där som du letar efter för en stad att plugga engelska och leva ett grymt  studentliv.

I Edinburgh har Blueberry två riktigt bra språkskolor: Edinburgh School of English och Kaplan International College. Läs gärna mer om skolorna och se vilken som passar dig bäst. Tveka inte att kontakta oss för mer information!

See you in Edinburgh (eller, som skottarna säger: ”ednbrrrrrrrrra”)!

Edinburgh by night

Blueberrystudent når framgångar i Japan

Blueberry vill skicka ett stort grattis till vår student David Lätt, som läser på skolan Manabi i Tokyo. Han deltog nämligen i en ”speech contest” på Manabis festival som ägde rum i slutet av februari – och han vann första pris! David började studera japanska på Manabi i juli förra året, och då kunde han ingen japanska. Nu höll han ett sju minuter långt tal om saker han har observerat på japanska tåg. Ämnet och språkkunskaperna verkade gå hem hos juryn, som belönade honom med det främsta priset.

Grattis David! Vi hoppas att alla våra studenter lyckas lika bra med sina studier på olika håll i världen.

Vill du läsa japanska i Tokyo eller läsa japanska på någon annan ort i Japan är det bara att du hör av dig. Kanske är det du som vinner första pris nästa gång?

David med sitt pris

David håller sitt tal

På äventyrsresa i Venezuela

Hösten hade precis slagit sig till ro när jag lämnade allt jag kände vid. Med mina nya vandrarkängor, nyinköpta backpackerväska (jag lyckats packa på vippen för tung) och digitalkamera tog jag flyget mot Venezuela – Drömresan.

På äventyrsresa i Venezuela

Första natten, dödströtta efter den långa resan och innerligt längtande efter en mjuk säng att somna in i, fick vi snarare en kalldusch då det blev till att sova i hängmattor. Två nätter senare svor jag vid att sova i hängmatta för all framtid. Helt underbart! Jag var inte den enda som hade den känslan.

Vi blev ett stort gäng på tjugofem ungdomar varav tjugotre kom från Danmark. Trots att jag haft brevvän från Danmark sedan tolv år tillbaka var jag totalt förbryllad under deras rappa konversationer. De flesta talade hellre danska framför engelska. Motvilligt får jag medge att jag blev en fena på det danska språket. Inte lika duktig på spanskan dessvärre, vilket vi blev undervisade i. Våra fantastiska guider (en bunt levnadsglada venezuelare) lärde oss även dansa salsa, integrera med lokalbefolkningen och gav nyttig fakta om de platser vi reste till.

Under de två månader jag befann mig i Venezuela (detta fantastiska land med höga berg, häpnandsväckande vattenfall, underbara solnedgångar, pulserande nätter och njutbara vatten) reste vi till Mérida (Studentstaden med billig mat och häftiga nattklubbar), Los Llanos (Slättlandskapet med mängder av myggor, en kelgris till myrslok som gjorde oss sällskap om morgonen i hängmattan. Axla en anaconda och fiska/äta piraya hörde till vardagen), Choroni (Surfparadiset med Pirates of Caribbean-stränder i verkliga livet), Gran Sabana (Vida vidder, lekfulla vattenfall och tältning), Roraima (Berget vi alla räckte fingret åt när den sex dagars vandringen/klättningen var över. Men som jag också är så förbannat stolt över att ha klarat av), Santa Elena och Brasilien (Välbehövt vilande på hotell och en dagstripp till Brasilien för shopping och god mat), Angelfalls/Canaima (Var en av de fjorton som valde en ”utöver”resa till världens högsta vattenfall och naturområdet runt i kring. Vandring under vattenfall, båtfärder och en simtur i ungdomskällan. Ett ord. Wow!), Orinoco Delta (I Amazonas djungel fick vi bo och leva med warao-indianerna. Vandra i djungeln, slåss mot mygg och se månen smila) och inte allra minst vårt alldeles ”egna” camp i Playa Colorada (Snorklingturer, delfinspaning och många morgondopp i soluppgången).

Vänner för livet

Hemlängtan var inte ett faktum för mig trots detta var min längsta resa på egenhand hittills. Trots möjlighet att ringa och mejla hem när vi kom in till städer och internetcaféer, frånstod jag de flesta tillfällen som gavs. Jag ville hellre njuta av varje stund tillsammans med mina vänner och av omgivingen.

Min familj är ingen berest sådan. Vid mitt beslut att resa var de skeptiska och osäkra då det inte fanns någon annan de kände som gjort något liknande. Äventyra i två månader. Men jag kunde inte släppa resan till Venezuela med tanken. Resan som tycktes innehålla allt. Den 24 september 2010 begav mig iväg trots deras tveksamma tillit men värmande lyckoönskningar.

För mig, Blueberry – äventyrsresor är ett häftigt sätt att resa på. Från första stund gäller det och glömma tid och rum. Se till att bara flyta med strömmen. Leva i nuet och inte oroa sig det minsta för vad som komma skall. Allt är redan ordnat och du är omhändertagen. Njut istället, för fortare än du anar blir de dagarna inget mer än underbara bilder och glädjande minnen.

Tips! Var ödmjuk mot de människor du möter, använd engelskan, träna på spanskan när du är där och var modig så kommer du får vänner för livet!

Jag kände ingen innan jag for. Idag har jag vänner för livet. Vi saknar varandra varje dag. Mitt närmsta tjejgäng och jag blev starkt sammansvetsade. Vi var de tuffa, lite grabbigare som inte riktigt föll in i ”mallen”-typerna. Vi blev sjuka för jämnan och skadade oss vid flertal tillfällen (lyckoamuletter blev ett välinvesterat smycke) och trots det med breda leenden på våra läppar. . Vi var de något äldre än genomsnittet i gruppen (trots att jag bara fyllt tjugoett under första veckan där). Vi hängde hellre med guiderna än de övriga i gruppen, vilket höll engelskan på topp och spanskan igång. Vi stannade hellre uppe hela nätterna, sov om dagarna (när tillfälle gavs), badade med kläder på, drack rom och cola till frukost.

Vi fann verkligen varandra och nya sidor väcktes till liv hos var och en. Jag vet med stor säkerhet att vi alla växte som människor under denna resa. Mod, självständighet, empati, språkutveckling, danskunskaper.

Venezuela

Tänk inte mer nu, res på äventyrsresa till Venezuela och känn dig äntligen som hemma! Du vill aldrig resa hem. Tro mig, jag var trots allt den mest otursförföljda under min grupps resa. Krashlandning efter paragliding, bara för och nämna något. Ärr på lillfingret idag, jag ser på det med leende ögon. Bergsklättning i dimma, skydiving med fjärilar i magen, modiga kliv nedför vattenfall, penduling utför en bro med frihetskänsla i själen. Det här är Venezuela genom mina ögon, mina upplevelser, mina minnen. Se det, upplev det och minns det för resten av ditt liv!

Muchas abrasos para ti!

// Karna Arvidsson

Mitt Chamonix

Jag heter Karin och är Blueberrys nykläckta praktikant. Jag börjar närma mig en kandidatexamen i Media och Kommunikationsvetenskap och ska under tio veckor kombinera mitt intresse för språk och turism med kommunikation, lite av min drömpraktik faktiskt!

Att vara i en internationell miljö som denna får mig att tänka tillbaka på resor jag själv gjort, mer än en gång per dag. Ett av mina käraste resminnen är från den franska alpbyn Chamonix där jag spenderade två vintersäsonger. Jag kom dit med planen att hitta ett jobb på plats och det främsta, och enda, kriteriet var att det skulle ge mig mycket tid för skidåkning.

Jobb minus franska
Ett franskt brasseri behövde någon som kunde jobba i köket med allt från att göra förrätter till att diska, denna någon blev jag. Inget ont om gymnasiefranska men för mig räckte den bara en bit på vägen när det gällde att förstå och göra mig förstådd generellt och i köket på restaurangen. Om jag hade möjlighet att spola tillbaka och göra resan om igen skulle jag gå några veckors språkkurs i franska som det faktiskt finns möjlighet att göra i Chamonix. Det hade varit en klockren påbyggnad på min grundkunskap i språket vilket, kanske, skulle ha räddat mig från att bränna crème bruléen kväll efter kväll, eller i alla fall förstå varför jag brände den. Att ha haft privilegiet att vara i vykortsvackra Chamonix en hel säsong späckad av grym skidåkning, galen after-ski och möten som sent ska glömmas är värdefullt och har format mig till den jag är idag. Inte bara det att jag nu uppskattar en bra creme brulee men även att min kärlek till höga berg och skidåkning är starkare än någonsin.

Kom till Blueberrys spännande mässa om studier och arbete utomlands lördagen den 12 februari på Club Ambassadeur i Stockholm. Där kan du prata med Blueberrys kunniga personal och hitta ditt eget äventyr!

Min Working Holidayresa i Australien

På Working Holiday i Australien

Sista året på gymnasiet funderade jag mycket på vad jag skulle göra när det tog slut och ”verkligheten” började. Jag ville inte börja plugga direkt, inte heller hade jag pengarna till att fullfölja min dröm och resa jorden runt. Jag och min pojkvän diskuterade olika möjligheter när min pojkväns bror tipsade oss om Blueberry. Vi besökte hemsidan och fastnade genast för ”Work and holiday i Australien”. Jag hade tre år tidigare varit utbytesstudent i Australien och bott på västkusten i staden Perth. Vi såg att det precis hade öppnats ett nytt work and holiday kontor i Perth och bestämde oss för att starta vår resa där. 

I början på augusti bar det av. När vi landat på Perths flygplats kom en minibuss och hämtade oss och körde oss till vårt hostel, där vi skulle bo de fösta nätterna. Hostelet var jättebra och vi skulle förmodligen ha bokat in oss några extra nätter om det inte varit så att min familj från tiden när jag var utbytesstudent erbjöd oss två veckors gratis boende på deras hotell. 

Introduktionsmöte 

Bara någon dag efter vår ankomst hade vi vårt introduktionsmöte på huvudkontoret. Där fick vi bland annat våra skattenummer och simkort till mobilen. Vi fick även hjälp med att fixa bankkonto och bankkort. Under introduktionsmötet fick vi dessutom en hel del information om staden och hur man går till väga för att få ett jobb så snabbt som möjligt. För att underlätta vår vistelse har huvudkontoret datorer med Internet som man får använda fritt (inte bara till jobbsökande) måndag till fredag. 

Kängrur

Boende 

Det visade sig att min pojkvän tyckte om Perth lika mycket som jag så vi bestämde oss för att stanna. Vi kollade runt på olika boenden. När vi åkte från Sverige hade vi planerat att skaffa oss vår egen lägenhet, men då de flesta lägenheterna kräver hyreskontrakt i minst 6 månader och eftersom vi inte visste hur länge vi skulle stanna så bestämde vi oss för att pröva lyckan någon annanstans. På introduktionsmötet hade vi fått veta att man kunde jobba på fruktgårdarna runt om i västra Australien och istället för lön fick man boende och mat. Vi pratade med min värdfamilj om de visste något annat och det visade sig att de behövde en del hjälp på sin gård så de erbjöd oss gratis boende inklusive mat i utbyte mot ett par timmars jobb varje dag. På så sätt kunde vi även ha ett deltidsjobb vid sidan om och då tjäna lite extra pengar. 

 Jobb 

Vi fick tipset från familjen vi bodde hos att det fanns massor av restauranger runt om i området där vi bodde. De tyckte vi skulle ta våra cv:n och personligen gå ut och börja söka. Vi körde runt till åtta olika restauranger och en restaurang behövde hjälp omgående och vi startade redan dagen efter. Efter ett tag kände vi att detta inte var det bästa jobbet för oss och vi bestämde oss för att sluta. Vi hade tur och fick veta att mannen i familjen vi bor hos behövde oss på det hotell han är ägare till och att vi kunde starta jobba där omgående. På hotellet var vi lite allt i allo, vi hjälpte städerskorna, putsade fönster och hjälpte i stort sätt till att hålla hotellet i snyggt och bra skick. 

En av många fantastiska platser i Australien

Resa 

Efter några månaders jobb på restaurangen och hotellet hade vi tjänat ihop lite pengar bestämde vi oss för att ta en biltur för att se mer av norra delen av västra Australien. Vi körde drygt 160 mil och stannade på fantastiska platser. 

Vi har planerat in några andra resor innan vi åker hem till Sverige igen. Bland annat en tripp till Sydney och ännu en biltur som denna gång ska ta oss söder om Perth. Som det ser ut just nu så kommer pengarna vi tjänat in här betala för båda resorna. 

På hemvägen kommer vi stanna i Phuket och vi planerar att även denna resa, i alla fall allt utom flyget, ska kunna betalas med de pengar vi tjänat ihop genom jobb på plats i Australien. 

Blueberry 

Både jag och min pojkvän är väldigt glada att vi hittade Blueberry. Trots att vi på eget initiativ hittade båda våra jobb så hjälpte Blueberry oss med väldigt mycket. När man kommer till en ny stad i ett nytt land kan man känna sig rätt vilsen och liten ibland. Det var en fantastisk trygghet att ha någon som hjälpte till med alla de praktiska detaljerna när vi anlände och vi har inte en sekund ångrat att vi åkte med Blueberry. 

/Nicole

Film och dramastudier på New York Film Academy

Har du någonsin drömt om att bli skådespelare eller att skapa dina egna filmer? Ta då chansen att läsa på den världsledande filmskolan New York Film Academy. Läs vår student Mikaela Pålssons berättelse om studentlivet på NYFA, New York.

New York Film Academy in action

Ett äventyr i Alicante

Jag heter Marie Sjöholm, jag utbildar mig till internationell resekonsult i Uppsala och är nu inne på min andra LIA-period.
Just nu praktiserar jag på Blueberry Worldwide. Jag har varit här i en månad och kommer att vara kvar här tills i slutet av november. Jag trivs mycket bra och känner att detta, eller något liknande detta är det jag vill arbeta med efter utbildningens slut. Jag kom först i kontakt med Blueberry som student när jag åkte på språkresa till Alicante 2004. Jag var borta i hela 39 veckor!

När jag först kom till flygplatsen så gjorde jag det utan förkunskaper över huvud taget men att hitta en taxi gick relativt bra ändå tycker jag. Värre var när jag skulle ringa till Inma som var en av lärarna som inte kunde engelska, men med lite så förstod hon att jag befann mig på flygplatsen på väg till min lägenhet i centrala Alicante där vi skulle mötas. Och mycket riktigt, där stod en spansk dam och mötte mig på Calle Orense och log.

Alicante

Första tiden var hemsk på grund av kylan. Jag trodde ju att jag skulle till värmen i södra Spanien och var inte beredd på 10-15 grader, inne som ute. Dom har ingen värme inne så jag frös så mycket att jag vid ett tillfälle sa att jag ville åka hem till och med. Som tur var så lugnade jag ner mig tillslut och gick och köpte en värme/kyl fläkt på El Corte Ingles som var ungefär som Åhléns. Ett tips när ni köper en fläkt är att inte somna med den på högsta värme för jag vaknade flera nätter av att jag drömde att jag skulle drunkna men det var bara jag som svettades på grund av hettan visade det sig när jag vaknat. Lärarna på skolan var underbara och tiden gick och med det så höjdes också temperaturen och när till slut kom sommaren och problemet var då långt långt borta och det var till och men för varmt för att gå ut ibland mitt på dagen.

Under dagarna var det lektioner med långa och många övningar men merparten av tiden i skolan var en härligt lärorik tid. Under kvällar och nätter var det med vilda och sociala tillställningar som gällde då man kanske fick det lite mer av språkets slangord och uttryck som kanske inte var så grammatiskt korrekta men inte mindre nyttiga för det.

Under min tid i Alicante lärde jag mig mer spanska än vad jag någonsin skulle ha gjort på någon annan skola i Sverige och det var definitivt en av mina livs bästa upplevelser och kan rekommenderas till alla.

Som jag sa så var lärarna på skolan underbara och jag stormtrivdes både med stan och med skolan.

// Marie

På japansk språkkurs i Tokyo

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Shibazakura festivalen

Min språkskola
Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E. 

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb. 

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna.  Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi
Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Toppen av Tokyo

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet
Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Toppen av Japan, Mount Fuji

Resandet runt
Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här.

Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen http://www.tokyotrip.blogg.se/. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände.  Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräkligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael Lagerman

Vill du också studera japanska på Manabi i Tokyo? Blueberry ger dig Tokyos bästa priser samtidigt som du får hjälp med visumansökan, CSN, boende och allt annat som måste fixas innan kursstart.