Modedesignstudier på Sunshine Coast i Australien

Det började med att jag ville studera modedesign, försökte hitta något passande i Sverige men utan lycka. En kompis till mig rekommenderade Australien och det tyckte jag lät som en utmärkt ide så jag började kolla runt efter utbildningar. Hittade en utbildning på Blueberrys hemsida som verkade vara perfekt för mig. Modedesign på TAFE i Nambour som ligger i Sunshine Coast.

Jag började skolan februari 2009 och har nu varit i Australien i ett år. Utbildningen är på två år så jag har fortfarande ett år kvar. Det har varit ett fantastiskt år, utbildningen är jättebra med mycket hjälpsamma och kompetenta lärare.  Området skolan ligger i är väldigt vackert med mycket natur.

Sunshine Coast är som det låter soligt med många vackra stränder. Det bor ca 300 000 här som är utspridda efter kusten. Jag bor i Coolum Beach, en jättemysig liten by som ligger i mitten av Sunshine Coast. Har träffat många fina vänner, australiensarna är väldigt trevliga och positiva.

Modedesign och fashion photography

På utbildningen får vi lära oss allt från mönsterkonstruktion till att lära oss teckna både för hand och på dator. Det är mycket praktik vilket är jätteroligt. Första året låg den mesta koncentrationen på att få kunskap i olika tekniker för att kunna skapa ett plagg från en enkel skiss.  Första terminen gick vi fem dagar i veckan, den andra terminen fyra dagar. Jag åkte ofta in och jobbade i skolan på den dagen jag var ledig eftersom skolan har alla bra maskiner, papper, datorer allt som behövs för att göra klart examensuppgifter. Det är mycket att studera och kan vara stressigt ibland men det gör inget för allt är så kul. Det kan ta några veckor innan man kommer in i språket eftersom de har en ganska stark dialekt här i Queensland. I slutet av både första och andra året har vi en modeshow, andra året kommer vi att visa vår egen kollektion. Hur spännande som helst! Klassen består av ca 17 personer vilket gör att man får bra med uppmärksamhet av lärarna. De vill verkligen att det ska gå bra för oss och hjälper till så mycket dom bara kan. De har dock vissa regler men det är för att kläderna och datorarbetet måste se professionellt ut, vilket är bra så att vi blir förberedda för att kunna gå direkt ut och arbeta i industrin och branschen om man vill.

Skolan har två kaféer, en som serverar nyttig mat och en annan som serverar friterad mat och godis. Australiensarna älskar sina friterade korvar. Det finns en kyl och microvågsugnar ifall man vill ta med sin egen mat vilket är bra och mycket billigare.

Sunshine Coast, Australien

På Sunshine Coast finns det hur mycket aktiviteter som helst att göra: surfa, klättra, hoppa fallskärm, campa på stranden, festivaler, vandra i djungeln, bada i vattenfall, marknader, restauranger, fester, konserter och besöka bergsbyar. Ja, om man vill behöver man aldrig ha tråkigt. Musikkulturen är varierad och stor här i Australien, vilket gör att det finns många bra livekonserter att besöka.

Det är lätt att hitta boende här, det finns många kollektiv om man vill bo med andra. Australiensarna är mycket sociala och gillar att hänga. 

Jag älskar musikfestivaler och så fort jag har möjlighet besöker jag en festival. Det är en stor festival här i Sunhine Coast varje år, Woodford Folkfestival med ca 50 000 besökare och det finns underhållning för alla dess smaker. Det är en helt underbar festival. Jag jobbade som frivillig och fick då en biljett gratis vilket var jätte kul och man får träffa så många olika människor. 

Brisbane ligger bara en timme härifrån så om man har behov av skyskrapor är det bara att besöka storstaden.

Som svensk och student i Australien är det jättebra, vi får samma sjukvårdshjälp som Australiensarna. Man kan söka om ett sjukvårdskort som ger gratis sjukvård på utvalda ställen och det går att köra på sitt svenska körkort utan problem.

Jag ser fram emot mitt sista år som student, det kommer att bli spännande och kreativt då vi kommer få mer fria händer till att skapa vad vi vill. Det kommer också att bli lite flera mindre modeshower och tävlingar. 

Jag trivs verkligen här och ångar inte en sekund att jag åkte hit. Så mycket nya kunskaper, erfarenheter, vänner och upplevelser jag har fått här vill jag inte byta mot någonting.

/Christina Rand

På språkresa i Alicante

I våras tog jag första steget att förverkliga en av mina drömmar i livet; att lära mig ett nytt språk. Efter att ha bestämt mig för att det var spanska jag ville lära mig var det bara att bestämma vilket land jag ville till. Trots att Sydamerika lockade med sin kultur var det ändå Alicante i gamla hederliga Spanien som drog det längsta strået.

Att det blev just Alicante berodde till stor del på priset. Inte hade jag trott att det skulle vara så billigt! Jag visste just inte så mycket om Alicante utom att det låg vid kusten och alltså hade en strand vilket för mig alltid är ett plus!

Med en resväska i ena handen och en ordbok i den andra anlände jag alltså till Alicantes flygplats en vacker vårdag. Tog en taxi till min lägenhetsadress och hoppades att hyresvärdinnan Pilar skulle vara där som avtalat vilket hon var. Jag hade valt delad lägenhet och när jag flyttade in bodde redan två svenskor där. De var jättetrevliga och vi hittade varann på en gång. Senare samma dag fick vi tillskott i lägenheten, en tysk virrpanna vid namn Tom. Vi trivdes alla otroligt bra tillsammans vilket gjorde att jag kände mig som hemma redan första dagen. Lägenheten var rätt stor och mitt rum hade en stor säng, ett klädskåp och ett litet bord. Köket hade det mesta man kunde behöva och vi hade ett rätt stort vardagsrum med TV. Det bästa var dock balkongen. Det var väldigt skönt att kunna sitta där ute och äta eller plugga.

Lägenheten låg mindre än 5 minuter från skolan. Nästa dag gick vi alla dit tillsammans. Det var tryggt att ha några veteraner med sig! Dagen började med ett litet prov för att se vilken nivå alla nya elever låg på och sedan blev vi indelade i våra klasser. Skolan bör tilläggas, är mycket liten och spartansk, men helt underbar! Storleken gjorde att man lärde känna alla mycket fort, lärare och elever. Jag tror det fanns ca 5 lärare eller nåt liknande…

Alla mina farhågor och min nervositet försvann i princip med detsamma. Vi fick en massa information om staden, skolan och vad man kunde göra på fritiden. Eftersom jag aldrig läst spanska tidigare var jag rädd att jag skulle vara ”sämst” men det fanns flera andra som var på samma nivå vilket lättade mycket på trycket! Min klass bestod mestadels av svenskar, men vi hade även en tysk, en norska, två danskar och en belgiska i gruppen.

Lektionerna var uppdelade så att man började klockan 09.00 på morgonen, hade lektion tills 11.00 och sedan var det 30 minuters rast innan nästa lektion började och skolan slutade klockan 13.00. Varje dag gick vi igenom saker från alla områden: grammatik, läs- och hörförståelse, tal och skrift. Men lärarna var mycket trevliga och öppna för förslag från oss elever. Om vi ville diskutera kultur eller politik eller vad som helst annat var det aldrig något problem.

Upplägget var perfekt för när skolan var avklarad hade man ändå hela dagen på sig att göra roliga saker med sina nya vänner. När det blev varmt nog spenderade vi oftast hela dagen på stranden. Läxböckerna hade vi med oss såklart! Det var lättsamt och roligt att plugga tillsammans och de i de högre klasserna hjälpte nybörjarna så att alla blev klara med sitt.

Jag hade faktiskt inte en enda tråkig stund under mina månader i Alicante! Det fanns alltid något att göra. Skolan ordnade många intressanta utflykter på eftermiddagar och helger såsom att besöka museum, matlagningsklass, salsalektioner och besök till några av de kringliggande byarna, allt till en billig penning! Dessutom fanns mycket annat att se och göra i själva Alicante: bra shopping, gym, biografer och intressanta sevärdheter. Vad sägs t.ex. om ett tjurfäktningsmuseum?

Nattlivet är ett kapitel för sig. Jag kan säga som så, att om man gillar att gå ut och ha det trevligt på kvällarna finns där alla möjligheter! I El barrio finns många trevliga och bra uteställen. Alicante är mycket populärt bland studenter och det är alltid mycket folk ute. Men man ska ha i åtanke att folk i regel går ut senare än hemma, och att ställena är öppna hela natten! Gillar man att gå ut och äta finns många bra restauranger och ett antal riktigt bra tapasbarer som man bara måste pröva! Annars är paella riktigt gott och värt att prova. Inte får man heller missa sangrian eller all den goda seafood som erbjuds…

Det bästa med min resa var att jag kände att jag inte bara lärde mig spanska men att jag också levde spanskt! Om jag gick på bio såg jag det som en möjlighet att lära mig mer spanska, likaså om jag satt på ett café med en kaffe i hand. Att bara lyssna och ta in språket ger otroligt mycket.

Det som kan sägas om Alicante är att det är en hel del skandinaver där så om man vill bort från det kanske inte Ali är rätta stället. Men med det sagt finns det så många fördelar att jag inte fattar hur man ska kunna välja bort det! Men oavsett vilket språk man vill lära sig tror jag att språkresor är bästa och roligaste sättet att göra det på!  Min spanska blev avsevärt mycket bättre och jag har nu kompisar över hela världen som jag delar oförglömliga minnen med. Livet har så mycket att erbjuda och med ett till språk i baggaget har jag ökat mina chanser till ett intressant jobb i framtiden och möjlighet att kommunicera med så många fler människor. Så ta DIN chans- kasta dig ut i det!

/Torill Persson – som pluggade med Blueberry i Alicante 2009

Läs mer om språkresor till Alicante. Blueberry erbjuder också spanska språkresor till många andra orter världen över. Vill du läsa på en ort med färre svenskar kan vi rekommendera Salamanca, Madrid, Granada, Ronda eller Puerto de Santa Maria. Det finns också många spännande alternativ i Sydamerika.

På volontärresa i Afrika

Vi har tagit emot en lång reseberättelse från Hanna Lindhe som har volontärarbetat med Blueberry i Afrika. Här är en nedkortad version där du kan läsa mer om hennes erfarenheter som volontär:

”Min resa till Afrika var perfekt och helt underbar! Jag kan verkligen rekommendera att göra något liknande. Det som gjorde resan så perfekt var att jag fick möjlighet att besöka tre olika länder med olika kulturer, att jag träffade så mycket människor, att jag fick hjälpa till och jobba med barn som inte hade råd att gå i skolan, och att jag fick göra så många andra häftiga saker. Jag har så många fina minnen och jag kommer aldrig att glömma vad jag gjorde hösten 2009.

Jag var ganska nervös inför min resa ner till Afrika, men nervositeten släppte och övergick till spänning så fort jag landat efter den 20 timmar långa flygresan och träffat Wawa – killen som skulle köra mig till lodgen jag skulle bo på de närmsta 6 veckorna. Vi körde genom ett otroligt vackert land och jag kände redan nu att jag skulle älska Swaziland.

Det var som väntat väldigt varmt och eftersom vi kommit fram så pass tidigt på dagen övertalades vi att åka till Royal Swazi Spa – ett lyxigt hotell med pool på eftermiddagen. Det kändes lite läskigt när personalen på lodgen förklarade för oss att vi tog oss dit genom att gå ner till vägen och hoppa in i första bästa vita minibuss och säga vart vi skulle! Smått förvirrade av allt nytt åkte vi i alla fall iväg och hade en skön och avkopplande eftermiddag vid poolen.

Jag hade nog inte tänkt mig ett så välutvecklat land som jag nu såg innan jag åkt iväg, i staden fanns en stor shoppinggalleria med klädaffärer, restauranger och stora mataffärer som hade allt man kunde tänkas behöva. Det som kändes mest afrikanskt var nog ”busshållplatsen” där vi klev av minibussen – ett enormt torg med hur mycket folk som helst och minibussar överallt!

Vi åkte iväg på förmiddagen nästa dag mot gränsen till Sydafrika och körde in i Krugerparken redan efter 3 timmar. Vi körde ganska direkt till det camp vi skulle bo på och satte upp våra tält.

En dag gick vi upp extra tidigt för att med 2 guider från Krugerparken åka ut i parken och gå på en morning bush walk, d.v.s. en promenad på savannen. Det var riktigt spännande! Jag kände verkligen att jag var i Afrika också den eftermiddagen när vi låg vid poolen och en hel flock elefanter plötsligt gick förbi några meter bort!

Jag var ganska nervös när jag på måndag morgon satte mig i bilen tillsammans med Heidi från All Out och körde till Lobamba NCP – det care center jag skulle jobba på i 4 veckor. Jag fick sitta med under deras morgonsamling då de sjöng, åt mat och lekte lekar, och jag märkte hur otroligt många 80 barn faktiskt är. Läraren Doris verkade dock ha ganska bra koll på dem och hon lyckades gå igenom alfabetet med dem alla inne i ett av klassrummen. Tanken var som sagt att jag skulle se på hur det gick till där, men helt plötsligt gick Doris ut ur klassrummet och bad mig ta över.  Oförberedd som jag var slutade det hela med kaos; barn som skrek, slogs och ville ha min uppmärksamhet. Situationen var däremot ganska komisk och jag lyckades skratta åt det hela innan jag lyckades rymma därifrån. 

Jag lärde mig dock att ingen dag är den andra lik på Lobamba NCP, och att planer ständigt förändrades i Afrika. Ena dagen åt barnen frukost kl 9 och lektionen började vid halv 10. Nästa dag var frukosten sen eller så fanns det inga lärare någonstans vilket resulterade i att jag fick leka med alla 80 barn innan lektionen kunde börja vid 11.

Min andra vecka som volontär var ganska lik den första.Nu kunde jag också börja känna igen barnen och lära känna dem. När den veckan var slut var jag fast – jag älskade mitt jobb som volontär och alla barnen på Lobamba NCP.

Då var det däremot dags för en veckas semester i Mozambique…

Vi kom fram tidigt på eftermiddagen till vår lodge som låg alldeles intill stranden! Vi bodde i en stor bungalow utan fönster och knappt någon dörr, och fladdermöss flög omkring i taket! Första och andra dagen spenderade vi med att gå på marknader, både på stranden en bit ifrån vår lodge. Vi badade ändå i havet som var mycket varmare än luften!

Den tredje dagen var det varmare och vi kunde åka ut på den valsafari som egentligen var planerad till dagen innan (men som blev inställd p.g.a. vädret). Vi flög över vågorna och det var riktigt roligt! När vi kommit en bit ut saktade vi in och började leta efter valhajar, delfiner och valar. Vi fick hoppa i och prova på att snorkla en gång så att vi var väl förberedda när valhajen faktiskt kom. På vägen in till land fick vi också se en stor val som dök upp ur vattnet precis bakom båten!

Vår sista dag i Mozambique kunde vi äntligen ligga och slappa på stranden, surfa eller bada i värmen. Vi åkte hem med många häftiga minnen och nya vänner från hela världen som vi lärt känna där.

För de flesta var resan slut nu och de åkte hem igen. Jag skulle däremot vara kvar i 2 veckor till och fortsätta jobba på Lobamba NCP.

Eftermiddagarna spenderades med att planera lektioner för nästa dag, gå på hantverksmarknader, ligga vid hotellets pool eller klättra upp för berg. Jag började få lite panik över att jag skulle åka hem till Sverige snart så jag valde att ändra mina flygbiljetter…

Min sista dag på Lobamba NCP var jätterolig och jättesorglig. Kag hade tagit med mig teckningar att färglägga, godis, såpbubblor (som gjorde dem helt galna!), klistermärken och andra leksaker. Barnen hade det jätteroligt så det blev en jätterolig dag för mig med. Samtidigt som jag lekte med alla barnen hade en av lärarna tagit med sig barnen i min klass och låtit dem skriva brev till mig som en avskedspresent och när det började bli dags för mig att gå därifrån samlades alla 80 och sjöng en sång till mig, gav mig breven och kramades. Då kändes det väldigt jobbigt att gå därifrån…

Jag följde med en pojke hem när deras skoldag var slut. Jag hade nämligen lärt känna honom lite bättre och beslutat mig för att sponsra hans skolgång tills hans fyller 18 år, så jag ville berätta det för honom och ge honom lite presenter innan jag åkte hem.

På lördagen sa jag hej då till Swaziland och alla jag lärt känna där och flög själv ner till Kapstaden.  Det var en otroligt häftig upplevelse och ett perfekt slut på en perfekt resa! Dagen efter åkte jag tillbaka hem till Sverige igen men ni ska veta att det tog emot att åka ifrån Afrika…”

Lockas du också av volontärarbete utomlands? Ta i sådana fall chansen att komma på Blueberrys infomöte om volontärresor den 26/11.

Nytt blåbär på språkresa till Cambridge

Är precis hemkommen från en spännande språkkurs i Cambridge på skolan Cambridge Academy. Måste säga att första dagen var mycket omtumlande. Värdfamiljen, charmig och pratglad, visade sig vara skottar, vars starka brytning jag inte märkte i början. Deras hus ligger otroligt nära skolan, jag kan se byggnaden från mitt fönster. ”Det ska inte vara några problem att komma i tid på lektionerna, eller…?”, tänker jag.

Under första dagen i Cambridge händer det inte så mycket. Jag packar upp och går runt i området. Det är en typisk engelsk villastad, väldig lugn, med en och annan katt tittande på mig från köksfönstret.

Måndag kl. 9.00 befinner jag mig på utbildningsplatsen. Nu är det dags att bekanta sig med språkskolans introduktionsrutiner tillsammans med några andra nyinkomna studenter.
Jag hamnar i en riktigt internationell grupp. Vi försöker desperat erinra oss allt ordförråd gällande tema ”My profession is…”.  Det känns ändå bra, för lärarna är vänliga och kompetenta. Efter språktestet får jag ta reda på min språknivå och vilken grupp jag hamnar i.

Rundvisning i skolans lokaler står näst på tur. Jag inser snart att den verkligen behövs. Skolan ligger nämligen i ett k-märkt hus, där korridorerna liknar en labyrint och trapporna är mycket branta. Skolans personal är mycket noga med säkerheten och vi tittar på informationsfilm, med påföljande brandövning.

Efter lunchen åker alla nyinkomlingar till centrala Cambridge. Arkitekturen är fascinerande, staden andas historia i varje gatsten! Inte minst lika fascinerande är det antalet människor på gatorna! Det känns som att hela staden har tagit ledigt och gått ut för att njuta av det soliga vädret. Stämningen är mycket avkopplande.

Andra dagen på skolan börjar med intensiva studier. Vi går igenom uttalet, grammatik och ”fyller på” ordförrådet. På eftermiddagen är det inriktade lektioner, beroende på intressen. Jag kommer in på business classes. Här gäller det verkligen att ha koll på ekonomibegreppen. Andrew, vår lärare, står för mycket spännande och rolig undervisning. Resten av dagen går fort. Efter hemläxorna i study-centre väntar en traditionell middag med värdfamiljen. Besöket till lokala puben tillsammans med nya vänner är inplanerad därefter.

Anna på språkresa - besök i Stonehenge

Tre veckor senare

Va, är det dags nu!? Så känner jag när jag ska packa resväskorna och säga hejdå till alla på skolan och min kära värdfamilj. Tiden gick fruktansvärt fort! Men så är det ju alltid när man har roligt…

Det är tråkigt att lämna Cambridge och alla vänner. Men innerst inne vet jag att jag har blivit en erfarenhet rikare. Och har definitivt förbättrat min engelska! Yes indeed!

Nu är det dags för nya äventyr som ny Area Manager på Blueberry.

Från språkstudier i Italien till jobb på Blueberry

Hejsan!

Jag heter Sofie Englund, är 25 år och nyanställd som Area Manager på Blueberry. Jag kommer att ansvara för spanska, italienska, juniorspråkresor, Work and Travel i Australien samt äventyrs- och volontärresor i Latinamerika. Jag har precis tagit min examen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring från Stockholms universitet. Tidigare har jag arbetat inom turismbranschen på olika sätt och det ska bli fantastiskt kul att få fortsätta utvecklas på Blueberry!

Jag har själv erfarenhet av utlandsstudier. Efter gymnasiet åkte jag nämligen till Perugia i Italien för att studera italienska i ett halvår. Det var en otroligt lärorik period för mig. Förutom att språket utvecklades enormt så kändes det också nyttigt att åka iväg och lära sig att klara sig på egen hand i en ny miljö. Italienska är ett ganska tacksamt språk att lära sig eftersom italienare ofta tycker att det är väldigt roligt att man som svensk kommer dit och vill lära sig deras språk, och de har allt tålamod i världen om uttalet och grammatiken inte sitter riktigt i början.

Att det går mycket fortare att lära sig ett språk på plats i stället för hemma i Sverige är verkligen sant. Jag kan knappt jämföra hur mycket jag lärde mig under mitt halvår i Perugia med vad jag lärde mig under de två år jag studerade italienska på gymnasiet innan jag åkte. Så mitt råd till alla er som inte riktigt har bestämt er för om ni vill studera språk utomlands eller inte är: ÅK! Ni kommer inte att ångra er och ni kommer garanterat att lära er massor, både vad gäller språket och om er själva.

Sydamerika versus Centralamerika

Kära läsare!

Denna kontinent av världen har en alldeles speciell charm. Första gången jag reste omkring i dessa länder blev jag så imponerad att jag var tvungen att åka tillbaka. Efter att ha spenderat över 1 år uppdelat på två resor så känner jag mig fortfarande inte helt klar med Sydamerika och Centralamerika. När jag första gången landade i Mexico City var man lite orolig och tveksam om hur det skulle vara att resa på denna kontinent. Men med facit i hand så funkade det alldeles utmärkt. Jag tog mig landvägen genom Mexiko, det var en häftig roadtrip som bjöd på flera olika världar. Mayakulturen och dess massiva tempel och stränder i världsklass till technopumpandes amerikaner i Cancun. Jag tog mig vidare till Belize och kom med båt till en ö som heter Caye Caulker. Här blev upptäckten ett dykparadis men även ett litet ”mini Jamaica” med rastafaris. Efter några dagar under palmerna var det landvägen genom Guatemala över till Honduras med ö-hoppning i sikte, även här fanns några av världens bästa och billigaste dyk.

Spanskan blev bara bättre och bättre och jag kunde nu skryta med att beställa in diverse maträtter och drycker på spanska. Jag stannade till i Nicaragua för att bestiga en vulkan och kände att jag måste vila ut lite och hamna i Costa Rica… I över 2 månader!! Det var ingen kort vila. Costa Rica blev en stor favorit, ett litet land där regnskog möter hav på ena sidan och på andra sidan vimlar det av bra surfspots. Här tog surfkarriären fart och Costa Rica har många bra nybörjar vågor. Efter att ha levt som en ”surf dudeinna” var det dags att lämna Centralen för sikte mot Sydamerika.

I Sydamerika spenderade jag mest tid andra omgången. Vi började då med karneval i Brasilien, och att se miljoners miljoner människor dansande på gatorna var häftigt och man började gunga rejält på höfterna själv och kände sig som en brasilianska minus de trådar som ska vara utstyrseln då. I Rio De Janeiro blev det cityliv och strandliv med Copacabana, vi surfade i mysiga strandbyar uppåt kusten som Itacare, dansade järnet i Salvador och en massa annat smaskigt. En häftig grej är att ta sig till en liten strandby i norra Brasilien som heter Jericoacoara. Det går bara att ta sig dit med fyrhjulsdrift och man åker några timmar genom sanddynor. Byn består av en lång strand (ett bra windsurf och kitesurfställe) och 4 små gator av sand. Traditionen är att man går upp på den högsta sanddynan och njuter av den sagolika solnedgången och spanar in folk som gör capoeira på strandkanten. Lite caperinha får man i sig under kvällen och sen är det dans natten lång.

Mellan Argentina, Brasilien och Paraguay dundrar de massiva underbara vattenfallen ned, Foz de Igazu . Ena gången jag var där tog jag en båt som åker mellan vattenfallen och tänkte att det kommer väl skvätta lite men hade inte tänkt mig att få tusentals liter vatten över mig, såg ut som en dränkt katt efter den sightseeingen, men det var det värt!

Buenos Aires i Argentina är en stad jag alltid fastnar i, förutom att staden är en av världens bästa städer enligt mig så blev det här jag studerade nybörjarspanska. Nu hade min spanska utvecklats så mycket att jag började lära mig klockan på spanska som jag skröt om, eller inte.
Vi tog oss ner till Bariloche som ligger i Anderna, en supermysig bergsby med natur att dö för. Efter downhill mountainbiking, kanot och bergs – utflykter var det dags att tassa vidare till Mendoza, ett stort vindistrikt för att sippa vin och äta massvis av tapas. Vi cyklade runt vingårdarna och provsmakade viner tills det gick lite vingligt på cykeln.

Nu får jag sluta drömma mig tillbaka och återgå till jobbet.  En vecka kvar som Blueberrys praktikant står på schemat och det ska bli tråkigt att lämna rodret vidare.

Vi hörs!

/ Veronica

Ett äkta collegeliv i USA

Tiden rinner iväg och nu är det bara två ynka veckor kvar på min praktikperiod här på Blueberry. Det går snabbt när man har kul!

Jag har gjort mycket research om olika universitet som vi här på Blueberry representerar och fick härom veckan uppgift att skriva om mitt gamla Universitet PLU som jag gick på. Jag kommer ihåg att man efter gymnasiet var lite vilsen och undrade vad som skulle hända i framtiden. Nyss hade man skålat och skrålat av glädje och sjungit om studentens lyckliga dagar och sprungit ut ur skolbyggnaden. Vad händer nu då tänkte man….

Jag hade alltid drömt om att flytta till USA och 1 år efter studenten tog jag tag i saken, vägde fram och tillbaka om CSN, boende, studier m.m. Allting klaffade, jag sökte till ett litet Universitet, Pacific Lutheran University som ligger alldeles utanför Seattle i Washington State. Jag hoppade på planet för att se vad det stora landet i väst hade att erbjuda. På planet hade jag grym tur och fick sitta i 1:a klass på grund av överbokning och det kan man ju inte tacka nej till. När jag landade beställde jag en shuttlebus från flygplatsen och när jag står där och väntar kommer en chaufför och skriker mitt namn. Jag följer med honom och där står en alldeles blank skinande vit limosine. Jag börjar harkla mig och säger på engelska att det måste ha blivit ett misstag. Jag hade ju beställt en shuttlebus, men chaffören skrattade och berättar att jag är den enda som ska åt det hållet och då är det onödigt att köra en hel buss dit. Jag slinker in i limon och vi kör mot det som ska bli min skola ett bra tag framöver. Jag glider fram till universitetet i klass och tänkte att det här med Amerika där alla drömmar kan uppfyllas, kanske stämmer riktigt bra!

Collegelivet var precis vad man hade tänkt sig, tjusiga cheerleaders, snygga idrottskillar och stora maffiga val om vem som skulle bli ”the president” för skolrådet. Jag bodde på campus i korridor, och hade en amerikansk tjej som hette Heidi som rumskamrat. Det var alltid mycket aktiviteter på campus och man fick kompisar snabbt. Vårt Universitet hade gym, pool, tennisbanor, danslektioner, data labb, restauranger och vårt favorithak, ett mysigt kafe/mötesställe som hette ”The Cave”. Studentlivet var häftigt och precis så man hade drömt om.

Det var hög klass på undervisningen och det engelska språket började flyta perfekt. På universiteten kan man i början på terminen välja de klasser man vill ha och på så sätt göra sitt egna schema.

Vi åkte ofta in till Seattle och levde lite storstadsliv. På loven åkte vi  upp till Whistler i Kanada för skidor och snowboarding och på springbreak gasade vi ner hela kusten med stopp i San Fransisco, Los Angeles, San Diego och sen vidare till Mexiko.

Jag upplevde galet mycket under min studietid i USA och är så tacksam att jag åkte för att lära känna det riktiga” College-Amerika”, som man oftast bara ser i collegefilmer.

Tills nästa gång…

Veronica

Going Down Under?

Hej!
Här poppar blåbäret upp igen som gästspelare på Utlandsbloggen. Praktiken på Blueberry rullar på i en rasande fart och jag har varit busy på kontoret och fungerar som en  ”allt i allo.”  Det pysslas, mailas och fixas. Jag börjar komma in i arbetet mer och mer och det känns kul att kunna bidra mitt lilla strå till stacken.

Minnena från mina resor kommer ofta upp under arbetet, Alla här på Blueberry är mycket beresta och delar med sig av sina erfarenheter från jordens alla hörn.
Work and travel i Australien var jag på för två år sen och det var så kul att jag faktiskt blev kvar där ett tag, närmare 2 år.  Jag började i Sydney för att jobba ihop pengar på en restaurang. Efter 3 månader hade jag lyckats sparat ihop lite slantar, Jag köpte en bil och det var nu äventyret började. Jag lade in en madrass, sydde gardiner och skaffade allt man behöver för att campa. Mitt rullande hem!! Jag började med att gasa upp till Byron bay, ett surf och backpacker mecka. Därefter jobbade jag mig sakta men säkert uppåt kusten. Att köra på vänster sida av vägen kan vara lite ovant men efter ett tag så var man proffs att köra vänster varv i rondellerna och växla med vänster hand. I Noosa parkerade jag bredvid två andra gäng som freecampade i sina bilar dvs att man bor i bilen/minibussen och campar i det fria, allt från parkeringar till stränder. Ingen hyra behövs betalas och man har pengar över till äventyr, perfekt! Vi hängde ihop i 3 månader och gjorde massa roliga saker som att snorkla på barriärrevet, bada i vattenfall, segla i whitsundays och köra 4WD jeepar på Fraser Island, världens största sandö.

Efter 3 månader ”on the road” var det dags att se över spargrisen. Jag hamnade i en liten by norr om Cairns som hette Port Douglas. En riktig idyll, regnskogen runt hörnet och stranden ett stenkast bort.  Människorna Down Under är underbara och livstilen är avslappnad.

Efter att ha slitit på en restaurang och ett hotell så hade jag nästa resa ihop sparad. Nu var det tid att köra över till västkusten. Jag krossade landet från Melbourne till Perth på 2 veckor. The Nullabor kallas den sträckan och är världens längsta raksträcka. Nullabor betyder treeless plain, vilket menas inga träd. Det var en massiv öken som fortsatte i oändlighet. Kängurus fanns det gott om och man fick hålla utkik så man inte råkade köra på en stackare. Därför körde jag bara under dagsljus, Kängurus har en tendens att komma fram i solnedgången och i mörker kan det vara svårt att se dom när de studsar ut på vägen. Vägen över i ingenmansland var häftigt, man kände sig inte så stor när man hoppade bak i sängen i bilen och sov när mänskligheten och städer var långt långt borta. Det fanns gott om fina utsiktspunkter längs denna 300 mil långa tripp till Perth.

När jag nådde Västkusten tackade jag gudarna för att bilen inte hade gett upp utan var pigg och kry.  Västkusten är något alldeles extra, här kändes det som man kom till ”det riktiga” Australien. Långa orörda stränder, laidback atmosfär och otroligt trevliga människor. Jag satte sprätt på mina sista dollar och hamnade till slut i Margaret River, en surfby söder från Perth. Jag fick jobb på ett vineri där jag ansvarade för Leeuwin  Estates restaurang. Att det var en äkta surfhåla var det inget tvivel om när man ibland skulle gå och handla. Då kunde allt vara stängt och det satt skyltar som ” Hey guys, the waves are pumping today, Be right back after the surf.”  De  njuter och tar verkligen tillvara på alla goa stunder!! Uttrycket No worries borde vi  lära oss från Australiensarna.

Som jag brukar säga, alla borde få uppleva ett work and travel år. Vi på Blueberry hjälper gärna till så att just du kan komma igång där nere!

/Veronica