Nytt blåbär minns studietiden på Martin College i Australien

Jag på Coolangetta beach

Hej på er! Vera Giertz Harris heter jag och är Blueberrys nyaste medarbetare som bokningsadministratör . Mina resor har tagit mig till många olika destinationer men fyra återkommande som jag håller mycket kärt är Australien, Nya Zeeland, Italien och USA.

Valet att studera utomlands
Mitt intresse för att studera utomlands hade byggts på under skoltiden och efter studenten var det inget som stoppade mig från att satsa på en utbildning utomlands. Nu var bara frågan vart? Vad, hade jag redan funderat ut – något med inriktning på turism, och gärna praktiskt lärande varvat med teoretiskt. Jag hittade till Blueberrys hemsida och fastnade ganska snart för Martin College, och deras diplom i Turism. Så då blev det alltså Australien med start hösten 2008 och jag sökte till skolan i Gold Coast (Surfers Paradise). Anledningen till att jag valde just Surfers Paradise var själva beskrivningen av livsstilen där och att skolan var lite mindre.

Boendet i Surfers Paradise
Boendet hade jag bokat för de första 16 dagarna, för att under den tiden leta efter ett permanent boende. Måste erkänna att jag var lite nervös på flyget ner, men min oro visade sig vara obefogad. Redan efter någon vecka hade jag pratat ihop mig med en brasiliansk klasskamrat och vi letade efter ett gemensamt boende. Vi nappade på en tidningsannons i den lokala tidningen, gick på visningen och vips så var vi inneboende på 30e våningen på Surfers Paradise Boulevard hos en helt underbar nya zeeländsk tjej. Lägenheten låg precis vid stranden, och till byggnaden hörde pool och trädgård, och med en 10 minuters promenad till skolan var det helt perfekt.

Utsikten från min lägenhet i Surfers Paradise

Martin College
Skolan i Surfers Paradise är liten och mysig, med engagerade lärare, alla var väldigt hjälpsamma om man behövde lösa något problem, och väldigt måna om att man skulle lyckas.  Det var blandat med självständiga uppgifter och grupparbeten så jag lärde snabbt känna nya människor, och lärarna var snabba på att följa upp det man gjort. Klasserna var ganska små vilket var skönt, och det var alltid blandat upplägg med fm/em lektioner. Mina business-kurser läste jag där, och sen var mina turismkurser förlagda i Brisbane. I början kände jag mig lite skeptisk till att behöva pendla, men skolan fixade det smidigt genom att stå för taxi till och från tågstationen i Gold Coast. Och, hade jag inte studerat även på Martin College i Brisbane så hade jag aldrig träffat på Elisabeth Pacey, min fantastiska lärare i turismkurserna.

Vacker natur nära Gold Coast

Skolan i Brisbane är lite större, och jag fick lära känna Brisbane närmare, med alla dess musikfestivaler och klubbar. Det händer alltid nått i Brisbane! Mitt absoluta favoritminne därifrån är en konsert med dj:n Armin van Buuren, där jag fick hans autograf.

På fritiden umgicks jag med vänner, både internationella och australiensare. Vi kunde vara på stranden och spela beachvolleyball, ta en biltur in i landet och vandra för att sedan ta ett dopp i en liten flod.

Jag kunde inte ha valt en bättre destination eller skola för att studera just turism, här finns allt från backpackers till lyxhotell, och en sådan stor blandning av människor.

Utelivet och strandlivet är de två stora i Surfers, och vilket liv sen! Att vakna upp, äta frukost med utsikt över havet, promenera till skolan och ha lektioner för att sedan spendera eftermiddagen på den vackra milslånga stranden, och sedan bara gå hem och byta om för att sedan dansa hela natten lång…

Fira Valborg utomlands!

Hej och Glad Valborgsmässoafton!

Nu kommer ännu ett av mina ”saker jag minns från mina utlandsvistelser”-inlägg, men eftersom jag dagligen omges av blivande studenter och utlandsresenärer och jag numera är ganska så fast i Sverige, så tycker jag om att dyka ner i mina resminnen och botanisera…

Visst är det något speciellt med att fira svenska högtider utomlands? Även när man inte annars skulle så mycket som ägna den röda helgdagen en tanke blir det väldigt livat att uppmärksamma den när man inte befinner sig i Sverige. Det enda som slår det är när Sverige spelar VM, EM eller OS i någon kär nationalsport, men även högtider blir väldigt speciella utanför rikets gränser. Jag har firat alla högtider (jul, nyår, påsk, Valborg, midsommar, min födelsedag) utomlands en eller flera gånger, och det är förknippat med många härliga minnen. Valborgsmässoafton är kanske inte en av de större högtiderna, särskilt inte utomlands (en Valborg utan majbrasa är inte så mycket Valborg) men jag minns ändå några utlands-Valborgar:

30 april 1997, London: Min kompis och jag hade varit på resande fot i fyra månader och efter bl.a. Australien, Cooköarna och USA nu kommit till London som sista anhalt. Det var vårt första ”riktiga” besök i London, så vi gjorde en massa turistgrejer som Madame Tussauds. På Valborgsmässoafton shoppade vi järnet och hängde sedan på puben hela eftermiddagen och hela kvällen. Regnigt och iskallt häng vid rökig majeld byttes mot varm och ombonad pub med Strongbow och cigarettrök. Mysigt!

30 april 2000, Utrecht, Holland: Jag var utbytesstudent i Utrecht, Holland, och hade varit där sedan januari. Och tänka sig: den 30 april är den typ största helgdagen i Holland, då det är ”Koninginnedag”, drottningens födelsedag. Den firas med pompa och ståt i alla holländska städer och hela landet exploderar i en orange yra. På dagen deltog jag i en fotbollsturnering bland utbytesstudenterna och på kvällen åkte vi till en av de många festivaler som ägde rum runtom i landet. Alla var utklädda i blått, vitt & rött eller orange, med galna hattar, insvepta i holländska flaggan eller med flaggan målad i ansiktet. Det spelade inte så stor roll vad vi gjorde – allt var festligt och glatt, och blött. Blötare än de flesta Valborgsaftnar jag upplevt i Sverige, trots att det inte regnade…

30 april 2003, Concepción, Chile: Efter ett halvår i Sydamerika hade jag kommit till Concepción i Chile, där jag pluggade på universitetet. Det hade gått ett halvår utan att jag hade träffat släkt och vänner och även om jag älskade det så hade jag lite hemlängtan. Vad då bättre än ett besök från en kär vän, som bott i Chile när hon var liten och nu åkte på en liten reunion-resa. Jag reste med henne delar av vägen, och tillsammans med hennes chilenske ”låtsasbror” så åkte vi på en galen roadtrip. Den 30 april var galnast av allt, för då hade vi åkt med buss till en en liten by där broderns flummiga antropologkompisar gjorde någon form av studie. Tillsammans med några av dem liftade vi till en nationalpark, blev avsläppt någonstans mitt i parken, campade bredvid en sjö, utan någon aning om var vi befann oss eller hur vi skulle ta oss därifrån. Jag minns kvällen som en salig blandning av limbo (!), pisco sour, nattliga dopp och livade diskussioner på halvknackig spanska. Helt klart en av de märkligare, men bästa, Valborgsmässoaftnar jag haft!

30 april 2004, Edinburgh: Nu pratar vi grejer! Mitt sista år i Edinburgh, där jag pluggade, och där kan man faktiskt nästan fira riktig Valborg. I Edinburgh firar de nämligen Beltane Fire Festival, som känns misstänkt likt vårt majbrasefirande. Jag och några kompisar förladdade i vår lägenhet och tog oss sedan ut (i regnet – jo jo, även det är som hemma) och upp till Calton Hill där festivalen ägde rum. Fyrverkerier, facklor, eldar och en massa folk + diverse jippon som lottförsäljning etc. Som Sverige, förutom att där var en herrans massa män i kilt (brrr).

I år ska jag på vår lokala majbrasa med min familj, och vädret verkar ju bli mycket bättre än det brukar vara på Valborg, så det blir nog en härlig kväll. om inte så har jag i alla fall minnet av mina Valborgsäventyr utomlands! Var befinner du dig den 30 april 2013?

Konstiga och roliga saker jag har råkat ut för under mina utlandsäventyr

Som de flesta på Blueberry så har jag rest en hel del utomlands i mitt liv. Allting blir ju snäppet mer exotiskt utomlands plus att man gör aningens mer vågade saker plus att det faktiskt är en massa saker som skiljer sig från hur det är i Sverige.  Allt detta gör att jag har en lista på saker som har en särskild plats i mitt minne… Jag tänkte dela med mig av några av dessa här (utan inbördes rangordning):

• Okej, detta kanske måste komma först på listan: jag har hoppat Bungyjump utanför Cairns, Australien – naken. För att göra en lång historia kort: jag och en kompis åkte med bussen The Oz Experience. Vi stannade vid ett Bungyjumpställe och jag var sugen på att hoppa, men det var lite väl dyrt. Då sa chauffören att om man hoppar naken så får man det gratis. Sagt och gjort: jag tjatade till mig (…) att få hoppa gratis, och väl uppe i tornet så var det bara att dra av sig alla paltor och bli fastspänd i linan av en man som synade mig noga. Fördelen var att jag inte hade lust att stå och tveka någon längre stund, så jag kastade mig ut på stört. Väl nere i vattnet fick jag hänga naken och dingla en bra stund innan de hämtade in mig med båten. Om det var en häftig upplevelse?! You bet!

• När jag reste ”jorden runt” kom vi på slutet till Los Angeles. Där lånade jag och tre tjejer en bil som vi skulle åka till Las Vegas med. Tyvärr kom vi inte längre än till Barstow förrän vägpolisen stoppade oss. Bilen hade inte giltigt registreringsbevis. Som de fyra unga skandinaviska tjejer vi var spelade vi utlänningkortet och slapp böter, mot att vi lovade att återvända till LA på en gång. Vi kom alltså inte till Las Vegas, men däremot hann vi övernatta på samma sketna hotell i Barstow två gånger.

• 

  Husbilen - i helt skick!

• Min kille och jag åkte husbil i USA en sommar. Vi körde mil efter mil efter mil i den 11 meter långa bilen, och jag var så stolt över att vi körde så bra. Efter tre och den halv vecka närmade vi oss slutet och den camping där bilen skulle ställas. Tre och en halv vecka och inte en endaste liten olycka. Vi missar då avfarten till campingen och tar nästa avfart för att vända. Det råkar dock vara en smal liten grusväg, så vi får vända på en uppfart. Då slår husbilens tak i ett träds nedhängande grenar och hela taket repas upp. Till saken hör att det var min farfars husbil och det var min kille (blivande man) som körde. Han var lagom glad över att ha pajjat sin svärfarfars bil, sista kilometern på semestern. Det löste sig dock med försäkringar och annat, men oj vad vi svor.

• När jag pluggade i Edinburgh så fick jag kontakt med en svensk kille på ett forum för utlandssvenskar. Han skulle flytta till Edinburgh och ville ha tips på hur man sökte bostad och jobb, och jag svarade. Vi pratade om att vi skulle ta en fika när han flyttade dit, men sedan hördes vi inte av. Tills den dag det ringer på min dörr i lägenheten jag bodde. Utanför står en svensk kille som undrar om jag är jag. Då har han sett namnskylten på dörren och känt igen mitt efternamn. Det visar sig att han bor granne med mig! Snacka om att världen är liten. Vi blev sedan bra kompisar och han fick jobb på det café där JK Rowling skrev första boken i Harry Potter…

• När jag pluggade i Chile så bodde jag ett tag inneboende hos två tjejer/kvinnor. De var trevliga, men lite väl ”kontrollerande”. Det spårade dock ur först kvällen som Oscarsgalan sändes. En av tjejerna tog nämligen med mig till sin pojkväns lägenhet. Han hade också inneboende: två killar från Peru och Chile. Vi satt allihopa och kollade på galan och hade det trevligt. Halvvägs tröttnade dock min hyresvärdinna, för det var sent och hon ville gå hem. Okej, sa jag, men jag vill gärna stanna och se klart. Nej, är du galen, tyckte hon. Du får absolut inte stanna kvar här ensam med två killar (hennes kille skulle följa henne hem, men skulle sedan komma tillbaka). Jag var alltså 24 år och tyckte att jag väl kunde ta det beslutet själv, men hon blev helt tokig (hon tyckte hon hade ansvar för mig) och tvingade mig att följa med hem. Needless to say så tog det inte lång tid innan jag hittade en annan lägenhet och flyttade ut. Kulturkrock à the big bang!

Grand Canyon - häftigt som väldigt lite annat...

Så fort jag började på den här listan kom jag på sak efter sak efter sak (några är censurerade!) som platsar på listan. Det är bara att konstatera att det händer så mycket knasigheter när man är utomlands, vare sig man läser språk, pluggar på universitet, jobbar, reser eller gör något annat. Och även om en del av sakerna kan vara jobbiga eller konstiga så är de alla erfarenheter som berikar och som gör att man växer som människa (en klyscha, jag vet, men ack så sann). Det spelar därför inte så stor roll vad du hittar på, bara du åker någonstans. Äventyret kommer att leta upp dig, jag lovar!

Vad är det knäppaste du råkat ut för utomlands?

Språkresa till Paris

Idag har vi en gästbloggare på besök i vår Utlandsstudieblogg. Cechael läser just nu franska på skolan Eurocentres i Paris. Hon driver till vardags sin egna blogg, LifeinParis, men idag har hon gjort ett inlägg som vi kan publicera här hos oss. Ni får gärna ställa frågor i kommentarsfältet.

Cechael i Paris

Hej alla resesugna!

Till er som nu är där att ni väger om ni ska våga att åka iväg och studera utomlands. Det enda jag kan säga är, gör det!! Våga ge er iväg på det äventyr som ni så länge drömt om! Det är i alla fall precis det jag gjort. Och genom Blueberry så pluggar jag nu franska på Eurocentres i den fantastiska staden Paris. Min första vecka här i Paris är nu passerad och jag kan inte annat säga än att jag är helt förälskad i staden. Jag älskar att vara i ett helt främmande land för att lära mig ett helt nytt språk och jag får möjligheten att träffa nya människor från hela världen varje dag.

Utsikt från en bro

Måndag till fredag mellan 9-13 läser jag ju då nu franska på Eurocentres och den första veckan tycker jag har varit fantastisk och jag har lärt mig en hel del. Första dan var självklart sjukt nervös, gå till en främmande skola  med massa nya ansikten och dessutom inte vet om det var nån annan där som pratade samma språk som en själv. Men det är ju också det som va tjusningen med det hela. Och man blev verkligen jättebra omhändertagen av de som jobbade på skolan och de såg till att man hamnade i en klass där nivån för ens franska var lagom. Och på Eurocentres jobbar de mycket med att klasserna ska vara små men många, så i min klass är vi bara 8 stycken vilket jag tycker är väldigt bra för då får man verkligen den hjälp och uppmärksamhet man behöver. Sedan ligger huvudfokuset på att man ska lära sig kommunicera och det är ju precis det jag vill lära mig!!

Vår i härliga Paris

Det jag också var rädd för var att jag inte skulle träffa nån att hänga med, men redan första dagen började jag prata med tjejer från både Brasilien och Mexiko och alla är super snälla, så har redan hunnit gå på bio och äta lunch tillsammans. Och i helgen verkar det som att vi ska ge oss ut i Paris nattliv tillsammans!

Vill ni följa med och ser hur jag har det i Paris när jag springer till skolan på morgnarna med en Starbuckslatte i handen, äter glass efter skolan vid Seine, shoppar, tar mig runt för att se alla turistgrejer, sitter i parken och solar, festar, lär känna nya människor, pluggar ja helt enkelt njuter av livet och våren i Paris, så följ min blogg: ”LifeinParis”.

// Cechael

Från studier i Santa Monica College till praktik på Blueberry

Jag heter Maria och kommer att praktisera på Blueberry tio veckor framöver. Här på Blueberry kommer jag kombinera mina studier inom media och kommunikation med mitt stora intresse för resor och kultur. De senaste åren har jag mer eller mindre levt i en resväska, vilket innebär att jag säkerligen kommer att stormtrivas här!

Jag och min kompis Linda vid Santa Monica Pier

Jag läser min sista termin på programmet för PR, media och kommunikation på Högskolan Dalarna. Under mitt andra studieår valde jag att förflytta mig och studierna till Los Angeles och Santa Monica College. I USA fick jag blanda nytta med nöje, och samtidigt ta del av ”The American Dream”, med allt vad det innebär. SMC är ett community college där man möter studenter från alla världens hörn. Lärarna är väldigt kunniga och delar mer än gärna med sig av sina egna erfarenheter och tips direkt från arbetslivet. Utöver studierna finns det alltid någonting att göra: spendera dagarna i Malibu eller Venice, eller varför inte dra en helg till Las Vegas och Grand Canyon. Det jag saknar mest är den dagliga dosen av solens strålar…

Tidigare har jag också spenderat ett par år i Barcelona – en stad som kom att bli min andra hemstad och som jag alltid väljer att återvända till så fort jag får chansen. Jag arbetade som aupair och studerade spanska (som tyvärr inte är lika bra som den en gång var). Barcelona har något för alla smaker, och för den som åker dit är stadsdelen Gracía väl värt ett besök. Här träffar du inhemsk befolkning och upplever en helt annan sida av Kataloniens huvudstad. Att få resa och upptäcka nya kulturer är bland det bästa som finns, och det är något jag värdesätter enormt mycket. Genom mina år utomlands har jag växt som person och fått mersmak för att arbeta internationellt i framtiden.

Kontakta gärna Blueberry om du är nyfiken på att resa och upptäcka. Här får du information och tips från  kunniga och erfarna personal!

Nytt blåbär minns hur det var att studera i Japan

Hej på på er! Eller Hajimemashite som man säger i Japan när man träffar någon första gången. Erik Aneer heter jag och är Bluyeberrys senaste personaltillskott samt nye Japanexpert. Som alla andra här på Blueberry tycker jag om att resa, se nya kulturer och träffa nya personer.

För mig blev det ganska snabbt Japan som blev den stora dragningskraften utanför Sverige och efter min första resa dit var jag helt såld. Med det intresse som fötts insåg jag ganska snabbt att jag ville lära mig japanska för att förstå mig på landet byttes brädåkning på heltid till japanskastudier på heltid. Dessa studier som ”bara skulle vara ett halvår” resulterade i att jag kom att studera japanska både i Nagoya och i Osaka innan en examen i japanska senare togs vid Stockholms universitet. Därefter har jag arbetat i drygt fyra år på japanska ambassaden i Stockholm där jag bland annat tagit hand om Blueberry-studenters visumansökningar.

Erik i full japanmundering med Rebecka på Blueberrys mässa

Att studera utomlands är något av det absolut bästa jag gjort! Och det är något som jag rekommenderar alla att göra. Finns det möjlighet att bo i en värdfamilj så vill jag bara säga: -Ta den! Bättre sätt att lära sig landet man åker till finns inte! Ska jag vara helt ärlig så var faktiskt även jag lite motvillig dagen som jag fick veta att jag skulle bo i familj, mot mina önskemål. Jag var ju vuxen och levde mitt egna självständiga liv, och bo i familj kunde inte vara något för mig, alls! I efterhand kan jag bara säga att jag är mycket glad att jag hamnade där. En bättre gratisbiljett till ”inside Japan” fanns inte, och ja, både mina språkkunskaper och förståelse för Japan fick en boost som inte hade varit möjlig att få från skolan. Dessutom fick jag chanser att se och uppleva saker som annars inte skulle varit möjliga på egen hand. Min familj och jag har blivit nära vänner för livet och det känns lite som att komma hem varje gång jag åker för att besöka ”min” familj i Nagoya.

Ett av mina minnen från tiden i familj är från en kväll på det lokala badhuset, ett s.k. sento. Förr i tiden gick nästan alla japaner och badade/tvättade sig på det lokala badhuset. Idag är det bra mycket färre men ett besök där är att rekommendera eftersom tvagning på detta sätt är något mycket nära förknippat med den japanska kulturen. Dessutom är det ett bevis på nära vänskap att bli medbjuden av en japan.  Så när jag då blev medbjuden var det ett sätt för familjen för att visa att de såg mig som en person nära dem.  Jag kommer mycket väl ihåg den kvällen. Morfar i familjen och jag ligger spritt språngande nakna bredvid varandra under klar stjärnhimmel. Vi värms av ångan som stiger upp mellan springorna i bambumattan som vi ligger på, och i denna absoluta nakenhet får jag chansen att höra min japanske morfars egna upplevelser från det stora kriget nästan sjuttio år sedan. Den stunden kommer jag aldrig att glömma. Just då och där kändes det verkligen som att jag var där i mitt i historien. Samtidigt var det också ett bevis på att jag hade kommit min värdfamilj nära, mycket nära, och att morfar någonstans kände att han hade fått den son han så längtat efter.

För mig har tiden utomlands gett mig så otroligt mycket. Därför känns det väldigt kul att börja på Blueberry och få chansen att hjälpa andra att ge sig iväg ut i världen för att skapa oförglömliga minnen! Hör er om ni också är intresserade av att studera i Japan.

Yoroshiku onegaishimasu

/Erik Aneer

Volontärarbeta i USA

I morgon är det dags för Blueberrys stora mässa. En av våra utställare är ACE – vår samarbetspartner för volontärarbete i USA. Här kan ni läsa mer om hur ett sådant projekt kan fungera. Kom och träffa dem på mässan och missa inte seminariet klockan 14.30 i Sal 2.

Hannas berättelse om volontärarbete i USA.

För cirka ett år sedan reste jag till Arizona, USA för att arbeta som volontär. Jag hade ingen aning om vad jag egentligen gav mig in på, men vilken visade sig vara den mest underbara resan jag någonsin gjort.

Efter vad man närmast skulle kunna beskriva som en evighet av resande landade jag äntligen i Phoenix. Bakom lämnade jag mig ett ganska kallt Sverige mot ett desto varmare Arizona. Tillsammans med en mängd andra volontärer som anlänt samma dag skulle jag ta mig till Flagstaff där organisationen som vi skulle arbeta för de kommande månaderna var baserad.

Vänner för livet.

Omtumlande första dagar
De första dagarna var ganska omtumlande. Jag har aldrig haft något problem med tidsomställning. Men det här var ganska svårt. Jag var inte den enda som vaknade runt 06:00 de första dagarna och hade problem med att somna om. Under dessa dagar fick vi även tid att lära känna varandra och information om volontärarbetet. Vi fick även lära oss en massa ”regler” som man skulle förhålla sig till då man var ute på projekt. Regler som att man måste dricka 6-8 liter vatten om dagen (hjälp) och gå på toaletten var tredje timme (det finns inga toaletter, så – hjälp). Men även hur ACE arbetade.

A.C.E.

Volontärarbetet gick i stora drag ut på att genom olika typer av arbete förbättra den naturliga miljön i nationalparkerna runt om i sydvästra USA. Stora arbetsgivare var exempelvis US Forest Service och National Park Service. Många gånger – de allra flesta – arbetade man långt ifrån bebyggelse, vilket innebar att man levde och campade på arbetsplatsen. Man skickas ut på olika projekt som varade i cirka 10 dagar om gången, i grupper på cirka 10 personer. Där arbetet exempelvis gick ut på att bygga stängsel, skapa vandringsleder eller försöka skapa en bättre miljö genom exempelvis återinplantera växter.

Revegetation i Wupatki

Arizona

Mitt allra första projekt visade sig bli ”revegetation” i Wupatki, National Monument. Hade ingen aning om vad det innebar förrän en av killarna som varit med ett tag berättade att det i princip var att ”sitta och dra gräs”. Det lät ytterst avancerat… Sanningen var att det i princip handlade om att sitta och dra gräs. Eller rättare sagt plocka thumbleweed. Thumbleweed – i brist på svenskt namn – är det man ser komma rullande i alla gamla westernfilmer. Thumbleweed är ett torrt och stort ogräs som kommer från Asien. Den liknar även en rosenbuske med alla de små taggarna, minus alla fina rosor. Vilket innebar att då dagen var över så var man full i rivsår, trots handskarna. Efter en dags arbete var jag less. Det vill säga efter tio timmar ståendes efter en tom ödslig väg plockandes detta ogräs i 40 gradig värme. Det bästa av allt var att man utöver handskarna även var klädd i jeans, långärmad tröja och kängor. Det var varmt. Men jag tror jag vande mig. Visst, att plocka ogräs efter en väg kanske inte är det mest spännande man kan göra. Men med alla människor runtomkring så blev det roligt i alla fall. Det blir liksom vad man gör det till. Projektet varade endast i fyra dagar. Men det var fyra intensiva och roliga dagar.

Under de följande månaderna kom jag att arbeta i olika nationalparker runt om i Arizona, Utah och Nevada. Jag fick uppleva Grand Canyon på nära håll och arbeta i Zion, bland de vackraste platser jag har sett. Att campa tillsammans med en massa människor är en riktigt rolig upplevelse. Speciellt på kvällarna då man lagade middag tillsammans och satt framför elden och pratade en massa om allt och inget.

Fantastiska vyer.

Hårt arbete
Något som man bör ha i åtanke att man är där för att arbeta – det kommer att vara mycket arbete med riktigt långa dagar. Något som man bör förstå. Det är ett mycket krävande och fysiskt arbete i nya miljöer. Många gånger gällde det att bära tungt längre sträckor. Men det är värt det. Det är ett tufft arbete, men bara man vill så klarar man det.

Lediga dagar
Mellan projekten hade man oftast några dagar ledigt för att göra annat. Till exempel åka och besöka olika platser, eller bara hänga i Flagstaff. Flagstaff är en trevlig amerikansk småstad, vilken räcker till gott och väl. Där finns mycket att göra. Annars finns till exempel Phoenix i närheten. Fyra timmar till Las Vegas är inte fel det heller. Grand Canyon ligger endast en och en halv timme bort. Eller Los Angeles om man vill åka lite längre. Det finns alltid något att göra.

I Flagstaff delade jag ett hus med en mängd andra volontärer. Att bo i ett hus där det nästintill aldrig är tyst och att leva så pass nära inpå människor kan vara krävande. Men å andra sidan finns det alltid någon att prata med. Det är något som man vänjer sig med, den ständiga väntan på att få tvätta sina kläder. Eller den timlånga kön för att duscha de dagar man kommit hem från projekt.

Att arbeta i ett land – volontärarbete eller inte – är något som jag kan rekommendera för alla som vill uppleva något nytt. Mitt volontärarbete i Arizona tog mig till många platser som jag inte tror att man skulle besökt om man kommit dit som turist någon vecka. Något som jag upptäckte efter ett tag var att Grand Canyon inte imponerade på mig så mycket längre. Missuppfatta mig inte. Reser man till USA och är i närheten så bör man absolut besöka Grand Canyon. Men, det finns så många andra minst lika vackra platser att besöka och saker att uppleva.

Ett minne för livet.

Ett minne för livet
Jag har satt mig på en mängd kaktusar – vilket är lika obekvämt som det låter. Plockat frön vid Hooverdammen, arbetat vid Grand Canyon och med amerikanska ursprungsbefolkningen i Walnut Canyon. Spenderat dagar utan tillgång till varken dusch eller toalett – och kam för den delen. Jag har sett Las Vegas och Phoenix. Badat i Lake Mead och firat Thanksgiving.

Samtidigt känns det svårt att sammanfatta en så omfattande resa på en så liten text. Men jag hoppas att det här har gett er något. Men jag har lärt mig bra många saker på min resa. Antilopvänligt stängsel kanske jag inte kommer bygga igen. Men det är en erfarenhet. Så är även allt annat jag har gjort, även om det är mer eller mindre viktiga saker så är det erfarenheter som man tar med sig. Trots allt så var det en otrolig upplevelse och något som jag kommer att minnas för resten av livet. Jag hade otroligt roligt under min tid med ACE och det är något som jag kan rekommendera för alla som vill uppleva något nytt och samtidigt ha riktigt jäkla kul.

/Hanna

Ett äventyr på Seychellerna

Äventyr under vattnet

Utan ett moln på himlen flyger jag in över Seychellerna. Känslan är en oerhörd spänning och upprymdhet! Så vackert redan nu, vad väntas härnäst?

- Jo ett overkligt paradis, som jag kom till att leva i, i 10 veckor! Denna volontärresa kom att överstiga alla mina förväntningar. All information och lärdom som jag fick var så mycket mer än den jag trodde. Allt började intensivt redan från start. De första fem veckorna var det mycket kunskap som skulle intas medan de sista fem veckorna mer var av rutin, men även att lära ut den kunskap vi fått. Vi höll bland annat lektioner till lokala skolbarn.

Mycket tid spenderades under vattnet.

100 fiskarter att identifiera

Första veckan blev vi uppgraderade till avancerade dykare, veckan efter specialiserades vi till ”Coral reef research divers”. Vi genomgick även kurs till att bli certifierade i första hjälpen, vilket känns berikande för hela livet. Samtidigt hade vi dagliga lektioner om alla de 100 olika fiskarter som vi skulle lära oss att identifiera och storleksestimera under ytan. Vi var tvungna att passera olika tester på vår kunskap innan vi fick börja samla in forskningsdata under dykningssessionerna. Vi fick även lära oss hur att anpassa oss till havets natur samt de olika forskningsmetoderna vi använde oss av då vi samlade in data på fiskarna. Under hela expeditionen dök vi 1-2 gånger per dag (ej helger), vilket var alldeles fantastiskt! Att bara få möjligheten att känna sig ett med vår ”undre värld” som man knappt annars ser skymten av.

Seychellernas övärld

Var helg var man ledig och vi kunde åka ut på äventyr till andra öar och leka turist. Det finns två olika forskningsbaser på Seychellerna, Cap Turnay som är den största och belagd på huvudön, en bit ifrån havet. Hur det är att leva där kan jag tyvärr inte uttala mig om då vi bara var där på besök. Sen är det den bas som jag var på, den är bara hälften så stor (12 volontärer) samt mycket mer provisorisk utan rinnande vatten etc, men oj så mycket mer charmig! Ligger på en öde ö kallad Curiuse.

Sol, bad och härliga stränder.

Livet på en öde ö

Att leva på en strand på en öde ö i 10 veckor utan elektricitet (endast 3h var kväll), telefoner och internet tvingas man att umgås på gammalt vis. Det blev mycket kortspelande men främst många djupa diskussioner om livet. Det resulterar i att man snabbt kommer nära människor och slutade i att jag har fått många mycket fina vänner runt om i hela världen!

Nu några månader efter känns det hela som en dröm, men genom bilder och vänner som vunnits kommer jag aldrig glömma resan!

/Stina

Läs mer om Dyk- och forskningsexpeditionen på Seychellerna.  Vill du ha mer information är du välkommen på Blueberrys stora mässa om volontärarbete, jobb och studier utomlands den 18/2.