Ett äventyr i Alicante

Jag heter Marie Sjöholm, jag utbildar mig till internationell resekonsult i Uppsala och är nu inne på min andra LIA-period.
Just nu praktiserar jag på Blueberry Worldwide. Jag har varit här i en månad och kommer att vara kvar här tills i slutet av november. Jag trivs mycket bra och känner att detta, eller något liknande detta är det jag vill arbeta med efter utbildningens slut. Jag kom först i kontakt med Blueberry som student när jag åkte på språkresa till Alicante 2004. Jag var borta i hela 39 veckor!

När jag först kom till flygplatsen så gjorde jag det utan förkunskaper över huvud taget men att hitta en taxi gick relativt bra ändå tycker jag. Värre var när jag skulle ringa till Inma som var en av lärarna som inte kunde engelska, men med lite så förstod hon att jag befann mig på flygplatsen på väg till min lägenhet i centrala Alicante där vi skulle mötas. Och mycket riktigt, där stod en spansk dam och mötte mig på Calle Orense och log.

Alicante

Första tiden var hemsk på grund av kylan. Jag trodde ju att jag skulle till värmen i södra Spanien och var inte beredd på 10-15 grader, inne som ute. Dom har ingen värme inne så jag frös så mycket att jag vid ett tillfälle sa att jag ville åka hem till och med. Som tur var så lugnade jag ner mig tillslut och gick och köpte en värme/kyl fläkt på El Corte Ingles som var ungefär som Åhléns. Ett tips när ni köper en fläkt är att inte somna med den på högsta värme för jag vaknade flera nätter av att jag drömde att jag skulle drunkna men det var bara jag som svettades på grund av hettan visade det sig när jag vaknat. Lärarna på skolan var underbara och tiden gick och med det så höjdes också temperaturen och när till slut kom sommaren och problemet var då långt långt borta och det var till och men för varmt för att gå ut ibland mitt på dagen.

Under dagarna var det lektioner med långa och många övningar men merparten av tiden i skolan var en härligt lärorik tid. Under kvällar och nätter var det med vilda och sociala tillställningar som gällde då man kanske fick det lite mer av språkets slangord och uttryck som kanske inte var så grammatiskt korrekta men inte mindre nyttiga för det.

Under min tid i Alicante lärde jag mig mer spanska än vad jag någonsin skulle ha gjort på någon annan skola i Sverige och det var definitivt en av mina livs bästa upplevelser och kan rekommenderas till alla.

Som jag sa så var lärarna på skolan underbara och jag stormtrivdes både med stan och med skolan.

// Marie

Att plugga på the Sunshine Coast

I poolen

Jag heter Lina och är nyanställd på Blueberry som Area Manager. Jag har precis kommit hem till Sverige igen efter ett år på University of the Sunshine Coast (USC) i Australien. Jag flyttade till Australien och läste en bachelor of business direkt efter min examen som resekonsult på Frans Schartaus Handelsinstitut i Stockholm.

Att åka och bo i Australien, läsa på Universitet och resa kan vara det bästa jag någonsin gjort. Och då har jag bott i Paris i ett år, jag har bott med Massajerna ute på Savannen i Masai Mara, Kenya och upptäckt största delarna av Europa. Men Australien har verkligen en livsstil som tilltalar mig, lugna stränder, sena grillkvällar, surfing, storstadspuls och framförallt njuter Australiensarna själva av livet och tar vara på var dag, med solsken och utomhusaktiviteter.

I Sydney

Jag valde att bo på Campus första terminen, något som rekommenderas då campus på USC för med sig en del bekvämligheter och vad som kan kallas lyx för en svensk student, pool, tennisbana, BBQ-area och städare. Med eget rum och badrum delade jag sedan resterande del av lägenheten (kök, vardagsrum, tvätt och uteplats) med fyra andra studenter. De jag bodde med kom från Japan, USA och Australien. Det är bekvämt att börja med att bo på campus, men jag tröttnade snabbt på alla regler, höga priser och framförallt att dela vardagslivet med folk jag inte kände. Så till terminen efter flyttade jag ner till Maroochydore och bodde i ett litet radhus på två våningar med egen trädgård och en gata från stranden. Jag delade då detta boende med tre svenskar som jag lärt känna under terminen. Min storebror var vänlig nog att köpa mig en bil när han kom på besök, vilket gjorde det enkelt för mig att ta mig till och från skolan. Det var också lättare att göra road trips och upptäcka närliggande områden.

Utsikt

Väljer man att åka iväg och plugga utomlands på universitet får man inte glömma varför man åkt iväg. För att överhuvudtaget följa med i ämnena och få bra betyg gäller det att vara fokuserad, då skolan tar upp mycket tid, mer än vad man har på schemat. Under en tentaperiod kan man räkna med att spendera all sin vakna tid + lite till åt att studera. Det kommer även några riktigt tuffa perioder under terminerna då man inte gör annat än ägnar sig åt skolan. Men å andra sidan kan man glädja sig åt att när man är ledig finns det så sjukt mycket att upptäcka. Det är inte bara en obeskrivligt vacker natur med regnskog, milslånga stränder, outback och nationalparker, Australiens har kanske världens mest avslappnade människor och sköna kultur. Och det bästa med tunga tentaperioder är att direkt efter kommer loven, och pluggar man ett år som jag har man sommarlov i hela tre månader från slutet av november till slutet av februari.

Vad finns det att inte gilla med Australien?

Over and out!

Lina Enander

På japansk språkkurs i Tokyo

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Shibazakura festivalen

Min språkskola
Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E. 

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb. 

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna.  Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi
Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Toppen av Tokyo

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet
Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Toppen av Japan, Mount Fuji

Resandet runt
Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här.

Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen http://www.tokyotrip.blogg.se/. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände.  Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräkligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael Lagerman

Vill du också studera japanska på Manabi i Tokyo? Blueberry ger dig Tokyos bästa priser samtidigt som du får hjälp med visumansökan, CSN, boende och allt annat som måste fixas innan kursstart.

En oförglömlig termin i San Diego

Ligga i solen och läsa läxor?

Jag bilade längs Kaliforniens västkust hösten 2008 och föll pladask för staden med kilometerlånga stränder, solnedgångar och pelikaner. Kombinationen av storstadsliv med surfparadis och att alltid ha havet vid min sida gjorde inte valet svårt. San Diego kom att bli platsen jag var tvungen att åka tillbaka till.

En spännande början

Efter två års studier i Stockholm blev en termin på San Diego State University ett välbehövligt avbrott från en regnig och kylig årstid i ett kallt hemland. Trots många månaders förberedelser kände jag mig rätt oförberedd när jag checkade in bagaget på Arlanda för att spendera ett halvår i värmen. Nu efteråt, med facit i handen, var det helt rätt. Man ska nog inte ha allt planerat innan avresa, för är det något som är säkert, så är det att allt löser sig.

Utan en aning om var jag skulle bo de närmaste månaderna landade jag bland skyskrapor och trafikerade vägar i ett soligt San Diego två veckor innan skolstart med tanken att lära känna stad och människor. Hoppade in i en taxi och tog in på ett hostel downtown några dagar under boendesökandet. Hyrde en bil och lät den styras mot havet. Kalifornialivet skulle spenderas på rätt sätt, nära surfare, delfiner och strandpromenader.

Kul på stranden

Efter någon timmes promenad längs gränderna vid Pacific Beach strandkant i jakt på ”For Rent”-skyltar hittades drömhuset. En övervåning i ett hus med altan, parkering, möbler, grill och bra hyra – och ännu bättre, en minuts avstånd mellan ytterdörr och strandkant. Jag delade lägenheten med 3 svenska killar de första två månaderna och lärde känna folket på gatan vi bodde på riktigt snabbt. Det var surfare från Spanien, utbytesstudenter, affärsmän som slängde av sig kostymen för våtdräkt och surfbräda så fort de kommit från kontoret och amerikanare som valde det lite enklare livet bland vågar och barfotaliv.

Vi träffades ofta och på Thanksgiving blev jag inbjuden till grannarna för traditionellt firande med släkt och vänner från hela landet. Jag kom att bli väldigt nära vän med en tjej på gatan som jag umgicks med i stort sätt varje dag. Jag började spela i hennes fotbollslag och på det sättet lärde jag känna mycket folk och uppleva den amerikanska vardagen på riktigt. Efter två månader i strandhuset flyttade jag några minuter bort till ett lägenhetskomplex där fler internationella studenter och amerikanare bodde. Här fanns biosalong, pool, jacuzzi, tennis- och basketplaner, datasal, grillar och bra rum att sitta och plugga i.

Annorlunda jämfört med Sverige

Cykeltur i solen

När jag ser tillbaka på tiden nu så kommer jag knappt ihåg de nervösa minuterna innan terminens första föreläsning eller stressiga dagar springandes mellan universitetssalar och föreläsningar för att få rätt kurser och ett bra schema. Efter en, två veckor kommer man in i campuslivet. Tar luncher med kurskamrater, letar böcker på biblioteket eller lägger sig på en av alla gräsmattor i skuggan under en palm i väntan på nästa lektion. Jag läste fyra kurser och anpassade mitt schema så att jag bara gick i skolan måndag-torsdag, ibland en timme om dagen.

Att läsa fyra kurser parallellt innebär en hel del egen inläsning på egen hand och på en termin hade jag tre tentaperioder varav en var sluttentorna i varje kurs. Systemet skiljer sig en del från svenska universitet men det gör att man alltid ligger i fas. Campusområdet är otroligt fint, gamla byggnader blandat med moderna, stora parkområden, gym och pool, restauranger och caféer och studenter från världens alla hörn.

Eftersom jag inte bodde vid campus och bussar och trolleyn som leder upp till universitetet tog rätt lång tid att åka med, köpte jag en bil som delades med tre andra studenter. Det var en enorm frihet att ha bil i ett land som inte direkt är känt för bra kommunaltrafik. Vid hemresa såldes bilen och vi förlorade inte så mycket med tanke på att busskort hade kostat varje månad. Kaliforniens kustremsa är otroligt vacker och att köra Highway 1 med bil är snudd på ett måste om du är här.

Utflykt till Las Vegas

Bortsett från en vacker kust ligger Mexico praktiskt taget runt hörnet och Las Vegas några timmar in i landet, Los Angeles ligger inte alls långt bort och San Diego i sig har otroligt mycket att bjuda på. Allt från uteliv, shoppingmalls och outlets, restauranger och fin natur. Det är den perfekta staden om man vill åt både storstadspuls och strandliv. Vädret i San Diego är så nära perfekt det går att komma, himlen var oftast klarblå och temperaturen varm. När lokalborna satte på sig vinterjacka var det fortfarande svensk sommarvärme i luften.

Det var tunga sista dagar när terminen tog slut. Slutproven var skrivna, betygen snart hemskickade och väskorna skulle packas. Det blev alldeles för många avsked och mycket tårar när det var dags för hemfärd och det går inte en dag utan att jag tänker på mina månader på andra sidan havet.

//Caroline Jansson

Modedesignstudier på Sunshine Coast i Australien

Det började med att jag ville studera modedesign, försökte hitta något passande i Sverige men utan lycka. En kompis till mig rekommenderade Australien och det tyckte jag lät som en utmärkt ide så jag började kolla runt efter utbildningar. Hittade en utbildning på Blueberrys hemsida som verkade vara perfekt för mig. Modedesign på TAFE i Nambour som ligger i Sunshine Coast.

Jag började skolan februari 2009 och har nu varit i Australien i ett år. Utbildningen är på två år så jag har fortfarande ett år kvar. Det har varit ett fantastiskt år, utbildningen är jättebra med mycket hjälpsamma och kompetenta lärare.  Området skolan ligger i är väldigt vackert med mycket natur.

Sunshine Coast är som det låter soligt med många vackra stränder. Det bor ca 300 000 här som är utspridda efter kusten. Jag bor i Coolum Beach, en jättemysig liten by som ligger i mitten av Sunshine Coast. Har träffat många fina vänner, australiensarna är väldigt trevliga och positiva.

Modedesign och fashion photography

På utbildningen får vi lära oss allt från mönsterkonstruktion till att lära oss teckna både för hand och på dator. Det är mycket praktik vilket är jätteroligt. Första året låg den mesta koncentrationen på att få kunskap i olika tekniker för att kunna skapa ett plagg från en enkel skiss.  Första terminen gick vi fem dagar i veckan, den andra terminen fyra dagar. Jag åkte ofta in och jobbade i skolan på den dagen jag var ledig eftersom skolan har alla bra maskiner, papper, datorer allt som behövs för att göra klart examensuppgifter. Det är mycket att studera och kan vara stressigt ibland men det gör inget för allt är så kul. Det kan ta några veckor innan man kommer in i språket eftersom de har en ganska stark dialekt här i Queensland. I slutet av både första och andra året har vi en modeshow, andra året kommer vi att visa vår egen kollektion. Hur spännande som helst! Klassen består av ca 17 personer vilket gör att man får bra med uppmärksamhet av lärarna. De vill verkligen att det ska gå bra för oss och hjälper till så mycket dom bara kan. De har dock vissa regler men det är för att kläderna och datorarbetet måste se professionellt ut, vilket är bra så att vi blir förberedda för att kunna gå direkt ut och arbeta i industrin och branschen om man vill.

Skolan har två kaféer, en som serverar nyttig mat och en annan som serverar friterad mat och godis. Australiensarna älskar sina friterade korvar. Det finns en kyl och microvågsugnar ifall man vill ta med sin egen mat vilket är bra och mycket billigare.

Sunshine Coast, Australien

På Sunshine Coast finns det hur mycket aktiviteter som helst att göra: surfa, klättra, hoppa fallskärm, campa på stranden, festivaler, vandra i djungeln, bada i vattenfall, marknader, restauranger, fester, konserter och besöka bergsbyar. Ja, om man vill behöver man aldrig ha tråkigt. Musikkulturen är varierad och stor här i Australien, vilket gör att det finns många bra livekonserter att besöka.

Det är lätt att hitta boende här, det finns många kollektiv om man vill bo med andra. Australiensarna är mycket sociala och gillar att hänga. 

Jag älskar musikfestivaler och så fort jag har möjlighet besöker jag en festival. Det är en stor festival här i Sunhine Coast varje år, Woodford Folkfestival med ca 50 000 besökare och det finns underhållning för alla dess smaker. Det är en helt underbar festival. Jag jobbade som frivillig och fick då en biljett gratis vilket var jätte kul och man får träffa så många olika människor. 

Brisbane ligger bara en timme härifrån så om man har behov av skyskrapor är det bara att besöka storstaden.

Som svensk och student i Australien är det jättebra, vi får samma sjukvårdshjälp som Australiensarna. Man kan söka om ett sjukvårdskort som ger gratis sjukvård på utvalda ställen och det går att köra på sitt svenska körkort utan problem.

Jag ser fram emot mitt sista år som student, det kommer att bli spännande och kreativt då vi kommer få mer fria händer till att skapa vad vi vill. Det kommer också att bli lite flera mindre modeshower och tävlingar. 

Jag trivs verkligen här och ångar inte en sekund att jag åkte hit. Så mycket nya kunskaper, erfarenheter, vänner och upplevelser jag har fått här vill jag inte byta mot någonting.

/Christina Rand

På språkresa i Alicante

I våras tog jag första steget att förverkliga en av mina drömmar i livet; att lära mig ett nytt språk. Efter att ha bestämt mig för att det var spanska jag ville lära mig var det bara att bestämma vilket land jag ville till. Trots att Sydamerika lockade med sin kultur var det ändå Alicante i gamla hederliga Spanien som drog det längsta strået.

Att det blev just Alicante berodde till stor del på priset. Inte hade jag trott att det skulle vara så billigt! Jag visste just inte så mycket om Alicante utom att det låg vid kusten och alltså hade en strand vilket för mig alltid är ett plus!

Med en resväska i ena handen och en ordbok i den andra anlände jag alltså till Alicantes flygplats en vacker vårdag. Tog en taxi till min lägenhetsadress och hoppades att hyresvärdinnan Pilar skulle vara där som avtalat vilket hon var. Jag hade valt delad lägenhet och när jag flyttade in bodde redan två svenskor där. De var jättetrevliga och vi hittade varann på en gång. Senare samma dag fick vi tillskott i lägenheten, en tysk virrpanna vid namn Tom. Vi trivdes alla otroligt bra tillsammans vilket gjorde att jag kände mig som hemma redan första dagen. Lägenheten var rätt stor och mitt rum hade en stor säng, ett klädskåp och ett litet bord. Köket hade det mesta man kunde behöva och vi hade ett rätt stort vardagsrum med TV. Det bästa var dock balkongen. Det var väldigt skönt att kunna sitta där ute och äta eller plugga.

Lägenheten låg mindre än 5 minuter från skolan. Nästa dag gick vi alla dit tillsammans. Det var tryggt att ha några veteraner med sig! Dagen började med ett litet prov för att se vilken nivå alla nya elever låg på och sedan blev vi indelade i våra klasser. Skolan bör tilläggas, är mycket liten och spartansk, men helt underbar! Storleken gjorde att man lärde känna alla mycket fort, lärare och elever. Jag tror det fanns ca 5 lärare eller nåt liknande…

Alla mina farhågor och min nervositet försvann i princip med detsamma. Vi fick en massa information om staden, skolan och vad man kunde göra på fritiden. Eftersom jag aldrig läst spanska tidigare var jag rädd att jag skulle vara ”sämst” men det fanns flera andra som var på samma nivå vilket lättade mycket på trycket! Min klass bestod mestadels av svenskar, men vi hade även en tysk, en norska, två danskar och en belgiska i gruppen.

Lektionerna var uppdelade så att man började klockan 09.00 på morgonen, hade lektion tills 11.00 och sedan var det 30 minuters rast innan nästa lektion började och skolan slutade klockan 13.00. Varje dag gick vi igenom saker från alla områden: grammatik, läs- och hörförståelse, tal och skrift. Men lärarna var mycket trevliga och öppna för förslag från oss elever. Om vi ville diskutera kultur eller politik eller vad som helst annat var det aldrig något problem.

Upplägget var perfekt för när skolan var avklarad hade man ändå hela dagen på sig att göra roliga saker med sina nya vänner. När det blev varmt nog spenderade vi oftast hela dagen på stranden. Läxböckerna hade vi med oss såklart! Det var lättsamt och roligt att plugga tillsammans och de i de högre klasserna hjälpte nybörjarna så att alla blev klara med sitt.

Jag hade faktiskt inte en enda tråkig stund under mina månader i Alicante! Det fanns alltid något att göra. Skolan ordnade många intressanta utflykter på eftermiddagar och helger såsom att besöka museum, matlagningsklass, salsalektioner och besök till några av de kringliggande byarna, allt till en billig penning! Dessutom fanns mycket annat att se och göra i själva Alicante: bra shopping, gym, biografer och intressanta sevärdheter. Vad sägs t.ex. om ett tjurfäktningsmuseum?

Nattlivet är ett kapitel för sig. Jag kan säga som så, att om man gillar att gå ut och ha det trevligt på kvällarna finns där alla möjligheter! I El barrio finns många trevliga och bra uteställen. Alicante är mycket populärt bland studenter och det är alltid mycket folk ute. Men man ska ha i åtanke att folk i regel går ut senare än hemma, och att ställena är öppna hela natten! Gillar man att gå ut och äta finns många bra restauranger och ett antal riktigt bra tapasbarer som man bara måste pröva! Annars är paella riktigt gott och värt att prova. Inte får man heller missa sangrian eller all den goda seafood som erbjuds…

Det bästa med min resa var att jag kände att jag inte bara lärde mig spanska men att jag också levde spanskt! Om jag gick på bio såg jag det som en möjlighet att lära mig mer spanska, likaså om jag satt på ett café med en kaffe i hand. Att bara lyssna och ta in språket ger otroligt mycket.

Det som kan sägas om Alicante är att det är en hel del skandinaver där så om man vill bort från det kanske inte Ali är rätta stället. Men med det sagt finns det så många fördelar att jag inte fattar hur man ska kunna välja bort det! Men oavsett vilket språk man vill lära sig tror jag att språkresor är bästa och roligaste sättet att göra det på!  Min spanska blev avsevärt mycket bättre och jag har nu kompisar över hela världen som jag delar oförglömliga minnen med. Livet har så mycket att erbjuda och med ett till språk i baggaget har jag ökat mina chanser till ett intressant jobb i framtiden och möjlighet att kommunicera med så många fler människor. Så ta DIN chans- kasta dig ut i det!

/Torill Persson – som pluggade med Blueberry i Alicante 2009

Läs mer om språkresor till Alicante. Blueberry erbjuder också spanska språkresor till många andra orter världen över. Vill du läsa på en ort med färre svenskar kan vi rekommendera Salamanca, Madrid, Granada, Ronda eller Puerto de Santa Maria. Det finns också många spännande alternativ i Sydamerika.

På volontärresa i Afrika

Vi har tagit emot en lång reseberättelse från Hanna Lindhe som har volontärarbetat med Blueberry i Afrika. Här är en nedkortad version där du kan läsa mer om hennes erfarenheter som volontär:

”Min resa till Afrika var perfekt och helt underbar! Jag kan verkligen rekommendera att göra något liknande. Det som gjorde resan så perfekt var att jag fick möjlighet att besöka tre olika länder med olika kulturer, att jag träffade så mycket människor, att jag fick hjälpa till och jobba med barn som inte hade råd att gå i skolan, och att jag fick göra så många andra häftiga saker. Jag har så många fina minnen och jag kommer aldrig att glömma vad jag gjorde hösten 2009.

Jag var ganska nervös inför min resa ner till Afrika, men nervositeten släppte och övergick till spänning så fort jag landat efter den 20 timmar långa flygresan och träffat Wawa – killen som skulle köra mig till lodgen jag skulle bo på de närmsta 6 veckorna. Vi körde genom ett otroligt vackert land och jag kände redan nu att jag skulle älska Swaziland.

Det var som väntat väldigt varmt och eftersom vi kommit fram så pass tidigt på dagen övertalades vi att åka till Royal Swazi Spa – ett lyxigt hotell med pool på eftermiddagen. Det kändes lite läskigt när personalen på lodgen förklarade för oss att vi tog oss dit genom att gå ner till vägen och hoppa in i första bästa vita minibuss och säga vart vi skulle! Smått förvirrade av allt nytt åkte vi i alla fall iväg och hade en skön och avkopplande eftermiddag vid poolen.

Jag hade nog inte tänkt mig ett så välutvecklat land som jag nu såg innan jag åkt iväg, i staden fanns en stor shoppinggalleria med klädaffärer, restauranger och stora mataffärer som hade allt man kunde tänkas behöva. Det som kändes mest afrikanskt var nog ”busshållplatsen” där vi klev av minibussen – ett enormt torg med hur mycket folk som helst och minibussar överallt!

Vi åkte iväg på förmiddagen nästa dag mot gränsen till Sydafrika och körde in i Krugerparken redan efter 3 timmar. Vi körde ganska direkt till det camp vi skulle bo på och satte upp våra tält.

En dag gick vi upp extra tidigt för att med 2 guider från Krugerparken åka ut i parken och gå på en morning bush walk, d.v.s. en promenad på savannen. Det var riktigt spännande! Jag kände verkligen att jag var i Afrika också den eftermiddagen när vi låg vid poolen och en hel flock elefanter plötsligt gick förbi några meter bort!

Jag var ganska nervös när jag på måndag morgon satte mig i bilen tillsammans med Heidi från All Out och körde till Lobamba NCP – det care center jag skulle jobba på i 4 veckor. Jag fick sitta med under deras morgonsamling då de sjöng, åt mat och lekte lekar, och jag märkte hur otroligt många 80 barn faktiskt är. Läraren Doris verkade dock ha ganska bra koll på dem och hon lyckades gå igenom alfabetet med dem alla inne i ett av klassrummen. Tanken var som sagt att jag skulle se på hur det gick till där, men helt plötsligt gick Doris ut ur klassrummet och bad mig ta över.  Oförberedd som jag var slutade det hela med kaos; barn som skrek, slogs och ville ha min uppmärksamhet. Situationen var däremot ganska komisk och jag lyckades skratta åt det hela innan jag lyckades rymma därifrån. 

Jag lärde mig dock att ingen dag är den andra lik på Lobamba NCP, och att planer ständigt förändrades i Afrika. Ena dagen åt barnen frukost kl 9 och lektionen började vid halv 10. Nästa dag var frukosten sen eller så fanns det inga lärare någonstans vilket resulterade i att jag fick leka med alla 80 barn innan lektionen kunde börja vid 11.

Min andra vecka som volontär var ganska lik den första.Nu kunde jag också börja känna igen barnen och lära känna dem. När den veckan var slut var jag fast – jag älskade mitt jobb som volontär och alla barnen på Lobamba NCP.

Då var det däremot dags för en veckas semester i Mozambique…

Vi kom fram tidigt på eftermiddagen till vår lodge som låg alldeles intill stranden! Vi bodde i en stor bungalow utan fönster och knappt någon dörr, och fladdermöss flög omkring i taket! Första och andra dagen spenderade vi med att gå på marknader, både på stranden en bit ifrån vår lodge. Vi badade ändå i havet som var mycket varmare än luften!

Den tredje dagen var det varmare och vi kunde åka ut på den valsafari som egentligen var planerad till dagen innan (men som blev inställd p.g.a. vädret). Vi flög över vågorna och det var riktigt roligt! När vi kommit en bit ut saktade vi in och började leta efter valhajar, delfiner och valar. Vi fick hoppa i och prova på att snorkla en gång så att vi var väl förberedda när valhajen faktiskt kom. På vägen in till land fick vi också se en stor val som dök upp ur vattnet precis bakom båten!

Vår sista dag i Mozambique kunde vi äntligen ligga och slappa på stranden, surfa eller bada i värmen. Vi åkte hem med många häftiga minnen och nya vänner från hela världen som vi lärt känna där.

För de flesta var resan slut nu och de åkte hem igen. Jag skulle däremot vara kvar i 2 veckor till och fortsätta jobba på Lobamba NCP.

Eftermiddagarna spenderades med att planera lektioner för nästa dag, gå på hantverksmarknader, ligga vid hotellets pool eller klättra upp för berg. Jag började få lite panik över att jag skulle åka hem till Sverige snart så jag valde att ändra mina flygbiljetter…

Min sista dag på Lobamba NCP var jätterolig och jättesorglig. Kag hade tagit med mig teckningar att färglägga, godis, såpbubblor (som gjorde dem helt galna!), klistermärken och andra leksaker. Barnen hade det jätteroligt så det blev en jätterolig dag för mig med. Samtidigt som jag lekte med alla barnen hade en av lärarna tagit med sig barnen i min klass och låtit dem skriva brev till mig som en avskedspresent och när det började bli dags för mig att gå därifrån samlades alla 80 och sjöng en sång till mig, gav mig breven och kramades. Då kändes det väldigt jobbigt att gå därifrån…

Jag följde med en pojke hem när deras skoldag var slut. Jag hade nämligen lärt känna honom lite bättre och beslutat mig för att sponsra hans skolgång tills hans fyller 18 år, så jag ville berätta det för honom och ge honom lite presenter innan jag åkte hem.

På lördagen sa jag hej då till Swaziland och alla jag lärt känna där och flög själv ner till Kapstaden.  Det var en otroligt häftig upplevelse och ett perfekt slut på en perfekt resa! Dagen efter åkte jag tillbaka hem till Sverige igen men ni ska veta att det tog emot att åka ifrån Afrika…”

Lockas du också av volontärarbete utomlands? Ta i sådana fall chansen att komma på Blueberrys infomöte om volontärresor den 26/11.