Fotboll och italienska i Milano

Min resa till denna underbara stad och detta underbara land kan man man faktiskt säga startade år 2004, då jag för första gången tog mina steg i Italien i och med en semester i Rom. Redan då byggdes den kärlek för Italien som gjorde att jag tog beslutet i september 2010 att följa en kompis råd att åka till Italien för att bo ett halvår (han hade bott i Rom ett halvår via Blueberry och han rekommenderade dem starkt) och det var vad jag gjorde.

På stranden

Anledningen till att det blev Bella Milano är för att det är en stad jag varit i tidigare och följt AC Milan, en av huvudanledningarna till att jag åkte ner och bodde där 5 månader. Blueberry var fantastiska och hjälpte mig med allt, boende, skola, rubbet. Så när jag väll fått all info från dem så var det bara att invänta 2 januari för avresa och det var en lång väntan. Men sen kom den och jag åkte iväg och landade på Linates flygplats 16.00, när jag ringde till damen vars lägenhet jag skulle bo i och damen kunde ingenting engelska för fem öre, så jag fick prata mig fram med den skrala italienskan jag hade!

Framme i lägenheten
Väl framme vid lägenheten mötte hon och han jag skulle bo med upp mig utanför porten. Lägenheten var perfekt, i ett hyfsat lugnt område i närheten av Lambrate, inte alls för långt av kärnan av Duomo, centrala Milano. Vi gick in, packade upp det viktigaste, innan hon tog med oss ut på middag och det kändes nervöst… men framför allt underbart. Känslan av att inse att man inte var i Milano på en kort semester utan att man skulle bo där var helt fantastisk…

Mycket att se

Skolan då?
Eftersom jag skulle vara där i 20 veckor kunde jag inte ta både förmiddags- och eftermiddagslektioner, så det var 3 ½ timmar varje dag som jag hade lektioner på italienska med italiensktalande lärare och detta var något som jag var orolig för innan, hur ska jag kunna lära mig någonting? Men ett drygt år efter så inser jag vad fel jag hade. Mitt ordförråd har blivit markant bättre och det har jag skolan att tacka för. En perfekt skola som verkligen hjälpte till med det man ville ha hjälp med, perfetto!

Spelade fotboll på fritiden
På skolan var det en del svenskar som jag blev tajt med, men jag lärde även känna lite italienare då jag började spela fotboll på fritiden via en internetsajt som heter fubles.com. Där spelade jag några gånger i veckan tillsammans med en av mina närmaste kompisar där nere! Om dagarna, när jag inte var i skolan, så var det fotbollen där som var i första hand och från mars-maj så var det slappande i Parco Sempione i närheten av Duomo som ägde min tid. Där låg man med en öl och bara tog det lugnt i den stekande solen och väntade på vad kvällarna skulle erbjuda. För i Milano finns det en underbart uteliv. Som turist vet jag att man inte tycker om det, eftersom att man inte vet vart man ska gå, men att bo där är något helt annat, då man hittar nya ställen och gator där det finns grymma nattklubbar, restauranger, etc. Tex en sportpub i närheten av Parco Sempione, Fourfourtwo, där jag hängde mycket och tillslut blev en stammis!

San Siro

San Siro
Sen sist..fotbollen, anledningen till att JAG var där. Oavsett om du är intresserad av il calcio, är ett besökt på San Siro, fotbollens La Scala, värt ett besök. Jag var på en match i veckan, även Inters matcher oftast, för att få njuta av den stämningen, passionen och glöden som finns hos italienaren när det kommer till Calcio. Den är enorm!

Milanos perfekta läge
Med tanke på Milanos placering i Italien, så är det långt för en utflykt till t.ex Rom eller Sicilien, men det finns andra godbitar i närheten, som tex Comosjön,Genova och Verona, några utav de städer jag besökte

Tveka inte!
Milano är världens modehuvudstad, två av världens bästa fotbollsklubbar spelar här, våren är grym..Tveka inte att åka till Milano och studera och bo där. Du kommer INTE ångra dig!

/Elias Lööv

Studera på Santa Monica College

Studenten innebär en kittlande känsla av frihet för de flesta. Valen är oändliga och spännande äventyr väntar kring hörnet. Collegelivet i USA lockar många och tack vare CSN kan de flesta examinerad gymnasieelever ge sig iväg.

En som tog chansen och bytte den gråa svenska hösten mot strålande solsken i LA är Linnea Karlsson. Sedan augusti har hon studerat på Santa Monica City College här berättar hon om sin resa.

”Just go for it!”

Min Santa Monica College berättelse börjar en vardag i maj. Jag bestämde mig då för att jag skulle börja studera i USA. Efter att ha sökt på internet hittade jag Blueberry – min räddning! Utan Blueberrys hjälp hade jag inte suttit där jag gör idag, på ett litet café i LA, pluggandes med utsikt över vattnet och bergen.

Jag packade ihop mitt liv och begav mig helt själv till andra sidan jorden för att börja ett nytt kapitel i mitt liv. Jag kan förstå att många tycker det är jobbigt att lämna sin trygghet i Sverige, men jag kan inte säga något annat än – Go for It! Det är värt det.

Packning inför resa till LA.

Genom Blueberry fick jag kontakt med andra som skulle börja plugga på SMC. Att ha pratat med någon innan jag åkte var väldigt skönt. Alla studenter som kommer till skolan för första gången sitter i samma båt. Alla vill hitta någon att bo med, träffa nya människor och ha kul!

Bo i LA

Boende är inget att oroa sig för alls. Alla jag känner fixade både lägenhet och rumskompisar utan problem när de kom hit. Somliga pratade med varandra genom de kontakter man fick via Blueberry. Jag blev snabbt vän med en svensk tjej som skulle börja plugga på skolan, och vi var som gjorda for varandra. Även om man är här i LA för att träffa folk från USA och prata engelska, är det jätteskönt att ha en svensk kompis. Någon som känner precis som jag själv gör när det kommer till att plugga på sitt andra språk och vara hemifrån.

Jag hade egentligen inga förväntningar när det kommer till själva skolan, men jag kan inget annat än att säga att jag älskar allt! Jag hade hört rykten om att “det är så mycket svenskar på SMC att man lika gärna kan plugga hemma,” det är INTE sant! Jag har 4 klasser och förutom i en av dem så är jag den enda internationella studenten, och i de klasserna så önskar jag ibland att jag hade haft en svensk kompanjon att gå igenom saker med. I början tyckte jag att det var svårt att förstå vissa saker, och mitt mål var att bara “ta mig igenom” klasserna med ett C. Men det är konstigt hur man ändrar sina mål och uppfattningar efter ett tag. 3 veckor in i mina kurser kände jag hur allt gick lättare och lättare. Efter att ha gjort mina första prov och inlämningar i matte, engel

ska och business så fick jag tillbaka dem alla med ett stort A. Jag blev så glad och lycklig dessutom insåg jag snabbt att plugg och att aldrig ge upp lönar sig!

En härlig dag i solen.

Det finns tid för nöjen

Idag är jag fast besluten om att gå ut med A i alla mina klasser. En av de saker som gör SMC så bra är att jag kan få hjälp med allt. Det finns ett matte labb, engelska labb, business labb, hit kan jag gå och få hjälp med läxor och ställa frågor. SMC har alla verktyg för att vi som elever ska förstå och lyckas i våra klasser. Det är mycket plugg, men det finns tid för nöje också. Det är ju trots allt LA vi bor i. Listan på saker vi kan göra tar aldrig slut! Några av mina favoriter är: vandra i bergen, promenera på stranden, rida, spendera timmar på något av de mysiga caféer i Santa Monica eller i Venice Beach med en vän, ett biobesök på 3th street, shopping på någon mysig liten butiksgata, eller party i Hollywood.

En annan sak som är underbart med LA är att man vet aldrig vad man kan få se eller vilka man kan få träffa, filminspelningar och annat dyker upp här och där. De gånger jag inte är sugen på att göra något särskilt, så slappar jag och mina kompisar vid poolen eller kurar upp oss i soffan med en film. Just i denna stund sitter jag och pluggar lite matte. Dagen har bestått av skola på morgonen, en lunch med en av mina bästa kompisar och en lång promenad på stranden. Förra veckan var det Halloween med en massa härlig och oslagbara minnen. Nu är det slutspurten kvar i skolan, och om 2 veckor är det Thanksgiving som jag ska fira med en Amerikansk familj i Santa Barbara.

Dagsutflykt till Hollywood och Beverly Hills.

Det ska bli kul att kommer hem till Sverige om några veckor och fira jul, men jag kan garanterat säga att jag knappt kan bärga mig tills jag får flyga tillbaka till soliga LA. Till er som funderar på att plugga utomlands, oavsett om det är för en termin eller ett par år – det är det bästa beslutet ni någonsin kan ta! Jag kommer aldrig ångra att jag började plugga på SMC. Från att ha varit en svensk tjej som inte riktigt visste vad hon ville göra i livet s

å vet jag nu precis vad jag vill syssla med i framtiden. Förändring föder inspiration och det är precis det jag fick ut av mitt beslut och flytt. Idag är mitt mål att ta en Bachelors Degree i Business Management. Jag hoppas på ett internship min sista termin och efter det vill jag stanna och jobba i 1 år på OPT. Efter det beger jag mig hem till Sverige igen (om jag lyckas slita mig från soliga Kalifornien) med erfarenheter värda guld, vänner och fantastiska år i USA.

/Linnea Karlsson

Ni kan läsa mer om Santa Monica City College på vår hemsida. Har ni några frågor får ni gärna ringa in och prata med mig på 08-442 67 60, det går även utmärkt att maila, rebecka@blueberry.nu.

Louise bloggar om sin språkresa till Paris

Vackra Paris

Läs Louises blogg om sin språkresa till Paris. Just nu erbjuder vi rabatterade priser till språkskolan Eurocentres där hon läste. Vi har fem olika skolor du kan välja mellan om du vill studera franska i Paris.

På äventyrsresa i Venezuela

Hösten hade precis slagit sig till ro när jag lämnade allt jag kände vid. Med mina nya vandrarkängor, nyinköpta backpackerväska (jag lyckats packa på vippen för tung) och digitalkamera tog jag flyget mot Venezuela – Drömresan.

På äventyrsresa i Venezuela

Första natten, dödströtta efter den långa resan och innerligt längtande efter en mjuk säng att somna in i, fick vi snarare en kalldusch då det blev till att sova i hängmattor. Två nätter senare svor jag vid att sova i hängmatta för all framtid. Helt underbart! Jag var inte den enda som hade den känslan.

Vi blev ett stort gäng på tjugofem ungdomar varav tjugotre kom från Danmark. Trots att jag haft brevvän från Danmark sedan tolv år tillbaka var jag totalt förbryllad under deras rappa konversationer. De flesta talade hellre danska framför engelska. Motvilligt får jag medge att jag blev en fena på det danska språket. Inte lika duktig på spanskan dessvärre, vilket vi blev undervisade i. Våra fantastiska guider (en bunt levnadsglada venezuelare) lärde oss även dansa salsa, integrera med lokalbefolkningen och gav nyttig fakta om de platser vi reste till.

Under de två månader jag befann mig i Venezuela (detta fantastiska land med höga berg, häpnandsväckande vattenfall, underbara solnedgångar, pulserande nätter och njutbara vatten) reste vi till Mérida (Studentstaden med billig mat och häftiga nattklubbar), Los Llanos (Slättlandskapet med mängder av myggor, en kelgris till myrslok som gjorde oss sällskap om morgonen i hängmattan. Axla en anaconda och fiska/äta piraya hörde till vardagen), Choroni (Surfparadiset med Pirates of Caribbean-stränder i verkliga livet), Gran Sabana (Vida vidder, lekfulla vattenfall och tältning), Roraima (Berget vi alla räckte fingret åt när den sex dagars vandringen/klättningen var över. Men som jag också är så förbannat stolt över att ha klarat av), Santa Elena och Brasilien (Välbehövt vilande på hotell och en dagstripp till Brasilien för shopping och god mat), Angelfalls/Canaima (Var en av de fjorton som valde en ”utöver”resa till världens högsta vattenfall och naturområdet runt i kring. Vandring under vattenfall, båtfärder och en simtur i ungdomskällan. Ett ord. Wow!), Orinoco Delta (I Amazonas djungel fick vi bo och leva med warao-indianerna. Vandra i djungeln, slåss mot mygg och se månen smila) och inte allra minst vårt alldeles ”egna” camp i Playa Colorada (Snorklingturer, delfinspaning och många morgondopp i soluppgången).

Vänner för livet

Hemlängtan var inte ett faktum för mig trots detta var min längsta resa på egenhand hittills. Trots möjlighet att ringa och mejla hem när vi kom in till städer och internetcaféer, frånstod jag de flesta tillfällen som gavs. Jag ville hellre njuta av varje stund tillsammans med mina vänner och av omgivingen.

Min familj är ingen berest sådan. Vid mitt beslut att resa var de skeptiska och osäkra då det inte fanns någon annan de kände som gjort något liknande. Äventyra i två månader. Men jag kunde inte släppa resan till Venezuela med tanken. Resan som tycktes innehålla allt. Den 24 september 2010 begav mig iväg trots deras tveksamma tillit men värmande lyckoönskningar.

För mig, Blueberry – äventyrsresor är ett häftigt sätt att resa på. Från första stund gäller det och glömma tid och rum. Se till att bara flyta med strömmen. Leva i nuet och inte oroa sig det minsta för vad som komma skall. Allt är redan ordnat och du är omhändertagen. Njut istället, för fortare än du anar blir de dagarna inget mer än underbara bilder och glädjande minnen.

Tips! Var ödmjuk mot de människor du möter, använd engelskan, träna på spanskan när du är där och var modig så kommer du får vänner för livet!

Jag kände ingen innan jag for. Idag har jag vänner för livet. Vi saknar varandra varje dag. Mitt närmsta tjejgäng och jag blev starkt sammansvetsade. Vi var de tuffa, lite grabbigare som inte riktigt föll in i ”mallen”-typerna. Vi blev sjuka för jämnan och skadade oss vid flertal tillfällen (lyckoamuletter blev ett välinvesterat smycke) och trots det med breda leenden på våra läppar. . Vi var de något äldre än genomsnittet i gruppen (trots att jag bara fyllt tjugoett under första veckan där). Vi hängde hellre med guiderna än de övriga i gruppen, vilket höll engelskan på topp och spanskan igång. Vi stannade hellre uppe hela nätterna, sov om dagarna (när tillfälle gavs), badade med kläder på, drack rom och cola till frukost.

Vi fann verkligen varandra och nya sidor väcktes till liv hos var och en. Jag vet med stor säkerhet att vi alla växte som människor under denna resa. Mod, självständighet, empati, språkutveckling, danskunskaper.

Venezuela

Tänk inte mer nu, res på äventyrsresa till Venezuela och känn dig äntligen som hemma! Du vill aldrig resa hem. Tro mig, jag var trots allt den mest otursförföljda under min grupps resa. Krashlandning efter paragliding, bara för och nämna något. Ärr på lillfingret idag, jag ser på det med leende ögon. Bergsklättning i dimma, skydiving med fjärilar i magen, modiga kliv nedför vattenfall, penduling utför en bro med frihetskänsla i själen. Det här är Venezuela genom mina ögon, mina upplevelser, mina minnen. Se det, upplev det och minns det för resten av ditt liv!

Muchas abrasos para ti!

// Karna Arvidsson

Min Working Holidayresa i Australien

På Working Holiday i Australien

Sista året på gymnasiet funderade jag mycket på vad jag skulle göra när det tog slut och ”verkligheten” började. Jag ville inte börja plugga direkt, inte heller hade jag pengarna till att fullfölja min dröm och resa jorden runt. Jag och min pojkvän diskuterade olika möjligheter när min pojkväns bror tipsade oss om Blueberry. Vi besökte hemsidan och fastnade genast för ”Work and holiday i Australien”. Jag hade tre år tidigare varit utbytesstudent i Australien och bott på västkusten i staden Perth. Vi såg att det precis hade öppnats ett nytt work and holiday kontor i Perth och bestämde oss för att starta vår resa där. 

I början på augusti bar det av. När vi landat på Perths flygplats kom en minibuss och hämtade oss och körde oss till vårt hostel, där vi skulle bo de fösta nätterna. Hostelet var jättebra och vi skulle förmodligen ha bokat in oss några extra nätter om det inte varit så att min familj från tiden när jag var utbytesstudent erbjöd oss två veckors gratis boende på deras hotell. 

Introduktionsmöte 

Bara någon dag efter vår ankomst hade vi vårt introduktionsmöte på huvudkontoret. Där fick vi bland annat våra skattenummer och simkort till mobilen. Vi fick även hjälp med att fixa bankkonto och bankkort. Under introduktionsmötet fick vi dessutom en hel del information om staden och hur man går till väga för att få ett jobb så snabbt som möjligt. För att underlätta vår vistelse har huvudkontoret datorer med Internet som man får använda fritt (inte bara till jobbsökande) måndag till fredag. 

Kängrur

Boende 

Det visade sig att min pojkvän tyckte om Perth lika mycket som jag så vi bestämde oss för att stanna. Vi kollade runt på olika boenden. När vi åkte från Sverige hade vi planerat att skaffa oss vår egen lägenhet, men då de flesta lägenheterna kräver hyreskontrakt i minst 6 månader och eftersom vi inte visste hur länge vi skulle stanna så bestämde vi oss för att pröva lyckan någon annanstans. På introduktionsmötet hade vi fått veta att man kunde jobba på fruktgårdarna runt om i västra Australien och istället för lön fick man boende och mat. Vi pratade med min värdfamilj om de visste något annat och det visade sig att de behövde en del hjälp på sin gård så de erbjöd oss gratis boende inklusive mat i utbyte mot ett par timmars jobb varje dag. På så sätt kunde vi även ha ett deltidsjobb vid sidan om och då tjäna lite extra pengar. 

 Jobb 

Vi fick tipset från familjen vi bodde hos att det fanns massor av restauranger runt om i området där vi bodde. De tyckte vi skulle ta våra cv:n och personligen gå ut och börja söka. Vi körde runt till åtta olika restauranger och en restaurang behövde hjälp omgående och vi startade redan dagen efter. Efter ett tag kände vi att detta inte var det bästa jobbet för oss och vi bestämde oss för att sluta. Vi hade tur och fick veta att mannen i familjen vi bor hos behövde oss på det hotell han är ägare till och att vi kunde starta jobba där omgående. På hotellet var vi lite allt i allo, vi hjälpte städerskorna, putsade fönster och hjälpte i stort sätt till att hålla hotellet i snyggt och bra skick. 

En av många fantastiska platser i Australien

Resa 

Efter några månaders jobb på restaurangen och hotellet hade vi tjänat ihop lite pengar bestämde vi oss för att ta en biltur för att se mer av norra delen av västra Australien. Vi körde drygt 160 mil och stannade på fantastiska platser. 

Vi har planerat in några andra resor innan vi åker hem till Sverige igen. Bland annat en tripp till Sydney och ännu en biltur som denna gång ska ta oss söder om Perth. Som det ser ut just nu så kommer pengarna vi tjänat in här betala för båda resorna. 

På hemvägen kommer vi stanna i Phuket och vi planerar att även denna resa, i alla fall allt utom flyget, ska kunna betalas med de pengar vi tjänat ihop genom jobb på plats i Australien. 

Blueberry 

Både jag och min pojkvän är väldigt glada att vi hittade Blueberry. Trots att vi på eget initiativ hittade båda våra jobb så hjälpte Blueberry oss med väldigt mycket. När man kommer till en ny stad i ett nytt land kan man känna sig rätt vilsen och liten ibland. Det var en fantastisk trygghet att ha någon som hjälpte till med alla de praktiska detaljerna när vi anlände och vi har inte en sekund ångrat att vi åkte med Blueberry. 

/Nicole

Ett äventyr i Alicante

Jag heter Marie Sjöholm, jag utbildar mig till internationell resekonsult i Uppsala och är nu inne på min andra LIA-period.
Just nu praktiserar jag på Blueberry Worldwide. Jag har varit här i en månad och kommer att vara kvar här tills i slutet av november. Jag trivs mycket bra och känner att detta, eller något liknande detta är det jag vill arbeta med efter utbildningens slut. Jag kom först i kontakt med Blueberry som student när jag åkte på språkresa till Alicante 2004. Jag var borta i hela 39 veckor!

När jag först kom till flygplatsen så gjorde jag det utan förkunskaper över huvud taget men att hitta en taxi gick relativt bra ändå tycker jag. Värre var när jag skulle ringa till Inma som var en av lärarna som inte kunde engelska, men med lite så förstod hon att jag befann mig på flygplatsen på väg till min lägenhet i centrala Alicante där vi skulle mötas. Och mycket riktigt, där stod en spansk dam och mötte mig på Calle Orense och log.

Alicante

Första tiden var hemsk på grund av kylan. Jag trodde ju att jag skulle till värmen i södra Spanien och var inte beredd på 10-15 grader, inne som ute. Dom har ingen värme inne så jag frös så mycket att jag vid ett tillfälle sa att jag ville åka hem till och med. Som tur var så lugnade jag ner mig tillslut och gick och köpte en värme/kyl fläkt på El Corte Ingles som var ungefär som Åhléns. Ett tips när ni köper en fläkt är att inte somna med den på högsta värme för jag vaknade flera nätter av att jag drömde att jag skulle drunkna men det var bara jag som svettades på grund av hettan visade det sig när jag vaknat. Lärarna på skolan var underbara och tiden gick och med det så höjdes också temperaturen och när till slut kom sommaren och problemet var då långt långt borta och det var till och men för varmt för att gå ut ibland mitt på dagen.

Under dagarna var det lektioner med långa och många övningar men merparten av tiden i skolan var en härligt lärorik tid. Under kvällar och nätter var det med vilda och sociala tillställningar som gällde då man kanske fick det lite mer av språkets slangord och uttryck som kanske inte var så grammatiskt korrekta men inte mindre nyttiga för det.

Under min tid i Alicante lärde jag mig mer spanska än vad jag någonsin skulle ha gjort på någon annan skola i Sverige och det var definitivt en av mina livs bästa upplevelser och kan rekommenderas till alla.

Som jag sa så var lärarna på skolan underbara och jag stormtrivdes både med stan och med skolan.

// Marie

Att plugga på the Sunshine Coast

I poolen

Jag heter Lina och är nyanställd på Blueberry som Area Manager. Jag har precis kommit hem till Sverige igen efter ett år på University of the Sunshine Coast (USC) i Australien. Jag flyttade till Australien och läste en bachelor of business direkt efter min examen som resekonsult på Frans Schartaus Handelsinstitut i Stockholm.

Att åka och bo i Australien, läsa på Universitet och resa kan vara det bästa jag någonsin gjort. Och då har jag bott i Paris i ett år, jag har bott med Massajerna ute på Savannen i Masai Mara, Kenya och upptäckt största delarna av Europa. Men Australien har verkligen en livsstil som tilltalar mig, lugna stränder, sena grillkvällar, surfing, storstadspuls och framförallt njuter Australiensarna själva av livet och tar vara på var dag, med solsken och utomhusaktiviteter.

I Sydney

Jag valde att bo på Campus första terminen, något som rekommenderas då campus på USC för med sig en del bekvämligheter och vad som kan kallas lyx för en svensk student, pool, tennisbana, BBQ-area och städare. Med eget rum och badrum delade jag sedan resterande del av lägenheten (kök, vardagsrum, tvätt och uteplats) med fyra andra studenter. De jag bodde med kom från Japan, USA och Australien. Det är bekvämt att börja med att bo på campus, men jag tröttnade snabbt på alla regler, höga priser och framförallt att dela vardagslivet med folk jag inte kände. Så till terminen efter flyttade jag ner till Maroochydore och bodde i ett litet radhus på två våningar med egen trädgård och en gata från stranden. Jag delade då detta boende med tre svenskar som jag lärt känna under terminen. Min storebror var vänlig nog att köpa mig en bil när han kom på besök, vilket gjorde det enkelt för mig att ta mig till och från skolan. Det var också lättare att göra road trips och upptäcka närliggande områden.

Utsikt

Väljer man att åka iväg och plugga utomlands på universitet får man inte glömma varför man åkt iväg. För att överhuvudtaget följa med i ämnena och få bra betyg gäller det att vara fokuserad, då skolan tar upp mycket tid, mer än vad man har på schemat. Under en tentaperiod kan man räkna med att spendera all sin vakna tid + lite till åt att studera. Det kommer även några riktigt tuffa perioder under terminerna då man inte gör annat än ägnar sig åt skolan. Men å andra sidan kan man glädja sig åt att när man är ledig finns det så sjukt mycket att upptäcka. Det är inte bara en obeskrivligt vacker natur med regnskog, milslånga stränder, outback och nationalparker, Australiens har kanske världens mest avslappnade människor och sköna kultur. Och det bästa med tunga tentaperioder är att direkt efter kommer loven, och pluggar man ett år som jag har man sommarlov i hela tre månader från slutet av november till slutet av februari.

Vad finns det att inte gilla med Australien?

Over and out!

Lina Enander

På japansk språkkurs i Tokyo

Jag var 24, universitetsstudent och allmänt uttråkad. Detta var ungefär 1,5 år sedan då jag bestämde mig för att nu var det dags för något kul att hända i livet. Detta blev i form av en ettårs språkkurs i Tokyo med Blueberry. Nu sitter jag här 1,5 år senare och uttrycket tiden går fort när man har roligt har hamnat på en helt ny nivå. Jag hade inte tråkigt en enda dag under hela året och tiden flög iväg på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det händer alltid någonting i Tokyo. Jag tänkte dela upp den här reseberättelsen och berätta lite om skolan, boendet, utelivet och lite om att resa runt i Japan.

Shibazakura festivalen

Min språkskola
Språkskolan Manabi ligger i fräscha lokaler i sumobrottarstaden Ryogoku, 2 stationer från Akihabara. Skolan följer ett system som fungerar på så sätt att man har klasser med graderingen A till I. Där A är helt från scratch, och I är på avancerad nivå. Varje kurs är 3 månader. När man börjar på skolan får man göra ett placeringsprov som avgör vilken nivå man får starta på. När jag slutade på skolan så gick jag ut E. 

Nu jobbar skolan aktivt för att nivåerna och övergångarna mellan dessa kurser ska vara så smidiga som möjligt. Något som för ungefär ett år sedan inte riktigt var fullbordat. När jag gick från B till C kändes det till exempel som att det blev lättare istället för svårare. För att sedan göra ett jätte hopp upp i D kursen. Detta är nog också det enda jag kan peka ut som en brist på skolan under mitt år där men jag tror det redan är åtgärdat.

Vidare till de bra punkterna är lärarna uteslutande bra. Alla undervisar med stort engagemang. Jag förväntade mig innan jag kom till Japan att lektionerna skulle vara rätt så strikta. Men helt i motsats till vad jag trott var lektionerna relativt lättsamma utan att för den delen vara det minsta oseriösa.

Skolan har dessutom en expedition som jobbar med att hjälpa dig med vilka problem som än skulle kunna tänkas uppkomma under din tid i Japan. Allt från visumfrågor till att skaffa deltidsjobb. 

Manabi håller ungefär en gång per månad i en aktivitet. Dessa aktiviteter håller faktiskt oväntat hög kvalité. Allt från resor till Nikko, Fujikyuu highlands, Disney Land till Grillfester och Sumo.

Ett litet tips till de som ska börja på Manabi är att nästan ingen misslyckas på en kurs på grund av slutprovet. De flesta som går om gör det för att de missat på småproven under terminens gång, gjort för få läxor eller har för låg närvaro. Så det gäller att hänga med.

Hur bra blir man då på språket på ett år? Det är ju en sak att plugga språk där man faktiskt kan läsa allting eftersom man använder alfabetet och omedvetet kan uppfatta allt man ser. Att landa i Japan är verkligen som att komma tillbaka till tiden innan man ens lärt sig hur man uttalar bokstäverna.  Bara att det inte är 29 bokstäver den här gången, utan flera tusentals tecken. Men väljer att ta det här som exempel. Köpte Final Fantasy 4 på Nintendo DS när jag varit i Japan runt 2 månader. Förstod självklart inte någonting och spelet hamnade längst ner i någon byrålåda. Hittade det när jag packade för hemfärd ett år senare, och på planet hem kunde jag konstatera att jag förstår och läser allt utan att ens tänka efter (allt för mycket). Vilket känns riktigt grymt.

Boende i delat hus i Tokyo, Tawaramachi
Av alla de boendeformer man kan tänka sig i Tokyo hamnade jag i delat hus. Vi var totalt 8 personer med blandade nationaliteter. Nu hade jag riktig tur med folket som bodde i mitt guest house. I början var majoriteten Japaner, vilket hjälpte minst lika mycket som skolan med att bli bättre på språket. Dessutom gav det möjlighet att snabbare lära känna folk utanför skolan. Något jag faktiskt tror skulle varit ganska svårt precis i början om man bott ensam i en lägenhet eller i skolans studentrum. Folk bor dessutom oftast inte alltför länge i sådana här hus så rotationen på människor är hög. Jag bodde på samma ställe under hela min vistelse i Japan. Jag hade eget rum, men delat kök och badrum. Standarden är verkligen inte världsklass men så länge man inte är jätte petig var det helt klart ok. Dessutom arrangerar de delade husen, precis som skolan, en mängd med riktigt bra aktiviteter där folk från alla husen deltar.

Toppen av Tokyo

Skolans studentrum lät aldrig riktigt tilltalande för mig. Jag kan inte riktigt uttala mig om standarden då jag aldrig var där. Men att bo där skulle begränsa en så mycket till skolfolket att jag inte skulle rekommendera det. Med tanke på språket bor ju dessutom inga japaner där av uppenbara anledningar!

Det roliga livet
Karaoke, Izakayor, Klubbar, Shopping, Arkadhallar, ja det finns inget som inte finns i Tokyo. Lek runt i Shibuya, Roppongi, ha en picknick i jätteparken Yoyogi i Harajuku, shoppa hightech prylar i Akihabara. Man kan helt enkelt leva i non stop action. Problemet kan till och med vara att hitta bromsen ibland. För det är lätt att tappa greppet om pengarna i Tokyo. Nu vill jag inte säga att det är så för alla människor, men det är mer eller mindre uteslutande så för samtliga svenskar jag träffade som studerar på olika språkskolor i Tokyo. Då vi faktiskt för stunden är rätt bortskämda med CSN i jämförelse med i stort sett samtliga koreaner och kineser som ligger och sover på lektionerna för att de måste jobba så mycket som möjligt för att få ihop det. Jag tror faktiskt inte jag träffade en enda svensk som extraknäckte någonstans under hela mitt år. Jag jobbade inte heller någonting under hela året. Det är en av de saker jag faktiskt ångrar. Generellt tror jag det flesta först är rädda på grund av språket, sen när man blivit bättre på den delen tycker man att timlönerna är för låga. För man klarar faktiskt sig lite för bra med CSN så motivationen att jobba är svår att väcka när man hela tiden kan göra något som är mycket roligare. Man går dessutom bara 4 timmar i skolan per dag, så man har mycket fritid att bränna pengar på. Så om jag ska sticka in ett råd så är det nog att man faktiskt ska försöka skaffa sig ett deltidsjobb. I många fall hjälper det ju även att utveckla språket.

Toppen av Japan, Mount Fuji

Resandet runt
Jag passade på att resa runt så mycket som möjligt i Japan under tiden jag var. Jag hann bland annat till Okinawa, Hiroshima, Kyoto, Osaka. Tokyo må vara en häftig stad men är man i Japan mer än några månader tycker jag att man definitivt ska ge sig ut en bit i landet. Det finns dessutom inte många spår av gammal japansk kultur i Tokyo om man jämför med städer som Kyoto. Men dessa berättelser hör inte riktigt hemma här.

Det här blir mitt bidrag som reseberättelse. Under hela min tid i Japan skrev jag bloggen http://www.tokyotrip.blogg.se/. Där kan man läsa (eller bara titta på bilderna) om alla resor jag gjorde runt i Japan, plugg, Cosplay som Mario, J-pop konsert, Tokyo Game show 2009, Japansk ravefest, Shibazakura, Fujibestigning och allt annat sjukt som hände.  Hoppas det kanske ska ge någon där ute ett skratt. Och om det inte har framgått tillräkligt väl än, så tycker jag Tokyo är den grymmaste staden på planeten.

/Mikael Lagerman

Vill du också studera japanska på Manabi i Tokyo? Blueberry ger dig Tokyos bästa priser samtidigt som du får hjälp med visumansökan, CSN, boende och allt annat som måste fixas innan kursstart.